Ett skönt distanspass
Som jag skrev tidigare tycker jag att jag har visat lite dåligt med pannben i spåret. Idag kom jag hem från jobbet och insåg att vädret inte så länge till är så här underbart.
Långrunda således, 21 k´s och pulsklockan kom med, till skillnad från vätskebältet som givetvis hängde kvar och surade i hallen när jag kom hem.
Eftersom jag inte har riktigt koll på pulsen var det meningen att testa mig själv lite idag. Började löjligt lugnt med en puls mellan 140-150, men efter ca en mil blev jag bara irriterad på att det GICK SÅ LÅNGSAMT! Jag ökade då tio slag så pulsen låg mellan 150-160. Den avslutande kilometern maxade jag och kom upp i jag vet faktiskt inte.
Lärdomen av passet var att höga 150 är funkis för en halvmara. Det som kändes var knäna, som fått jobbat hårt i lördags, igår och idag.
Nu lite lärarsnack: Maxpulsen, dvs. det antal slag per minut hjärtat kan slå som mest, har massvis med påverkansfaktorer. En är åldern, VÄLDIGT slarvigt kan man räkna ut sin maxpuls genom att ta nyckeltalet 220 och dra bort åldern. Eftersom det är en osäker siffra behövs ett maxpulstest för att få exakt siffra och då kan man göra på följande sätt:
1. Hitta en backe, ca 300 meter lång, inte så brant så du får springa annorlunda än på plan mark.
2. Värm i ca 10 minuter exempelvis småjogg.
3. Aptera pulsklocka.
4. Spring uppför backen så snabbt du kan. Ta pulsen. Gå till startpunkten.
5. Repetera punkt 4 ca fem ggr. Pulsen skall vara lika inom 3 slag gång 4 och 5 och du ska vara heeelt slut men inte känna att det var benen och mjölksyran som satte gränsen för löpningen, utan hjärtat.
Detta är ett vidrigt test. Istället för pulsklocka kan du ha en kamrat som tar pulsen åt dig direkt efter varje löp. Fördelen med kompis är att den kan peppa dig det lilla extra för att få ett sant resultat.
Imorgon är det vila och Spanska supercupen på tv som gäller. Nu glass, varma bär och chokladsås.
End. Out.
Långrunda således, 21 k´s och pulsklockan kom med, till skillnad från vätskebältet som givetvis hängde kvar och surade i hallen när jag kom hem.
Eftersom jag inte har riktigt koll på pulsen var det meningen att testa mig själv lite idag. Började löjligt lugnt med en puls mellan 140-150, men efter ca en mil blev jag bara irriterad på att det GICK SÅ LÅNGSAMT! Jag ökade då tio slag så pulsen låg mellan 150-160. Den avslutande kilometern maxade jag och kom upp i jag vet faktiskt inte.
Lärdomen av passet var att höga 150 är funkis för en halvmara. Det som kändes var knäna, som fått jobbat hårt i lördags, igår och idag.
Nu lite lärarsnack: Maxpulsen, dvs. det antal slag per minut hjärtat kan slå som mest, har massvis med påverkansfaktorer. En är åldern, VÄLDIGT slarvigt kan man räkna ut sin maxpuls genom att ta nyckeltalet 220 och dra bort åldern. Eftersom det är en osäker siffra behövs ett maxpulstest för att få exakt siffra och då kan man göra på följande sätt:
1. Hitta en backe, ca 300 meter lång, inte så brant så du får springa annorlunda än på plan mark.
2. Värm i ca 10 minuter exempelvis småjogg.
3. Aptera pulsklocka.
4. Spring uppför backen så snabbt du kan. Ta pulsen. Gå till startpunkten.
5. Repetera punkt 4 ca fem ggr. Pulsen skall vara lika inom 3 slag gång 4 och 5 och du ska vara heeelt slut men inte känna att det var benen och mjölksyran som satte gränsen för löpningen, utan hjärtat.
Detta är ett vidrigt test. Istället för pulsklocka kan du ha en kamrat som tar pulsen åt dig direkt efter varje löp. Fördelen med kompis är att den kan peppa dig det lilla extra för att få ett sant resultat.
Imorgon är det vila och Spanska supercupen på tv som gäller. Nu glass, varma bär och chokladsås.
End. Out.
Första pulspasset
Sedär!
Då har jag genomfört mitt första, till marorna, dedikerade pulspasset. Eftersom det var första dagen på jobbet idag så var kroppen full av energi som ville ut när jag kom hem. Givetvis lyssnade jag på kropen och ut för att rusa milen (korta rundan och Järvaspåret) begav jag mig.
Skönt att få jobba igen men lite tungt var det. Kroppen var återhämtad, ingen träningsvärk alls, men under passet fokuserade jag på att lägga energi i varje steg. Sista backen i spåret blev rätt tung, med det gick. Snittpulsen låg på 165, vilket enligt osäkra uträkningar vara ca 90% av max. Kan faktiskt tänka mig att min maxpuls ligger över den uträkningsmodell som finns, 220-ålder...
Ikväll är det ju-jutsu som gäller. Riktigt roligt att en gammal elevjävel har hört av sig och vill börja träna i nån månad innan han drar till Asien ett halvår. Välkommen säger jag, det är ett hyfsat betyg tycker jag han ger mig som lärare och jag slafsar i mig berömmet som en törstig labbe.
End. Out.
Då har jag genomfört mitt första, till marorna, dedikerade pulspasset. Eftersom det var första dagen på jobbet idag så var kroppen full av energi som ville ut när jag kom hem. Givetvis lyssnade jag på kropen och ut för att rusa milen (korta rundan och Järvaspåret) begav jag mig.
