Liiite för ont...
I den karatestilen jag tränar på sommrarna får man slå och sparka hur hårt man vill. I tävling vill säga. När man tränar gäller samma som för alla kampsporter - man tar i så mycket som motståndaren vill. Dock är det en uttalad filosofi att utmana sig själv och jobba med att spänna rätt kroppsdel vid rätt tillfälle, dvs magen när slaget kommer. Idag körde vi kumite, fighting, och eftersom jag är där just för att utmana mig själv lite så håller jag inte igen så mycket förutom då motståndet är okänt.
Efter en slagserie jag var rejält nöjd med small det dock till. En lårkaka af guds nåde i form av en låg mawashi geri, eller low-kick som det heter på svenska. Precis mitt på senskidan som löper från bäckenet till knäet satt sparken och träffen var perfekt med nedre delen av skenbenet... Nu hoppas jag ordentligt på att benet åter går att sträcka imorgon eftersom jag nog kan behöva det när jag landar från ett hopp på 4 kilometers höjd...
Posse nec possum videntur!
Stefan.
Efter en slagserie jag var rejält nöjd med small det dock till. En lårkaka af guds nåde i form av en låg mawashi geri, eller low-kick som det heter på svenska. Precis mitt på senskidan som löper från bäckenet till knäet satt sparken och träffen var perfekt med nedre delen av skenbenet... Nu hoppas jag ordentligt på att benet åter går att sträcka imorgon eftersom jag nog kan behöva det när jag landar från ett hopp på 4 kilometers höjd...
Posse nec possum videntur!
Stefan.
Svårt att sitta still...
Så det blev milen på förmiddagen. Nu står lunch och lite städning på schemat. Sen är det dags för karate...
Jag känner att jag just nu lever riktigt gott. Eftersom jag har sommarledigt från skolan och jutsuinstruktion kan jag helt och fullt fokusera på min egen träning, något som ofta och i stor grad får stå tillbaka under terminerna. Jag tror det är därför som jag är "periodare" när det gäller träning. Under perioder kan jag, som nu, träna ett eller två pass dagligen för att i andra perioder inte träna alls.
Det viktiga jag lägger ordentlig fokus på är dock att må bra och träning ska vara rolig.
Imorgon ska jag skutta ur flygplan.
/Stefan, mår som han förtjänar.
Jag känner att jag just nu lever riktigt gott. Eftersom jag har sommarledigt från skolan och jutsuinstruktion kan jag helt och fullt fokusera på min egen träning, något som ofta och i stor grad får stå tillbaka under terminerna. Jag tror det är därför som jag är "periodare" när det gäller träning. Under perioder kan jag, som nu, träna ett eller två pass dagligen för att i andra perioder inte träna alls.
Det viktiga jag lägger ordentlig fokus på är dock att må bra och träning ska vara rolig.
Imorgon ska jag skutta ur flygplan.
/Stefan, mår som han förtjänar.
Mattbrottning
Igår sade benen att löpning inte var ok. Nu har jag ju pausat löpningen i en dryg vecka och det märktes. Benen var ömma och träningsvärken påminde mig om att det är smart att inte vila för länge från löpningen.
Istället gick jag ner till dojon och brottades. Bra ne-waza och skönt flyt, men jag får ha i åtanke att min stackars uke (motståndare) inte tränat på ett bra tag...
Idag SKA det tränas karate, men först ska asfalt nötas och grus virvlas upp.
/Stefan, känner sig stark idag.
Istället gick jag ner till dojon och brottades. Bra ne-waza och skönt flyt, men jag får ha i åtanke att min stackars uke (motståndare) inte tränat på ett bra tag...
Idag SKA det tränas karate, men först ska asfalt nötas och grus virvlas upp.
/Stefan, känner sig stark idag.
Då är vi igång igen...
Efter en dryg vilovecka spenderad i Oxelösund på Svenska ju-jutsuförbundets sommarläger var det dags igen att åter nöta asfalt och grus. Eftersom veckan innehöll åtminstone ett träningspass per dag och ett eller ett par instruktörspass kändes kroppen rätt mör. Efter ett par k´s kändes benen bekanta igen och löpningen rullade på. Dessvärre kändes foten av igen, slog upp den lite under ett pass i onsdags, men kändes ok redan dagen efter. Jag börjar bli lite orolig för vad det är som händer, helt plötsligt hugger FTA-ligamentet till och jag måste stödja försiktigt på fossingen. Efter lite vila är den som sagt ok igen, men det vore ju bra om foten slutade bråka.
