Sena tankar
Då har det varit ju-jutsupass igen... En reflektion jag gjort nyligen är att jag är mer riktad åt högre grader än förut när jag instruerar. Känner att jag på ett helt annat sätt kan släppa loss och ge mig in i de små detaljernas snåriga buskage. Det är kul. Särskillt när jag märker att de tränande tar till sig och framförallt KOMMER IHÅG till nästa pass, så jag kan ge mig in i ännu mindre detaljer. Gruppen utmanar på ett positivt sätt, således och Stefan är nöjd.
Imorgon blir det träning på jobbet. Gym står på schemat och det ska bli kul att byta miljö och kultur ett tag. Träningen kommer bli som den blir, jag vet bara att träningsmängden kommer bli massiv.
Det hela för nu.
End. Out.
Imorgon blir det träning på jobbet. Gym står på schemat och det ska bli kul att byta miljö och kultur ett tag. Träningen kommer bli som den blir, jag vet bara att träningsmängden kommer bli massiv.
Det hela för nu.
End. Out.
Teknikhelg
Helgen spenderades i Uppsala och ju-jutsukai i massor stod på schemat. Mycket teknik och mycket "tänk såhär" blev det, mycket nyttigt och en liten påminnelse om att jag dels inte på något sätt kan allt eller ens det mesta, men också att nyttig träning inte behöver innebära 100 procent ansträngning.
Detta är förvisso inget konstigt när det gäller ju-jutsukai. Så fort jag ska pröva något nytt sänks tempot ordentligt för att rörelserna skall bli så rätt som möjligt. I takt med att tekniken repeteras fler och fler gånger kan också tempot ökas, och när tekniken sitter ordentligt kan fullt ös hållas.
Med löpningen är det annorlunda.
Då jag känner att jag har motorik nog för att springa håller jag för det mesta det tempo jag behärskar på den sträcka jag ska ta mig runt. Tyvärr är det så att löpteknik är något som behöver övas lite då och då och lite lugnare pass behövs ibland. Dessutom behövs de passen under intensiva träningsperioder. Gör jag så är då frågan och det naturliga svaret för de som känner mig är: Nej.
Lovar här och nu att försöka skärpa till mig och tvinga mig att lugna ner mig några hekto någon gång ibland, våren kommer bli träningstät och underbar som den är.
End. Out.
Detta är förvisso inget konstigt när det gäller ju-jutsukai. Så fort jag ska pröva något nytt sänks tempot ordentligt för att rörelserna skall bli så rätt som möjligt. I takt med att tekniken repeteras fler och fler gånger kan också tempot ökas, och när tekniken sitter ordentligt kan fullt ös hållas.
Med löpningen är det annorlunda.
Då jag känner att jag har motorik nog för att springa håller jag för det mesta det tempo jag behärskar på den sträcka jag ska ta mig runt. Tyvärr är det så att löpteknik är något som behöver övas lite då och då och lite lugnare pass behövs ibland. Dessutom behövs de passen under intensiva träningsperioder. Gör jag så är då frågan och det naturliga svaret för de som känner mig är: Nej.
Lovar här och nu att försöka skärpa till mig och tvinga mig att lugna ner mig några hekto någon gång ibland, våren kommer bli träningstät och underbar som den är.
End. Out.
Skön ju-jutsuträning
Nu var det ett tag sedan jag skrev, men då jag har fullt upp med bland annat träning får skrivandet ta ett steg tillbaka. Träningen får ju inte under någon omständighet bli drabbad av att jag skriver träningsdagbok, det vore ju förfärligt.
Tre ju-jutsupass på fyra dagar är riktigt bra. I lördags blev det 90 minuter med en andradansaspirant, lugn grundträning och skönt att bara röra lite lätt på sig ju-jutsumässigt i början på året.
I går (måndag) blev det lite mer ös på träningen. Mycket av en teknik från olika positioner. Härlig schwung i tekniker och bra fart. Det var skönt att känna att kroppen är automatiserad på iriminage som tekniken heter, fast det är inte så konstigt. Jag bör ha gjort den flera tusen gånger vid det här läget.
Denna afton bjöd på Soke-träning. En sanslöst tempofylld tillställning med grundtekniker i fokus. Många träningssugna gamla rävar var där, och då jag inte är på mattan som tränande så ofta tog jag mig den själviska friheten att omsorgsfullt välja att träna med de som hade mest lödder kring munnen.
Tänk vad skönt det är att vara lite småöm här och där, känna ögonlocken som vill sjunka ner mot nästan hakan och känna att kroppen blivit sådär genomtränad... Ni som inte vet - Testa!
End. Out.
