Morgonpigg av träning....
Efter den totala träningsupplevelsen igår, där jag fick rocka loss maximalt med slag och spark hade jag ganska svårt att somna. Däremot märkte jag nu att det var betydligt lättare att vakna. Dessutom helt utan klocka.
Men det är så. När kroppen fått sin belöning, i mitt fall hårt arbete och rolig träning, blir den mer tagg och pepp. Ser redan fram emot nästa besök i Vreten-dojon, mycket på grund av att jag känner mig som en nybörjare i gruppen, särskilt när jag tampas med de mörka bältesfärgerna.
Som jag skrev igår är de skickliga på att variera tempot efter min förmåga. Detta är något som är självklart inom kampsporten, den med minst erfarenhet styr tempot. Det borgar för att den lägre graderade utvecklas snabbare, vill komma tillbaka för att träna igen och man slipper skrapa vitbälten från mattan.
Invändningen jag hört ett par gånger är lite gnyk över att den högre graderade anser att han/hon inte utvecklas och får "träna ordentligt". Det kan ju inte vara mer fel.
Som lite mer erfaren kan ju den högre graderade slappna av något och fokusera på fotarbete, kanske sätta en viss teknik eller ge sig den på att lära den mindre erfarne något nyttigt.
Idag kommer jag antagligen få lov att springa i regn, men det får vänta till eftermiddagen.
/Stefan, öm och glad.