Jutsulägret var förövrigt som balsam för själen. Riktigt kul är det att ett gäng lägerrävar äntligen har tagit svart och från och med nu upphöjts från trevliga elever till roliga träningskamrater.
Att åka på idrottsläger är, för många, en ungdomsaktivitet, men i den sport/idrott/fysiska aktivitet jag utövar finns möjligheten att även som vuxen dra iväg en vecka på sommaren för att få lära sig lite mer. Ungefär tre månaders träning på en vecka sätter ju sina spår och det märks tydligt vilka som är aktiva lägerdeltagare och vilka som inte är det.
Att dessutom få förtroende att instruera på dessa läger gör att det blir ännu roligare. Sedan ett par år tillbaka har man som instruktör lite extra ansvar över en grupp, så även i år. Det som är bra med det är ju att jag verkligen får följa utvecklingen i gruppen, från det lite försiktiga förstapasset via fullt-ös-passen efter ett par dagar och de sista passen när vilja och pannben är det som gör att de tränande genomför passen.
En annan sak jag fick pröva på var att lära mig massera. Inte knåda bara för att få någon att slappna av och mjuka stora muskelgrupper, nej nu var det dags att pröva på småmuskler och flytta tillbaka kotor som ligger fel. Att vara kastdocka brukar vara lite jobbigt på en gradering, men jag beundrar det stackars försöksobjekt som fick genomlida en timmes knådning och tryck från en rätt tydligt för hårdhänt rookie...
End. Out.
Jutsulägret var förövrigt som balsam för själen. Riktigt kul är det att ett gäng lägerrävar äntligen har tagit svart och från och med nu upphöjts från trevliga elever till roliga träningskamrater.
Att åka på idrottsläger är, för många, en ungdomsaktivitet, men i den sport/idrott/fysiska aktivitet jag utövar finns möjligheten att även som vuxen dra iväg en vecka på sommaren för att få lära sig lite mer. Ungefär tre månaders träning på en vecka sätter ju sina spår och det märks tydligt vilka som är aktiva lägerdeltagare och vilka som inte är det.
Att dessutom få förtroende att instruera på dessa läger gör att det blir ännu roligare. Sedan ett par år tillbaka har man som instruktör lite extra ansvar över en grupp, så även i år. Det som är bra med det är ju att jag verkligen får följa utvecklingen i gruppen, från det lite försiktiga förstapasset via fullt-ös-passen efter ett par dagar och de sista passen när vilja och pannben är det som gör att de tränande genomför passen.
En annan sak jag fick pröva på var att lära mig massera. Inte knåda bara för att få någon att slappna av och mjuka stora muskelgrupper, nej nu var det dags att pröva på småmuskler och flytta tillbaka kotor som ligger fel. Att vara kastdocka brukar vara lite jobbigt på en gradering, men jag beundrar det stackars försöksobjekt som fick genomlida en timmes knådning och tryck från en rätt tydligt för hårdhänt rookie...
End. Out.
Simning: Check.
Jaha, då blev det monstersim idag i alla fall, då. Men skönt var det att blåsa ur kroppen ordentligt. En lite rolig upptäckt jag gjort idag är att om man missar ett andetag i crawlen är det väldigt bökigt att fortsätta i samma tempo med samma simsätt. Syret i kroppen tar helt enkelt slut...
Kort inlägg idag, men kanske mer ikväll.
/Stefan, laktatmätt.
Kort inlägg idag, men kanske mer ikväll.
/Stefan, laktatmätt.
Inbokat simpass
En av mina stora idoler som föreläsare, Michail Tonkonogi, aka "Tonken" var lektor i idrottslära på GIH. Michail var involverad i det Sovjetiska landslaget i judo och föreläste bland annat om återhämtning och uppladdning inför tävling.