Tre ju-jutsupass på fyra dagar är riktigt bra. I lördags blev det 90 minuter med en andradansaspirant, lugn grundträning och skönt att bara röra lite lätt på sig ju-jutsumässigt i början på året.
I går (måndag) blev det lite mer ös på träningen. Mycket av en teknik från olika positioner. Härlig schwung i tekniker och bra fart. Det var skönt att känna att kroppen är automatiserad på iriminage som tekniken heter, fast det är inte så konstigt. Jag bör ha gjort den flera tusen gånger vid det här läget.
Denna afton bjöd på Soke-träning. En sanslöst tempofylld tillställning med grundtekniker i fokus. Många träningssugna gamla rävar var där, och då jag inte är på mattan som tränande så ofta tog jag mig den själviska friheten att omsorgsfullt välja att träna med de som hade mest lödder kring munnen.
Tänk vad skönt det är att vara lite småöm här och där, känna ögonlocken som vill sjunka ner mot nästan hakan och känna att kroppen blivit sådär genomtränad... Ni som inte vet - Testa!
End. Out.
Nya regler
Idag släpper jag bomben.
Jag får nu blogga även fast jag inte varit ute i spåret, utan det räcker att jag varit ordentligt fysiskt aktiv i någon form för att få skriva. Det blir ju lite tätare då, nu när kylan omfamnar vårt kära Rodina (moderland).
Idag, efter möte HELA dagen var det dags att ju-jutsuinstruera lite. Riktigt skönt att komma ner för första gången på terminen och möta ett gäng förväntansfulla ju-jutsuspelare som inte bara väntade på, utan längtade efter, att få kunskap intryckt i ansiktet.
Det blev lite skön grundträning för att sedan på slutet köra försvar med ögonbindel, någonting som uppskattades. Kan ju bli mer sådant under terminens gång, men samtidigt är jag medveten om att en hel drös planerar att gradera i år eller nästa, så teknikträningen får inte lida alltför mycket.
Imorgon är det dags för.... Just det. Möten igen. Eftermiddagen kommer däremot att handla om att förbereda inför terminen.
På onsdag blir det jutsu igen, då bör de tränande förvänta sig ett högre tempo än idag.
End. Out.
Promenad med tung rygga.
Det är dags att stärka upp senor och ligament.
Därför får kroppen släpa omkring på en ryggsäck packad med bland annat hantlar för att få lite vikt i den.
14 kg blev det idag och sträckan som avverkades var 16 k´s. En skön promenix och det känns i kroppen efteråt att den fått jobba.
Förra gången jag bar omkring på "trollet" blev mina fötter missnöjda. Huden på hälarna och trampdynorna skavdes av och det sved ordentligt varje steg jag tog.
Resultatet av denna Lesson Learned blev dubbla sockor i kängorna, som idag funkade utmärkt.
En liten bonus när man bär ryggsäck är att axlarna tränas. Det kommer kännas ordentligt imorgon.
End. Out.
Därför får kroppen släpa omkring på en ryggsäck packad med bland annat hantlar för att få lite vikt i den.
14 kg blev det idag och sträckan som avverkades var 16 k´s. En skön promenix och det känns i kroppen efteråt att den fått jobba.
Förra gången jag bar omkring på "trollet" blev mina fötter missnöjda. Huden på hälarna och trampdynorna skavdes av och det sved ordentligt varje steg jag tog.
Resultatet av denna Lesson Learned blev dubbla sockor i kängorna, som idag funkade utmärkt.
En liten bonus när man bär ryggsäck är att axlarna tränas. Det kommer kännas ordentligt imorgon.
End. Out.
En liten mil innan middag...
Efter simningen igår var det idag dags för milen igen. Ok väder gjorde löpningen ganska skön, benen kändes lite tunga ett par k´s i mitten av passet, men på det hela som sagt: Ganska skönt.
Återigen upplever jag den där känslan som de som inte motionerar eller idrottar får tillgång till. Utpumpad, slut och lite frusen kravlar man in i den kokheta duschen efteråt och känner värmen komma åter i kroppen. Efter det väntar stadiet där ögonlocken vill stängas och hela kroppen strävar efter total vila.
Dessutom blir middagen så mycket godare efter träning än om man bara ätit middag...
Imorgon är det dags för simning igen...
End. Out.
Återigen upplever jag den där känslan som de som inte motionerar eller idrottar får tillgång till. Utpumpad, slut och lite frusen kravlar man in i den kokheta duschen efteråt och känner värmen komma åter i kroppen. Efter det väntar stadiet där ögonlocken vill stängas och hela kroppen strävar efter total vila.
Dessutom blir middagen så mycket godare efter träning än om man bara ätit middag...