Skönt att få jobba igen men lite tungt var det. Kroppen var återhämtad, ingen träningsvärk alls, men under passet fokuserade jag på att lägga energi i varje steg. Sista backen i spåret blev rätt tung, med det gick. Snittpulsen låg på 165, vilket enligt osäkra uträkningar vara ca 90% av max. Kan faktiskt tänka mig att min maxpuls ligger över den uträkningsmodell som finns, 220-ålder...
Ikväll är det ju-jutsu som gäller. Riktigt roligt att en gammal elevjävel har hört av sig och vill börja träna i nån månad innan han drar till Asien ett halvår. Välkommen säger jag, det är ett hyfsat betyg tycker jag han ger mig som lärare och jag slafsar i mig berömmet som en törstig labbe.
End. Out.
Rapport
Ja, då har jag vaknat igen efter en slitsam kväll på Södermalm, Stockhom.
Jag startade i gruppen som tänkt sig springa på 40-45 minuter och det märktes... Starten gick i ett fruktansvärt tempo och det gick inte att bromsa in, risken för att bli omkullsprungen var stor.
Jag brukar använda de första två k´s som uppvärmning, komma in i en skön rythm, och känna efter hur kroppen svarar, men nu var det full fart från steg 1.
Några lessons learned har jag tagit med mig:
- Asfalt är grymt mycket mer krävande för benen än grus. Måste börja nöta mer asfalt, kanske ett pass i veckan eller så.
- Jag är inte backtränad. Backarna sög verkligen musten ur mig, särskilt den som går upp mot Sofia kyrka. Mer backträning och intervaller måste läggas in.
- Jag har mystränat lite för mycket. Trots bra träningsmängd var jag i sämre form än jag trodde. Fler bit-ihop-pass behövs för att utvecklingen ska ta fart. back- och intervallträning sköter det bra åt mig.
- vid vätskekontroller ska jag inte andas och dricka samtidigt. Jag ska dessutom gärna träffa munnen med muggen.
Idag anmälde jag mig till Test 2, Tjurruset som går 8 oktober. Det blir en utmaning av guds nåde men idag står VILA på schemat och imorgon börjar jobbet igen...
End. Out.
Jag startade i gruppen som tänkt sig springa på 40-45 minuter och det märktes... Starten gick i ett fruktansvärt tempo och det gick inte att bromsa in, risken för att bli omkullsprungen var stor.
Jag brukar använda de första två k´s som uppvärmning, komma in i en skön rythm, och känna efter hur kroppen svarar, men nu var det full fart från steg 1.
Några lessons learned har jag tagit med mig:
- Asfalt är grymt mycket mer krävande för benen än grus. Måste börja nöta mer asfalt, kanske ett pass i veckan eller så.
- Jag är inte backtränad. Backarna sög verkligen musten ur mig, särskilt den som går upp mot Sofia kyrka. Mer backträning och intervaller måste läggas in.
- Jag har mystränat lite för mycket. Trots bra träningsmängd var jag i sämre form än jag trodde. Fler bit-ihop-pass behövs för att utvecklingen ska ta fart. back- och intervallträning sköter det bra åt mig.
- vid vätskekontroller ska jag inte andas och dricka samtidigt. Jag ska dessutom gärna träffa munnen med muggen.
Idag anmälde jag mig till Test 2, Tjurruset som går 8 oktober. Det blir en utmaning av guds nåde men idag står VILA på schemat och imorgon börjar jobbet igen...
End. Out.
FORS
F - Jag - hemma.
O - Banan, grupperad Södermalm, är backig. Horder av orangetröjor påskyndade frr första två k´s.
R - Jag har sprungit Midnattsloppet, tillika test 1. Tiden: 46.23. Nu sova. Nytt inlägg imorgon.
S - En missräkning på ca 1.5 minut. Asfalt är mer mödosamt än grus och backarna i kombination med glad-kossa-tempo inledningsvos påverkade resultatet.
End. Out.
O - Banan, grupperad Södermalm, är backig. Horder av orangetröjor påskyndade frr första två k´s.
R - Jag har sprungit Midnattsloppet, tillika test 1. Tiden: 46.23. Nu sova. Nytt inlägg imorgon.
S - En missräkning på ca 1.5 minut. Asfalt är mer mödosamt än grus och backarna i kombination med glad-kossa-tempo inledningsvos påverkade resultatet.
End. Out.
Dags att jobba lite.
Dagen för test 1.
Jag känner många som ska springa i år. 5-10 stycken av mina kära kamrater ska dela syre med mig under kvällens mörka timmar på söders höjder. Det är riktigt roligt att så många av mina bekanta delar samma intresse för löpning som jag, ju-jutsun hade aldrig samma genomslagskraft, även fast en del av kompisarna är gamla avdankade gul- orange- och grönbälten.
Det har känts lite långt idag. Brukar alltid gradera på dagen eller sen eftermiddag och det känns lite som om dagen blev lite för lång att ägna åt pepp. En siesta (det är viktigt att vila inför lopp) och en promenad till kista gjorde att dagen innehöll lite aktivitet trots allt. Hittade en bok som handlar om löpning i allmänhet på bokhandeln, tyvärr märkte jag när jag kom hem att den till ganska stor del riktade sig mot nybörjare och folk i ett motionsstadie ett par startgrupper bakom mig. En del bra info innehöll den ändå, främst olika träningsmetoder och tänk gällande underlag att springa på. Kommer hålla lite på titel och författare tills jag bestämt mig vad jag tycker, sen blir det bokrecension på bloggen.