En av hans absoluta ståndpunkter (han hade ett gäng) var att även elitidrottare ska variera sin träning. Tanken med det är att inte tröttna och nöta utan att behålla fokus på träningen.
Jag skriver under med mejsel i sten på dessa tankar. Att bara ägna sig åt en typ av träning skulle få mig att sluta på nolltid. Tror att det är därför ju-jutsun passar mig så bra eftersom den är så varierad. Jag har under mina 20 år som aktiv inte ännu tränat två lika pass. Någonsin.
Imorgon får löpningen således vila för ett skönt simpass. Återigen är det min Vansbrosimmande kompis Björn som bär skulden till val av aktivitet. Däremot blir det nog ingen rejäl laktatträning, eftersom benen känns rätt möra efter gårdagens monsterpass kombinerat med morgonens mil.
Läste förövrigt i en löpartidning att man ska vila ibland fast man är pigg och träningssugen. Det är svårt.
/Stefan, träningsnarkoman och endorfinberoende.
En av hans absoluta ståndpunkter (han hade ett gäng) var att även elitidrottare ska variera sin träning. Tanken med det är att inte tröttna och nöta utan att behålla fokus på träningen.
Jag skriver under med mejsel i sten på dessa tankar. Att bara ägna sig åt en typ av träning skulle få mig att sluta på nolltid. Tror att det är därför ju-jutsun passar mig så bra eftersom den är så varierad. Jag har under mina 20 år som aktiv inte ännu tränat två lika pass. Någonsin.
Imorgon får löpningen således vila för ett skönt simpass. Återigen är det min Vansbrosimmande kompis Björn som bär skulden till val av aktivitet. Däremot blir det nog ingen rejäl laktatträning, eftersom benen känns rätt möra efter gårdagens monsterpass kombinerat med morgonens mil.
Läste förövrigt i en löpartidning att man ska vila ibland fast man är pigg och träningssugen. Det är svårt.
/Stefan, träningsnarkoman och endorfinberoende.
Vätska och grejjer
Igår byttes karateträningen mot en middag i Waxholm. Jag har, under årens lopp, varit preusisk med att utföra de träningspass jag lovat mig själv, men ibland får det vara nog. Ankan i Waxholm var förövrigt lite torr, men samantaget var hela tillställningen värd ett hoppat karatepass.
Nästa karatepass kommer förövrigt bli lite kul, då jag får inviga mina nya knogskydd jag köpt. Jag är lite glad över att kampsportare tydligen har fastnat i årsmodellshelvetet, då jag fick 30% rabatt på de skydd jag ville ha eftersom de ju var 2009 års modell...
I morse blev det milen igen, ungefär. Har tagit till mig Andréas tips om att springa en viss tid. Det blev en timme i värmen och denna gång innan frukost. Fyllde dock på innan med två glas grapejuice och ett glas vatten, men jag märker att jag behöver bra mat på morgonen innan jag tränar, annars lider jag bara.
Värmen gör sitt till för prestationen. Redan vid ca 2 procent i vätskeförlust blir kroppen mindre uthållig, svagare, reaktionstider ökar, fokus försvinner och en allmän trötthet uppstår. Bara dåliga saker således, så det gäller att vara noga med vatten.
En liten minnesregel är att var 20:e minut dricka 2 dl vatten. Då slipper man kluckandet i magen och vätskan tar sig snabbt ut i kroppen. Vattnet bör inte vara iskallt, utan sisådär 12-15 grader för att så snabbt som möjligt kunna lämna magsäcken samtidigt som det ska vara hyfsat gott.
Nu gäller framåtstupa komaställ efter en grym thai- och råfiskbuffé, den sista för denna sommar...
End. Out.
Nästa karatepass kommer förövrigt bli lite kul, då jag får inviga mina nya knogskydd jag köpt. Jag är lite glad över att kampsportare tydligen har fastnat i årsmodellshelvetet, då jag fick 30% rabatt på de skydd jag ville ha eftersom de ju var 2009 års modell...
I morse blev det milen igen, ungefär. Har tagit till mig Andréas tips om att springa en viss tid. Det blev en timme i värmen och denna gång innan frukost. Fyllde dock på innan med två glas grapejuice och ett glas vatten, men jag märker att jag behöver bra mat på morgonen innan jag tränar, annars lider jag bara.