Imorgon är det dags för simning igen...
End. Out.
Skönt att ta ut sig
Den där känslan när kroppen säger att det inte är läge att fortsätta och ändå göra det... Att avsluta det man gett sig f-n på att göra. Efteråt, när kroppen darrar av ansträngning och när det är svårt att hålla en vattenflaska.
Så kändes det efter simningen idag. Gediget skönt att känna att kroppen är på banan igen, hel och redo för Utmaningen senare i år. Det kommer bli en tuff vår fysiskt, men ett miljöombyte jobbmässigt kommer göra träningen mer lättillgänglig och trivsam. Inte för att jag skyr träning på något sätt, det vet alla som känner mig, men det är lättare att ta ut sig max om det finns något i närtid att kämpa för eller folk i närheten som har någon sorts förväntning på vad man presterar.
Imorgon lär det bli en löptur om vädret och kroppen vill. Chansen att kroppen vill vila är i och för sig försumbar, men ändå...
Nu en rejäl carbonara, sen blir det engelsk fotboll på tv.
Vila är också viktigt.
End. Out.
Så kändes det efter simningen idag. Gediget skönt att känna att kroppen är på banan igen, hel och redo för Utmaningen senare i år. Det kommer bli en tuff vår fysiskt, men ett miljöombyte jobbmässigt kommer göra träningen mer lättillgänglig och trivsam. Inte för att jag skyr träning på något sätt, det vet alla som känner mig, men det är lättare att ta ut sig max om det finns något i närtid att kämpa för eller folk i närheten som har någon sorts förväntning på vad man presterar.
Imorgon lär det bli en löptur om vädret och kroppen vill. Chansen att kroppen vill vila är i och för sig försumbar, men ändå...
Nu en rejäl carbonara, sen blir det engelsk fotboll på tv.
Vila är också viktigt.
End. Out.
Milen i december
För första gången i mitt liv har jag sprungit milen i mellandagarna.
Årets sista dag bjöd på så klockrent väder så det var omöjligt att inte ge sig ut på en liten tur. Redan ett par dagar innan var jag förvisso ute på långpromenad med ett litet troll i form av en 13 kg tung ryggsäck för att se hur fötterna och mina kängor fungerar tillsammans. Det gick bra, men jag lärde mig vikten av att ha två par strumpor på mig för att undvika friktioner på trampdynor och hälar.
Löpningen var fantastisk. Strålande sol och någon minusgrad gav ett helhetsintryck utöver det vanliga. Fästet i det hårdpackade, kalla gruset var av världsklass och benen höll sig pigga passet igenom. Jag brukar, som jag nämnt tidigare på bloggen, inte springa på vintrar eftersom mina luftrör inte riktigt lirar jämnt med kylan, men efter ett par tre kilometer var de också med i matchen.
Den underbara känslan av att komma hem lite sådär småkall och kasta in sig i en kokhet dusch var belöning i sig och något att kanske uppleva fler gånger.
Träningsåret 2012 börjar imorgon, då simning står på schemat. Det är min GIH-kompis som ska simma Vansbro och vill ha sparring. Det får han gärna och eventuellt blir det fler simpass under veckan.
Skönt att få skriva av sig lite, regeln är som alla vet: Har jag inte sprungit så får jag inte skriva.
End. Out.
Årets sista dag bjöd på så klockrent väder så det var omöjligt att inte ge sig ut på en liten tur. Redan ett par dagar innan var jag förvisso ute på långpromenad med ett litet troll i form av en 13 kg tung ryggsäck för att se hur fötterna och mina kängor fungerar tillsammans. Det gick bra, men jag lärde mig vikten av att ha två par strumpor på mig för att undvika friktioner på trampdynor och hälar.
Löpningen var fantastisk. Strålande sol och någon minusgrad gav ett helhetsintryck utöver det vanliga. Fästet i det hårdpackade, kalla gruset var av världsklass och benen höll sig pigga passet igenom. Jag brukar, som jag nämnt tidigare på bloggen, inte springa på vintrar eftersom mina luftrör inte riktigt lirar jämnt med kylan, men efter ett par tre kilometer var de också med i matchen.
Den underbara känslan av att komma hem lite sådär småkall och kasta in sig i en kokhet dusch var belöning i sig och något att kanske uppleva fler gånger.
Träningsåret 2012 börjar imorgon, då simning står på schemat. Det är min GIH-kompis som ska simma Vansbro och vill ha sparring. Det får han gärna och eventuellt blir det fler simpass under veckan.
Skönt att få skriva av sig lite, regeln är som alla vet: Har jag inte sprungit så får jag inte skriva.
End. Out.