Dessutom har jag skrämt liv i min pulsklocka, som haft fräckheten att göra slut på batteriet. Kul att börja använda den till löpningen nu efter Midnattsloppet, det gör att kvällens ansträngning blir ett litet avtramp inför maran.
En av syrrans kompisar bjöd in alla hon känner att springa Hässelbyloppet, men har konstaterat att jag är ju-jutsuupptagen samtliga helger det går lopp fram till maran. Det hade ju varit bra att få dra en halvmara eller Lidingöloppet innan för att känna distansen och pulsen...
Nu är det tid för käk. Äter som vanligt förutom att jag tänker dänga i mig rätt mycket vätska och fylla magen med mer grönt än vanligt.
Rapport från loppet ikväll. 21.30 går starten.
End. Out.a
Jag känner många som ska springa i år. 5-10 stycken av mina kära kamrater ska dela syre med mig under kvällens mörka timmar på söders höjder. Det är riktigt roligt att så många av mina bekanta delar samma intresse för löpning som jag, ju-jutsun hade aldrig samma genomslagskraft, även fast en del av kompisarna är gamla avdankade gul- orange- och grönbälten.
Det har känts lite långt idag. Brukar alltid gradera på dagen eller sen eftermiddag och det känns lite som om dagen blev lite för lång att ägna åt pepp. En siesta (det är viktigt att vila inför lopp) och en promenad till kista gjorde att dagen innehöll lite aktivitet trots allt. Hittade en bok som handlar om löpning i allmänhet på bokhandeln, tyvärr märkte jag när jag kom hem att den till ganska stor del riktade sig mot nybörjare och folk i ett motionsstadie ett par startgrupper bakom mig. En del bra info innehöll den ändå, främst olika träningsmetoder och tänk gällande underlag att springa på. Kommer hålla lite på titel och författare tills jag bestämt mig vad jag tycker, sen blir det bokrecension på bloggen.
Dessutom har jag skrämt liv i min pulsklocka, som haft fräckheten att göra slut på batteriet. Kul att börja använda den till löpningen nu efter Midnattsloppet, det gör att kvällens ansträngning blir ett litet avtramp inför maran.
En av syrrans kompisar bjöd in alla hon känner att springa Hässelbyloppet, men har konstaterat att jag är ju-jutsuupptagen samtliga helger det går lopp fram till maran. Det hade ju varit bra att få dra en halvmara eller Lidingöloppet innan för att känna distansen och pulsen...
Nu är det tid för käk. Äter som vanligt förutom att jag tänker dänga i mig rätt mycket vätska och fylla magen med mer grönt än vanligt.
Rapport från loppet ikväll. 21.30 går starten.
End. Out.a
Samma känsla...
Jäpp, det verkar funka. Samma känsla i kroppen som dagen innan gradering. Har ett nästan oemotståndligt sug att bege mig ut på en runda eller på annat sätt få röra på kroppen. Det bådar gott för morgondagen som innebär en ordentlig genomkörare.
Även fast jag är hyfsat van vid längre sträckor än milen så är Midnattsloppet lite annorlunda eftersom det innebär 10 k´s på asfalt. Dessutom finns två rejäla stigningar utmed banan, en redan efter 4-5 k´s och en på slutet.
Ser ordentligt fram emot känslan av att, efter Hornsgatan, bli omhändertagen i målfållan och känna det där ruset som uppstår när jag känner att jag har jobbat och gjort det bra...
Jag kommer antagligen inte kunna hålla mig still, så en rask promenad lär det bli idag.
Nu taggar vi till!
End. Out.
Även fast jag är hyfsat van vid längre sträckor än milen så är Midnattsloppet lite annorlunda eftersom det innebär 10 k´s på asfalt. Dessutom finns två rejäla stigningar utmed banan, en redan efter 4-5 k´s och en på slutet.
Ser ordentligt fram emot känslan av att, efter Hornsgatan, bli omhändertagen i målfållan och känna det där ruset som uppstår när jag känner att jag har jobbat och gjort det bra...
Jag kommer antagligen inte kunna hålla mig still, så en rask promenad lär det bli idag.
Nu taggar vi till!
End. Out.
Uppladdning...
Nu har jag sprungit min sista meter innan Midnattsloppet som går nu på lördag. Bögsrundan (bondgården jag springer förbi heter så) och järvaspåret gav en behaglig 13 k´s löpning.
Det jag är nyfiken på är om uppladdningen inför lopp och gradering kan genomföras på liknande sätt.
Kenneth, en av de två instruktörer som haft mest påverkan på mitt sätt att se på ju-jutsu tvingade mig att inte träna tre dagar innan gradering. Nu vet jag att loppet är två dagar bort, men jag springer sent på kvällen så det är nästan samma. Säger vi...
Tanken med ovanstående är att vänja kroppen vid hårt arbete nästan dagligen för att sedan ta bort arbetet och skapa ett fysiskt sug efter träning. Det har fungerat hittills till samtliga svartgraderingar jag genomfört (sex stycken, varav en fail på grund av skada). Det är oöverträffat skönt att få explodera i aktivitet efter att kroppen nästan skakat av frustration och vilja att vara aktiv. Dessutom tar viljan att röra på sig bort mycket av nervositeten, eftersom skallen fokuserar på lusten att jobba istället på oro över att prestationsförmågan inte ska räcka till...