Värmen gör sitt till för prestationen. Redan vid ca 2 procent i vätskeförlust blir kroppen mindre uthållig, svagare, reaktionstider ökar, fokus försvinner och en allmän trötthet uppstår. Bara dåliga saker således, så det gäller att vara noga med vatten.
En liten minnesregel är att var 20:e minut dricka 2 dl vatten. Då slipper man kluckandet i magen och vätskan tar sig snabbt ut i kroppen. Vattnet bör inte vara iskallt, utan sisådär 12-15 grader för att så snabbt som möjligt kunna lämna magsäcken samtidigt som det ska vara hyfsat gott.
Nu gäller framåtstupa komaställ efter en grym thai- och råfiskbuffé, den sista för denna sommar...
End. Out.
Rörelse på schemat...
Simning är ofta förknippat med lugn, harmoni och avkoppling. Man kan lägga upp simningen på ett sätt som får dessa beskrivande ord att mentalt förångas.
Dagens pass innehöll ca 300 meter värmning. Därefter slipades crawlteknik och jag fick själv komma på att det blir mindre jobbigt att simma om man slappnar av och låter glidfasen (det heter så) verka ut. Dessutom finns det då plötsligt tid att andas...
Avslutningsvis körde vi växelvis hundringar. Simma som en rädd säl hundra meter, vila ca en och en halv minut och på igen. tre eller fyra varv klarades sen var bubbelpoolen lite för lockande. En analys som Björn (simkompis) gjorde och jag håller med om är att under löpning kommer mjölksyran lite krypande, till skillnad mot simningen, där mjölksyran slår till som en slägga i benen när den sätter in.
Ikväll blir det karate. Laddar för fullt och konstaterar att blåmärkena från förra veckan ännu ej bleknat.
End. Out.
Dagens pass innehöll ca 300 meter värmning. Därefter slipades crawlteknik och jag fick själv komma på att det blir mindre jobbigt att simma om man slappnar av och låter glidfasen (det heter så) verka ut. Dessutom finns det då plötsligt tid att andas...
Avslutningsvis körde vi växelvis hundringar. Simma som en rädd säl hundra meter, vila ca en och en halv minut och på igen. tre eller fyra varv klarades sen var bubbelpoolen lite för lockande. En analys som Björn (simkompis) gjorde och jag håller med om är att under löpning kommer mjölksyran lite krypande, till skillnad mot simningen, där mjölksyran slår till som en slägga i benen när den sätter in.
Ikväll blir det karate. Laddar för fullt och konstaterar att blåmärkena från förra veckan ännu ej bleknat.
End. Out.
Bara jag vet...
...vad jag gjort istället för att vila. Vi får se imorgon hur bra det blev...
Damn you, träningsabstinens i kombination med fint väder.
/Stefan, svag i sinnet.
Ingen simning idag
Vaknade inatt med kallsvettningar. INTE BRA. Upp, få i sig vätska och lite energi och sedan sova som en sten. Kände mig lite däven imorse, men inte värre än så.
Lite tursamt ringde Björn och anmälde förhinder, så simma blev inte av idag, kanske lika bra så jag inte drar på mig en förkylning efter nattens skumma mående. Jag hade garanterat åkt iväg för att simma om Hr Holmgren inte ringt.
Dagen innebär således vila och en längtan till morgondagen då jag förhoppningsvis både kommer löpa och träna lite karate.
Har bestämt mig för att åtminstone försöka lyssna på kroppens signaler och vad den vill. Eftersom den obstruerar får den vila, även fast skallen tycker annat.
/Stefan, lugn på utsidan...
Lite tursamt ringde Björn och anmälde förhinder, så simma blev inte av idag, kanske lika bra så jag inte drar på mig en förkylning efter nattens skumma mående. Jag hade garanterat åkt iväg för att simma om Hr Holmgren inte ringt.
Dagen innebär således vila och en längtan till morgondagen då jag förhoppningsvis både kommer löpa och träna lite karate.
Har bestämt mig för att åtminstone försöka lyssna på kroppens signaler och vad den vill. Eftersom den obstruerar får den vila, även fast skallen tycker annat.
/Stefan, lugn på utsidan...
På löparfronten intet nytt...
Ingen löpning idag eftersom träningsvärken sitter djuuuupt in i låren. Vaderna däremot kändes riktigt pigga tills... kommer längre ner....
Istället blev det ett ju-jutsupass för Stig Morin, en av de där riktigt sega som tränar i Kista. Får ofta höra av bekanta att jag tränar för mycket, men Hr Morin tar mig med hästlängder. Friskis och jutsu som jag förstår fem pass i veckan, året om, typ. Respekt säger jag och lyfter på hatten.
Passet var riktigt intressant, då det var uppbyggt kring knä- och bålträning. Många nya och intressanta (läs jobbiga) övningar som jag stoppar ner i min ryggsäck direkt. Det var här någonstans som jag förstod att vaderna behövde vila lite, de med...
Även imorgon lär löpningen få stå i träda. Detta är Björns fel. Han är en klasskompis från GIH-tiden som ska simma Vansbrosimmet om två veckor.
Han behöver en sparringpartner och ringde mig därför.
Eftersom jag inte är sen att se hur långt jag kan simma ställer jag gärna upp. Antagligen vankas det uppvärmning, intervall och avslutningsvis en lite längre distanssim på Eriksdalsbadet.
Mer om detta kommer naturligtvis imorgon.
Förövrigt är det nu klart att jag om ca två veckor ska hoppa fallskärm.
End. Out.
Istället blev det ett ju-jutsupass för Stig Morin, en av de där riktigt sega som tränar i Kista. Får ofta höra av bekanta att jag tränar för mycket, men Hr Morin tar mig med hästlängder. Friskis och jutsu som jag förstår fem pass i veckan, året om, typ. Respekt säger jag och lyfter på hatten.
Passet var riktigt intressant, då det var uppbyggt kring knä- och bålträning. Många nya och intressanta (läs jobbiga) övningar som jag stoppar ner i min ryggsäck direkt. Det var här någonstans som jag förstod att vaderna behövde vila lite, de med...
Även imorgon lär löpningen få stå i träda. Detta är Björns fel. Han är en klasskompis från GIH-tiden som ska simma Vansbrosimmet om två veckor.
Han behöver en sparringpartner och ringde mig därför.
Eftersom jag inte är sen att se hur långt jag kan simma ställer jag gärna upp. Antagligen vankas det uppvärmning, intervall och avslutningsvis en lite längre distanssim på Eriksdalsbadet.
Mer om detta kommer naturligtvis imorgon.
Förövrigt är det nu klart att jag om ca två veckor ska hoppa fallskärm.
End. Out.
Skönt med sällskap...
Ett av alla mina fans har tjatat på mig att jag måste lägga upp bilder på bloggen.
Jätteintressant, verkligen, att publicera foton på när någon springer... Eller?
Nu har jag trots mina tvivel lyckats producera en bild på en åskådare längs min väg till Matathon-2012.
För att få publicera fotot var jag tvungen att garantera ungtjuren anonymitet, varför namnet förblir en hemlighet. 
Ny runda...
Den lilla sträckan är död. Ja, såvida jag inte tänker mig intervallträning eller liknande, men mina lungor har växt ur den. Nu är Stora sträckan Lilla sträckan och ny king of varv är nu Bögs gård - Översjön - Järvafältet - hem. 16.5 k´s löpning på mest grus med skog och ängar som kantar småvägarna där jag drar fram. Hade sällskap av får, kor och ett par hästar idag. Tyvärr är deras syreupptagningsförmåga begränsad, då de endast orkade till slutet av deras hagar...
Det är kul att se framsteg i sin träning. Från att, för en månad sedan, kämpat rätt hårt med att ta sig runt 7 k´s till att mer än dubbla och dessutom vara mindre trött gör gott för psyket.