Nu väntar som sagt drygt två dygns vila och jag vet att jag redan ikväll kommer känna vilja att ge mig ut, mest på grund av att jag förvägrar mig själv träning, men det är tydligen så jag funkar...
Att ta det lugnt efter ett hårt träningspass är mycket skönare än att bara ta det lugnt.
End. Out.
Det jag är nyfiken på är om uppladdningen inför lopp och gradering kan genomföras på liknande sätt.
Kenneth, en av de två instruktörer som haft mest påverkan på mitt sätt att se på ju-jutsu tvingade mig att inte träna tre dagar innan gradering. Nu vet jag att loppet är två dagar bort, men jag springer sent på kvällen så det är nästan samma. Säger vi...
Tanken med ovanstående är att vänja kroppen vid hårt arbete nästan dagligen för att sedan ta bort arbetet och skapa ett fysiskt sug efter träning. Det har fungerat hittills till samtliga svartgraderingar jag genomfört (sex stycken, varav en fail på grund av skada). Det är oöverträffat skönt att få explodera i aktivitet efter att kroppen nästan skakat av frustration och vilja att vara aktiv. Dessutom tar viljan att röra på sig bort mycket av nervositeten, eftersom skallen fokuserar på lusten att jobba istället på oro över att prestationsförmågan inte ska räcka till...
Nu väntar som sagt drygt två dygns vila och jag vet att jag redan ikväll kommer känna vilja att ge mig ut, mest på grund av att jag förvägrar mig själv träning, men det är tydligen så jag funkar...
Att ta det lugnt efter ett hårt träningspass är mycket skönare än att bara ta det lugnt.
End. Out.
Snivvel...
Förlåt mig, ty jag har snivvlat...
Just löpträning anser jag vara en av de motionsformer som inte är materielberoende bortsett från skoinköp som kan behöva kännas lite i plånboken om man ska löpa lite frekvent.
Igår var jag dock och hämtade tröja och microchip till Midnattsloppet och såg då detta:
Givetvis bär jag bältet under t-shirten när jag är ute och kutar. Testade att
ha bältet över och tankarna gick då direkt till Luke Skywalker...
Med detta har jag brutit en barriär. Chansen/risken att jag hittar mer shiny-things är tyvärr rätt omfattande, men
samtidigt - Ska man satsa ordentligt är det kanske bra att göra det så bekvämt som möjligt, jag kommer ju med sannolikhet få jobba tillräckligt för att nå mitt mål...
Idag blev det förövrigt Grimstas 5 k´s. Ett elljusspår som inte visar någon som helst barmhärtighet mot de löpare som utmanar det. Backigt och mycket rötter och annat bråte som ligger ivägen, men två varv blev det.
Drickabältet var naturligtvis med på resan...
End. Out.
Just löpträning anser jag vara en av de motionsformer som inte är materielberoende bortsett från skoinköp som kan behöva kännas lite i plånboken om man ska löpa lite frekvent.
Igår var jag dock och hämtade tröja och microchip till Midnattsloppet och såg då detta:
Givetvis bär jag bältet under t-shirten när jag är ute och kutar. Testade att
ha bältet över och tankarna gick då direkt till Luke Skywalker...
Med detta har jag brutit en barriär. Chansen/risken att jag hittar mer shiny-things är tyvärr rätt omfattande, men
samtidigt - Ska man satsa ordentligt är det kanske bra att göra det så bekvämt som möjligt, jag kommer ju med sannolikhet få jobba tillräckligt för att nå mitt mål...
Idag blev det förövrigt Grimstas 5 k´s. Ett elljusspår som inte visar någon som helst barmhärtighet mot de löpare som utmanar det. Backigt och mycket rötter och annat bråte som ligger ivägen, men två varv blev det.
Drickabältet var naturligtvis med på resan...
End. Out.
Oförskämt lätt...
Kände att milen passade dagen, så det blev Lilla rundan plus elljusspår. De rundor jag brukar är alla väldigt flacka, knappt några backar alls. Därför har jag börjat med att använda järvaspåret för att få lite intervall- och backträning. Det märks att benen inte är riktigt vana att ta mig uppför jobbiga backar, så det är en ordentlig lärdom till nästa år.
Däremot är jag inte ett dugg orolig inför nästa veckas Test 1, vilket är Midnattsloppet. Syreupptagningen är bra, springer nu milen utan att förta mig och även om racet på lördag går på asfallt och innehåller äckliga backar så är jag övertygad om att jag fixar en bra tid.
Det finns nämligen två saker som får mig att kämpa mycket mer än normalt när jag springer lopp: För det första får jag ju en nummerlapp på bröstet. En sådan lapp är för mig rent adrenalin som pumpas in under hela loppet. Tidigare i år gick ljusruset av stapeln och jag hade bestämt mig för att gå rundan tillsammans med en jutsukompis. Två minuer efter att jag fäst nummerlappen meddelade jag att det inte var aktuellt att gå med nummerlapp på bröstet. Det gick helt enkelt inte...
Den andra motorn är mina medlöpare. Jag tycker inte om alls att bli omsprungen. För att inte bli omsprungen på storlopp måste man istället springa om. Dessutom finns publiken och varför visa att man måste gå när man kan springa?
Slutligen: Man orkar alltid 10 meter till...
End. Out.
Däremot är jag inte ett dugg orolig inför nästa veckas Test 1, vilket är Midnattsloppet. Syreupptagningen är bra, springer nu milen utan att förta mig och även om racet på lördag går på asfallt och innehåller äckliga backar så är jag övertygad om att jag fixar en bra tid.
Det finns nämligen två saker som får mig att kämpa mycket mer än normalt när jag springer lopp: För det första får jag ju en nummerlapp på bröstet. En sådan lapp är för mig rent adrenalin som pumpas in under hela loppet. Tidigare i år gick ljusruset av stapeln och jag hade bestämt mig för att gå rundan tillsammans med en jutsukompis. Två minuer efter att jag fäst nummerlappen meddelade jag att det inte var aktuellt att gå med nummerlapp på bröstet. Det gick helt enkelt inte...
Den andra motorn är mina medlöpare. Jag tycker inte om alls att bli omsprungen. För att inte bli omsprungen på storlopp måste man istället springa om. Dessutom finns publiken och varför visa att man måste gå när man kan springa?
Slutligen: Man orkar alltid 10 meter till...
End. Out.
Friluftspaus...
Igår kändes det verkligen att jag sprungit långt. Jag är ofta stel i benen morgonen efter en löprunda, men det brukar i regel släppa efter frukost. Igår kändes benen och ryggen av i princip hela dagen, något jag inte hade möjlighet att klaga på...
Dagen och natten tillbringades vid Ugglestugan, Paradiset. Det var dags att låta en kompis dotter uppleva friluftsliv genom att få gå, bära ryggsäck, tälja och äta burkmat. Sova i vindskydd blev tyvärr inte av, men en natt i en liten övernattningsstuga blev det i alla fall. Alla tre var trötta, smutsiga och rejält mätta när vi kom hem vid lunch idag.
Friluftsliv är något jag får för lite av, men några gånger om året försöker vi komma ut och tälta eller i alla fall knalla en sväng i skogen. Några viktiga lessons learned blev det denna gång också; bland annat ska man se till att all vätska kommer med istället för att stå på diskbänken hemma.
En annan upptäckt vi gjort är att skillnaden mellan en vecka och ett dygn i fält är ca 3 kg förutom vatten.
Löpningen fick som sagt vila igår. Idag är också vilodag men imorgon är det dags igen. Om en vecka genomför jag test 1 vilket är midnattsloppet.
End. Out.
Nytt pers gör mig lite mallig.
21 k´s... Så långt har jag aldrig sprungit uppmätt och på tid. Det kändes ganska bra dessutom. Innan jag gav mig iväg var målbilden att löpa i två timmar och femton minuter. Jag beslutade mig för att köra "stora rundan extra allt" och lite till. Bland annat kom jag till en vägkorsning där jag brukar svänga av mot Hägerstalund, men fortsatte istället mot Rocksta med förhoppning om att det fanns någon liten avstickare längre fram. Jag blev ganska glad när jag märkte att det var en runda jag kommit in på som var ca 3 km lång, så det var bara att trampa vidare.
Jag har ett lite ont minne från en gång för länge sedan, i slutet på förra årtusendet, då jag gav mig iväg i blindo och helt plötsligt var i Ursvik. Inte kul då det var sent och jag skulle börja stampa degar klockan 3 samma natt...
Eftersom jag tänkt springa under lång tid drog jag ner på tempot en hel del. Efteråt kan jag säga att jag känner mig rätt fräsch trots monsterturen, och jag hade nog kunnat fortsätta ett bra tag till, dock inte samma varv ytterligare en gång, vilket kommer att krävas i början på nästa sommar. Däremot kan jag konstatera att midnattsloppet är lugnt. Hoppas bara jag går ut i rätt tempo så jag dels får en bra tid, men också så jag inte kroknar och börjar gå något jag bestämt är totalt oacceptabelt.
Belöningen för perset blev en shake på boysenbär, hallon, blåbär, björnbär och nått annat bär samt glass och mjölk. Kroppen sade tack.
End. Out.
Jag har ett lite ont minne från en gång för länge sedan, i slutet på förra årtusendet, då jag gav mig iväg i blindo och helt plötsligt var i Ursvik. Inte kul då det var sent och jag skulle börja stampa degar klockan 3 samma natt...
Eftersom jag tänkt springa under lång tid drog jag ner på tempot en hel del. Efteråt kan jag säga att jag känner mig rätt fräsch trots monsterturen, och jag hade nog kunnat fortsätta ett bra tag till, dock inte samma varv ytterligare en gång, vilket kommer att krävas i början på nästa sommar. Däremot kan jag konstatera att midnattsloppet är lugnt. Hoppas bara jag går ut i rätt tempo så jag dels får en bra tid, men också så jag inte kroknar och börjar gå något jag bestämt är totalt oacceptabelt.
Belöningen för perset blev en shake på boysenbär, hallon, blåbär, björnbär och nått annat bär samt glass och mjölk. Kroppen sade tack.
End. Out.
Utan musik...
Idag blev milen en pina. Jag beslutade mig sent för... Nej, ljug inte. Du sköt på löpningen idag för att du iddes int.
Ok. Jag kom ut sent och upptäckte att Ipoden, min kära musikmaskin, var urladdad. Nåväl, springa utan musik har ju gått förr, men idag kände jag att jag behövde musiken. Det är skönt att fokusera på musik när benen börjar tröttna och många gånger har jag känt att det bara är fråga om några meter tills jag stupar.
Receptet har då varit en lite extra tung låt (olika beroende på humör, men Nighttrain med Axl och grabbarna funkar jämt.) och efter bara en liten stund har kroppen glömt tröttheten.