Drog kopplingen under löpningen idag att träningen jag genomför nu mer och mer liknar graderingsträning, mest för att löpningen blir en mer och mer central och naturlig del i min vardag. Jag tror att de som inte lyckas hålla sina löften till sig själva om att börja motionera dels inte börjar på tillräckligt låg nivå, de ska från "käka-kakor-på-soffanmotion" direkt på stora hemska motionsspåret, gärna det med tillhörande mördarbacke... En annan anledning är, som jag var inne på i tidigare inlägg, att de helt enkelt inte gör något de tycker är tillräckligt kul. Radioprofilernas ojjanden om hur besvärligt det är att träna kanske borde väcka lite tankar om hur man kan röra på sig och ha kul samtidigt...
/Stefan, ska äta och dricka.
Det är kul att se framsteg i sin träning. Från att, för en månad sedan, kämpat rätt hårt med att ta sig runt 7 k´s till att mer än dubbla och dessutom vara mindre trött gör gott för psyket.
Drog kopplingen under löpningen idag att träningen jag genomför nu mer och mer liknar graderingsträning, mest för att löpningen blir en mer och mer central och naturlig del i min vardag. Jag tror att de som inte lyckas hålla sina löften till sig själva om att börja motionera dels inte börjar på tillräckligt låg nivå, de ska från "käka-kakor-på-soffanmotion" direkt på stora hemska motionsspåret, gärna det med tillhörande mördarbacke... En annan anledning är, som jag var inne på i tidigare inlägg, att de helt enkelt inte gör något de tycker är tillräckligt kul. Radioprofilernas ojjanden om hur besvärligt det är att träna kanske borde väcka lite tankar om hur man kan röra på sig och ha kul samtidigt...
/Stefan, ska äta och dricka.
Tack, Fysbloggen!
Det är bara att erkänna. Utan Fysbloggen hade det inte blivit någon löpning idag. Trött efter en sen, trevlig men inte mödosam midsommarafton och dessutom regn i luften var det bara att ta fram pannben och träningskläder och bege sig. Lilla sträckan och järvaspåret blev det. Naturligtvis började regnet strila när jag kommit halvvägs. Denna gången kändes det dock inte så jobbigt, utan tankarna gick till kommande höstrusk och längre distanser än den futtiga mil jag presterade idag.
Vad som gjorde resan än värre var att min musikmaskin tog slut. Ingen musik på fyra k´s är inte roligt, så note to self: Se till att Ipoden är laddad innan turen.
Tar för övrigt tacksamt emot tips på bra löparmusik. Idag var det gangsterrap som gällde fram tills Xibit avbröts av soppatorsk.
/Stefan, pigg trots midsommardag.
Vad som gjorde resan än värre var att min musikmaskin tog slut. Ingen musik på fyra k´s är inte roligt, så note to self: Se till att Ipoden är laddad innan turen.
Tar för övrigt tacksamt emot tips på bra löparmusik. Idag var det gangsterrap som gällde fram tills Xibit avbröts av soppatorsk.
/Stefan, pigg trots midsommardag.
Biopsi och löpning...
Jag har en grundfilosofi när det gäller träning och skada/sjukdom:
1. Gör som läkaren säger.
2. Om du fick frågan från någon annan med samma symptom/bekymmer som du, vad skulle du då svara?
Var just hos läkare för en liten hudbiopsi. Har haft ett fult utslag i flera år på ena benet, och nu har jag bestämt mig för att bli av med det. I samband med detta frågade jag om jag kunde idrotta som vanligt. Jag förklarade att jag slogs, sparkades, kastades och sprang. Helt ok sade den stenhårda, äldre läkaren. Hon lade dock till att det kanske vore bra om jag väntade någon dag eftersom hon tog en bit av mig och skickade till lab.
Jag väntade lydigt två timmar.
Stora rundan i vanligt tempo blev det. Kändes riktigt tungt för benen, som fått ta emot en hel del smalben från igår. Lite intressant att småsmällar inte upptäcks föränn muskeln används. Försökte, medan jag sprang, att räkna punkterna där det tryckte lite extra men gav upp efter en rätt kort stund.
Trots att det var tungt höll jag stenhårt på regel 1 och regel 2:
1. Spring hela vägen. Vägra gå.
2. Håll tempot i uppförsbackar. Öka gärna lite.
Jag vet ju att det mentala spelar sjukt stor roll när jag väl är mitt i något av mina 42 k´s lopp om mindre än ett år...
/Stefan, vilar garanterat imorgon. Det finns gränser.
Morgonpigg av träning....
Efter den totala träningsupplevelsen igår, där jag fick rocka loss maximalt med slag och spark hade jag ganska svårt att somna. Däremot märkte jag nu att det var betydligt lättare att vakna. Dessutom helt utan klocka.
Men det är så. När kroppen fått sin belöning, i mitt fall hårt arbete och rolig träning, blir den mer tagg och pepp. Ser redan fram emot nästa besök i Vreten-dojon, mycket på grund av att jag känner mig som en nybörjare i gruppen, särskilt när jag tampas med de mörka bältesfärgerna.
Som jag skrev igår är de skickliga på att variera tempot efter min förmåga. Detta är något som är självklart inom kampsporten, den med minst erfarenhet styr tempot. Det borgar för att den lägre graderade utvecklas snabbare, vill komma tillbaka för att träna igen och man slipper skrapa vitbälten från mattan.
Invändningen jag hört ett par gånger är lite gnyk över att den högre graderade anser att han/hon inte utvecklas och får "träna ordentligt". Det kan ju inte vara mer fel.
Som lite mer erfaren kan ju den högre graderade slappna av något och fokusera på fotarbete, kanske sätta en viss teknik eller ge sig den på att lära den mindre erfarne något nyttigt.
Idag kommer jag antagligen få lov att springa i regn, men det får vänta till eftermiddagen.
/Stefan, öm och glad.
Dagens träning...
Dagen kröntes av skön karateträning i 90 minuter. Lite bökig teknikträning inledningsvis men sedan satte det fart...
"Har du fightats så här förut?" frågades det, och ärlig som jag är blev jag ihoptussad med tre bastanta herrar; ett svartbälte och två brunbälten varav den ena tog sitt 1 kyu i lördags och ville visa vad han kunde... Joråsåatte...
Det sköna med dessa herrar var att de kunde anpassa nivån på fighten. Ökade jag tempot så ökade de lite, slog jag hårdare så gjorde de lika.
Fantastiskt skönt var det hursomhelst att sitta på tunnelbanan på väg hem och känna ömheten i armar, ben och bål samt alla endorfiner som formligen dansade jenka i kroppen på mig.
Nästa onsdag är det dags igen...
/Stefan, mör men sugen på mer...
"Har du fightats så här förut?" frågades det, och ärlig som jag är blev jag ihoptussad med tre bastanta herrar; ett svartbälte och två brunbälten varav den ena tog sitt 1 kyu i lördags och ville visa vad han kunde... Joråsåatte...
Det sköna med dessa herrar var att de kunde anpassa nivån på fighten. Ökade jag tempot så ökade de lite, slog jag hårdare så gjorde de lika.
Fantastiskt skönt var det hursomhelst att sitta på tunnelbanan på väg hem och känna ömheten i armar, ben och bål samt alla endorfiner som formligen dansade jenka i kroppen på mig.
Nästa onsdag är det dags igen...
/Stefan, mör men sugen på mer...
Kyukushindags...
Ikväll bär det iväg till Vreten och Oyama karate kai. Under de år ju-jutsun haft sommarträning har detta skett på onsdagar, men från ett par år tillbaka är sommarträningen förlagd till måndagkvällar. Varför ändra?
Jo: Förra ordföranden och huvudtränaren Kenneth tränade karate i Sundsvall när han bodde där. Han tog med sig det mentala tänket att aldrig ge sig och hellre ta två smällar för att få ge en rejäl tillbaks.
När han, vid ett läger, bjöd in Oyamas huvudtränare Lars fick jag idén om att träna lite på dennes klubb, men det krockade med Kistas träningar.
Helt plötsligt blev jag ordförande för Kista och med det blev jag allsmäktig när det gällde vilken tid sommarträningen skulle hållas. Jag ändrade då tiden så jag kunde träna jutsu på måndagar och karate på onsdagar. Under terminen instruerade jag mest, så för mig är sommaren egentligen den period under året då jag verkligen kan fokusera på min egen träning.
Ett grund för den typ av karate som tränas i Vreten är att alltid ge allt. Mjölksyra och blåmärken är regel, men finns det något bättre än att helt urlakad få sätta sig på tunnelbanan och känna hur kroppen darrar av alla endorfiner som utsöndras?