Idag fanns inte den möjligheten, utan takten i stegen var det jag kunde lägga fokus på. Hur kul är det förövrigt när jag tvingas höra hur mina steg blir tyngre och tyngre för varje kilometer som går? Nej hädanefter är det skärpning som gäller. Ipod på laddning innan löpning blir en ny rutin, dessutom kanske dags att lägga fokus på backen uppför Vita bergsparken. Om två veckor är jag där och det med rappa, pigga och bestämda steg.
End. Out.
Ok. Jag kom ut sent och upptäckte att Ipoden, min kära musikmaskin, var urladdad. Nåväl, springa utan musik har ju gått förr, men idag kände jag att jag behövde musiken. Det är skönt att fokusera på musik när benen börjar tröttna och många gånger har jag känt att det bara är fråga om några meter tills jag stupar.
Receptet har då varit en lite extra tung låt (olika beroende på humör, men Nighttrain med Axl och grabbarna funkar jämt.) och efter bara en liten stund har kroppen glömt tröttheten.
Idag fanns inte den möjligheten, utan takten i stegen var det jag kunde lägga fokus på. Hur kul är det förövrigt när jag tvingas höra hur mina steg blir tyngre och tyngre för varje kilometer som går? Nej hädanefter är det skärpning som gäller. Ipod på laddning innan löpning blir en ny rutin, dessutom kanske dags att lägga fokus på backen uppför Vita bergsparken. Om två veckor är jag där och det med rappa, pigga och bestämda steg.
End. Out.
Torson fick jobba...
Måndag är ju-jutsudag under sommaren och återigen stod jag i elevledet för att ledas av Stig, en av våra svartbälten. Mycket styrka i passet, som innehöll en del nya bålövningar jag genast och utan att skämmas stjäl. Alltid något att plocka fram till lektionerna i höst om inte annat.
Avslutningen var intressant. idioten med sammanlagt 90 böj-sträck, rygg-ups, upphopp och sit-ups. Rejält jobbigt och med det också skönt.
Tackar härmed Stig för ett skönt pass med stel bål som följd.
Senare idag blir det springa av, kanske på ny-gamla marker...
End. Out.
Skön runda med intervall
Idag var det 13-km som fick påhälsning. Efter ca 7 k´s kändes benen stumma och givetvis skulle de väckas.
Att gå ca hunda meter och maxa ca 200 är inte oöverträffat jobbigt. De första 2-3 gångerna. Sedan börjar mjölksyran göra sig påmind och ljud inte helt olikt en astmadrabbad säls utstöts. Tror jag höll ut ca 10 gånger, sen blev det bara för mödosamt. En skön promenad sista 3-4 kilometrarna och sen var jag hemma.
Jobbig träning är plågsam och mjölksyraträning kan göra riktigt ont, men när träningen är över och man sitter hemma med ett stort glas kallt vatten och pustar ut känns ansträngningen värd att göra.
Imorgon är det ju-jutsu på schemat och jag ser fram emot ett kalaspass nere i Kistadojon. Hoppas träningen blir välbesökt...
End. Out.
Att gå ca hunda meter och maxa ca 200 är inte oöverträffat jobbigt. De första 2-3 gångerna. Sedan börjar mjölksyran göra sig påmind och ljud inte helt olikt en astmadrabbad säls utstöts. Tror jag höll ut ca 10 gånger, sen blev det bara för mödosamt. En skön promenad sista 3-4 kilometrarna och sen var jag hemma.
Jobbig träning är plågsam och mjölksyraträning kan göra riktigt ont, men när träningen är över och man sitter hemma med ett stort glas kallt vatten och pustar ut känns ansträngningen värd att göra.
Imorgon är det ju-jutsu på schemat och jag ser fram emot ett kalaspass nere i Kistadojon. Hoppas träningen blir välbesökt...
End. Out.
Monsterrunda
Nu är det äntligen outat. Så ser det ut i terränglådan när Hr Forsman sliter grus. Kortet togs efter ca 12 k´s.
16.3 k´s på 80 minuter är jag faktiskt nöjd med eftersom jag inte sprungit på ett tag. (Sist räknas inte riktigt eftersom det blev en kort runda i sunktempo).
Räknar lite snabbt och konstaterar att om jag springer i detta tempo nästa år så blir tiden för maran ca 3.20, vilket nästan är en utopi.
Under fyra borde jag dock fixa, tycker jag...
End. Out.
Löparskofrågan....
I DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/rad-om-joggingskor-ar-vardelosa skrivs det att löpbandstester i butik vid köp av löparskor är utan verkan. Jag har en bestämd uppfattning angående detta och jag ska börja argumentera:
1. Det är biomekaniskt självklart att en led som belastas snett går sönder snabbare än en led som belastas på ett sätt som gör att kraften går rakt genom leden. Försök att gå extremt på insidan av fötterna så kommer du garanterat ha ont i knäna inom en timme... Samma verkan ges genom att ofrivilligt pronera eller supinera i varje steg under lång tid då tio- eller hundratals mil löps.
2. En av delarna som kritiseras i artikeln är personalens kunskapsnivå. Jag är besämd i min åsikt att man kan lita på personal i butiker som är specialiserade på löpning, medan de stora sportkedjorna kan ha personal som endast har en grundläggande utbildning eller kanske är vikarie och helt saknar utbildning. Själv har jag sökt mig till butiker som endast säljer löputrustning.
3. Den studie som gjorts på 3000 löpare kan mycket väl stämma, men det saknas beskrivning av metod i artikeln. Jag skulle vilja veta hur länge undersökningen varade samt vilken träningsdos försökspersonerna gavs.
Att, som det beskrivs i artikeln, låta en kompis springa bakom och kolla är ett sätt att kolla löpsteget. Men ha då i åtanke att löpningen då inte sker med skor som är neutala och genomtrampningen vid pronation och supination inte syns.
Eftersom vi ändå är inne på skor kan en liten varning utfärdas: Skor på jätterea är ofta gamla. Skor är gjorda av gummi. Hur väl håller en gammal, torkad gummisnodd?
Nu: Ut för löptur.
Stefan, inte sponsrad.
End. Out.
Edit: Jag blev så engagerad att jag missade att presentera mina egna tankar om fenomenet. jag tycker att om man springer mindre än 5 km per vecka så är inte skor det väsentliga. Längre sträckor kräver bra utrustning och då tror jag att specialbutiker såsom Löplabbet är bra att besöka.
1. Det är biomekaniskt självklart att en led som belastas snett går sönder snabbare än en led som belastas på ett sätt som gör att kraften går rakt genom leden. Försök att gå extremt på insidan av fötterna så kommer du garanterat ha ont i knäna inom en timme... Samma verkan ges genom att ofrivilligt pronera eller supinera i varje steg under lång tid då tio- eller hundratals mil löps.
2. En av delarna som kritiseras i artikeln är personalens kunskapsnivå. Jag är besämd i min åsikt att man kan lita på personal i butiker som är specialiserade på löpning, medan de stora sportkedjorna kan ha personal som endast har en grundläggande utbildning eller kanske är vikarie och helt saknar utbildning. Själv har jag sökt mig till butiker som endast säljer löputrustning.
3. Den studie som gjorts på 3000 löpare kan mycket väl stämma, men det saknas beskrivning av metod i artikeln. Jag skulle vilja veta hur länge undersökningen varade samt vilken träningsdos försökspersonerna gavs.
Att, som det beskrivs i artikeln, låta en kompis springa bakom och kolla är ett sätt att kolla löpsteget. Men ha då i åtanke att löpningen då inte sker med skor som är neutala och genomtrampningen vid pronation och supination inte syns.
Eftersom vi ändå är inne på skor kan en liten varning utfärdas: Skor på jätterea är ofta gamla. Skor är gjorda av gummi. Hur väl håller en gammal, torkad gummisnodd?
Nu: Ut för löptur.
Stefan, inte sponsrad.
End. Out.
Edit: Jag blev så engagerad att jag missade att presentera mina egna tankar om fenomenet. jag tycker att om man springer mindre än 5 km per vecka så är inte skor det väsentliga. Längre sträckor kräver bra utrustning och då tror jag att specialbutiker såsom Löplabbet är bra att besöka.
Funktionskontroll
...genom att lugnt jogga lilla sträckan, sju k´s således. Knäet kändes lite ovant, ja hela löpningen kändes ovan och det tog ett bra tag innan jag kom in i en bra, mjuk rytm. Käet kändes som skrivet lite diffust, det känns att det finns grejjer där som är ihoptryckta och att något som inte ska vara där är där ändå.
Ska egentligen kanske ta det lugnt ett par dagar till, MEN JAG KUNDE INTE låta bli att ge mig ut på en liten teststräcka.
Kondisen i övrigt kändes svagare än normalt. Hade inte kunnat köra milen idag, men tanken är att när jag kommer igång kommer stegringen i sträcklängd bli brutal.
Det är skönt att svettas av ansträngning.
End. Out.
Ska egentligen kanske ta det lugnt ett par dagar till, MEN JAG KUNDE INTE låta bli att ge mig ut på en liten teststräcka.
Kondisen i övrigt kändes svagare än normalt. Hade inte kunnat köra milen idag, men tanken är att när jag kommer igång kommer stegringen i sträcklängd bli brutal.
Det är skönt att svettas av ansträngning.
End. Out.
Äntligen!
Igår var det dags att testa knäet lite försiktigt. Fortfarande svullet, men med en preussiskt sträckt daur-binda lagd i vackert fiskbensmönster skulle ju-jutsu utövas med svett och kämpa.
Och det gick bra. Skönt att få växla upp kroppen i tempo, få känna att kroppen fick jobba ordentligt för att orka och ett pass där jag som instruktör totalt bortsåg från de övrigas behov eller vilja. Jag körde ett feel-goodpass för mig själv, det jag kände att jag ville...
En skön pryl var att det smakade gott även för de två svartbältena som också fick vara med på ett hörn.
Har beslutat att lägga in mer jobbig träning i höst så att de som tränar verkligen får jobba varje pass. Det är svårt att instruera och ha en känsla för hur jobbigt passet man håller är, men har upptäckt att jag nog har blivit lite mesig när jag håller jutsupass, antagligen för att de elever jag har på jobbet kräver ett väsentligt lägre tempo än de på jutsun.
Det viktiga är nu att knäet är på väg till storform och 13 augusti går starten i midnattsloppet.... Under 45 är krav, under 43 är målbild.
End. Out.
Och det gick bra. Skönt att få växla upp kroppen i tempo, få känna att kroppen fick jobba ordentligt för att orka och ett pass där jag som instruktör totalt bortsåg från de övrigas behov eller vilja. Jag körde ett feel-goodpass för mig själv, det jag kände att jag ville...
En skön pryl var att det smakade gott även för de två svartbältena som också fick vara med på ett hörn.
Har beslutat att lägga in mer jobbig träning i höst så att de som tränar verkligen får jobba varje pass. Det är svårt att instruera och ha en känsla för hur jobbigt passet man håller är, men har upptäckt att jag nog har blivit lite mesig när jag håller jutsupass, antagligen för att de elever jag har på jobbet kräver ett väsentligt lägre tempo än de på jutsun.