Sedan, när man är hemma, äts det glass och jordgubbar.
/Stefan, skriver igen efter träningen...
Jo: Förra ordföranden och huvudtränaren Kenneth tränade karate i Sundsvall när han bodde där. Han tog med sig det mentala tänket att aldrig ge sig och hellre ta två smällar för att få ge en rejäl tillbaks.
När han, vid ett läger, bjöd in Oyamas huvudtränare Lars fick jag idén om att träna lite på dennes klubb, men det krockade med Kistas träningar.
Helt plötsligt blev jag ordförande för Kista och med det blev jag allsmäktig när det gällde vilken tid sommarträningen skulle hållas. Jag ändrade då tiden så jag kunde träna jutsu på måndagar och karate på onsdagar. Under terminen instruerade jag mest, så för mig är sommaren egentligen den period under året då jag verkligen kan fokusera på min egen träning.
Ett grund för den typ av karate som tränas i Vreten är att alltid ge allt. Mjölksyra och blåmärken är regel, men finns det något bättre än att helt urlakad få sätta sig på tunnelbanan och känna hur kroppen darrar av alla endorfiner som utsöndras?
Sedan, när man är hemma, äts det glass och jordgubbar.
/Stefan, skriver igen efter träningen...
Längre kortast sträcka...
Idag var det egentligen tänkt att jag skulle ära Grimstaspåret med två varv i dess femkilometersslinga.
Efter att ha konstaterat att valet stod mellan att lämna plånbok, nycklar och själva bilen helt ensam på en i stort öde parkering mitt i hood-skogen och att springa i hemtrakterna blev resultatet Lilla sträckan kompleterat med tre km elljusspår. En riktigt behaglig sträcka där mjölksyran gjorde sig lagom påmind i de branta uppförsbackar som järvaslingan erbjuder. Vädret gick ju inte heller att klaga på, ca 18-20 grader och en lätt vind som svalkade välkommet.
Sammanfattningsvis kan jag summera löpardagen som riktigt, riktigt bra. Imorgon ska jag ägna mig åt en, för året, ny aktivitet. Om de har börjat sin sommarträning vill säga.
Och NEJ. Jag springer inte med plånbok, nycklar och grejjer i midjeväska. Nycklar i höger hand, Ipod i vänster eller i bröstfickan.
Blåmärken och mjölksyra.
Stefan.
Efter att ha konstaterat att valet stod mellan att lämna plånbok, nycklar och själva bilen helt ensam på en i stort öde parkering mitt i hood-skogen och att springa i hemtrakterna blev resultatet Lilla sträckan kompleterat med tre km elljusspår. En riktigt behaglig sträcka där mjölksyran gjorde sig lagom påmind i de branta uppförsbackar som järvaslingan erbjuder. Vädret gick ju inte heller att klaga på, ca 18-20 grader och en lätt vind som svalkade välkommet.
Sammanfattningsvis kan jag summera löpardagen som riktigt, riktigt bra. Imorgon ska jag ägna mig åt en, för året, ny aktivitet. Om de har börjat sin sommarträning vill säga.
Och NEJ. Jag springer inte med plånbok, nycklar och grejjer i midjeväska. Nycklar i höger hand, Ipod i vänster eller i bröstfickan.
Blåmärken och mjölksyra.
Stefan.
Vem tittar in?
Jag kan se att en hel del är inne och läser det jag skriver. Det är givetvis rejält roligt, men jag undrar ju vem du är. Skriv gärna en liten hej-hälsning så kan jag få en aning...
Löpningen gick, som jag skrev tidigare, bra idag. Imorgon är det nya tag och mer pannben som behövs. Då är tanken att jag ska testa osprungen mark för i år. Mer om detta imorgon.
/Stefan, kommer behöva stretcha efter passet imorgon.
Löpningen gick, som jag skrev tidigare, bra idag. Imorgon är det nya tag och mer pannben som behövs. Då är tanken att jag ska testa osprungen mark för i år. Mer om detta imorgon.
/Stefan, kommer behöva stretcha efter passet imorgon.