Det viktiga är nu att knäet är på väg till storform och 13 augusti går starten i midnattsloppet.... Under 45 är krav, under 43 är målbild.
End. Out.
Ingen träning - Inget skrivande
Så är det, men det kanske ska noteras att jag inte skippar träningen på grund av lättja.
Efter karateträningen förra veckan har lårkakan ännu inte lagt sig. Havreflarnstort blåmärke på låret som trycker och ömmar och en ganska stor ansamling blod som sakta letat sig söderut i benet. Just nu befinner sig ansamlingen runt knäet, vilket gör att knäet känns ostabilt och ömmar ordentligt.
Jag är rätt säker på att inget korsband, menisk eller så är trasigt, däremot kan det inre ledbandet ha fått sig en smäll om knäet vek sig innåt av sparken.
Eftersom jag har bestämt mig för att lyssna på kroppen så får träningen vila tills benet är i normal form och färg. Tillsvidare tar jag det lugnt och fint istället, även fast mitt mentala inre skriker efter rörelse, svett och pannbensfrämjande aktivitet.
End. Out.
Efter karateträningen förra veckan har lårkakan ännu inte lagt sig. Havreflarnstort blåmärke på låret som trycker och ömmar och en ganska stor ansamling blod som sakta letat sig söderut i benet. Just nu befinner sig ansamlingen runt knäet, vilket gör att knäet känns ostabilt och ömmar ordentligt.
Jag är rätt säker på att inget korsband, menisk eller så är trasigt, däremot kan det inre ledbandet ha fått sig en smäll om knäet vek sig innåt av sparken.
Eftersom jag har bestämt mig för att lyssna på kroppen så får träningen vila tills benet är i normal form och färg. Tillsvidare tar jag det lugnt och fint istället, även fast mitt mentala inre skriker efter rörelse, svett och pannbensfrämjande aktivitet.
End. Out.
Adrenalin och minisemester
I torsdags var det då dags...
Mina kära klubbkamrater gav mig ett presentkort till en upplevelseleverantör för ett år sedan. I vintras, när jag pratade med en träningskompis om just graderingspresenter nämnde jag detta kort och hon utbrister: "Ja! Fallskärm är såååå tufft! Jag har gjort det."
Eftersom jag är lite.. Eller jag menar att jag har respekt för höjder och gravitation hade jag tänkt tanken att hoppa, men just där, just då, insåg jag att det trots skepsis mot Newton och hans floskler blir det nog ett skutt från ett flygplan i alla fall.
Upplevelsen var total, det starka bruset, eller vrålet rättare sagt från fartvinden vid det fria fallet som tryckte skinnet i ansiktet mot kraniet övergick i total tystnad när skärmen utlösts.
Utsikten var det inte heller fel på, det enda som irriterade en del var att skyddsglasögonen inte var tillräckligt täta, vilket bidrog till att jag kisade och såg allt i en dimma. Själva dimman kan ju ha med adrenalinet att göra också. Härligt påslag som jag aldrig känt förut och jag förstår verkligen de som lagt in "läskiga saker" i sin Maslow-trappa.
Kan konstatera att om möjligheten finns så är jag inte den som bangar ett hopp till. Läste förövrigt dagen efter att en hoppare i Småland fått problem och avlidit då skärmen inte utlösts. Bra att det inte stod innan mitt hopp, men en liten tankeställare om att det är rätt farliga grejjer även fast dödsolyckor är väldigt sällan förekommande.
Ja, jag somnade gott på kvällen.
I fredags kom jag hem och vände. Värmland och Skärjen, en sjö utanför Munkfors var adressen denna gång och två sköna dagar helt i isolering från övrigt samhälle. Att tända en gigantisk brasa på kvällen och sitta och ljuga på en bänk är något jag rekomenderar till samtliga. Vedbastu, lite vedsågning/huggning och gäddfiske är också aktiviteter som förgyllt dessa dagar i frivillig exil från omvärden. Tack för inbjudan och två härliga dagar meddelas här värdparet.
Lårkakan jag fick i onsdags har ännu inte läkt. Däremot har låret bytt färg till sälliknande nyans. Tänker vänta med hård träning tills det lagt sig lite men knäet är helt. Det är det viktigaste.
End. Out.
Mina kära klubbkamrater gav mig ett presentkort till en upplevelseleverantör för ett år sedan. I vintras, när jag pratade med en träningskompis om just graderingspresenter nämnde jag detta kort och hon utbrister: "Ja! Fallskärm är såååå tufft! Jag har gjort det."
Eftersom jag är lite.. Eller jag menar att jag har respekt för höjder och gravitation hade jag tänkt tanken att hoppa, men just där, just då, insåg jag att det trots skepsis mot Newton och hans floskler blir det nog ett skutt från ett flygplan i alla fall.
Upplevelsen var total, det starka bruset, eller vrålet rättare sagt från fartvinden vid det fria fallet som tryckte skinnet i ansiktet mot kraniet övergick i total tystnad när skärmen utlösts.
Utsikten var det inte heller fel på, det enda som irriterade en del var att skyddsglasögonen inte var tillräckligt täta, vilket bidrog till att jag kisade och såg allt i en dimma. Själva dimman kan ju ha med adrenalinet att göra också. Härligt påslag som jag aldrig känt förut och jag förstår verkligen de som lagt in "läskiga saker" i sin Maslow-trappa.
Kan konstatera att om möjligheten finns så är jag inte den som bangar ett hopp till. Läste förövrigt dagen efter att en hoppare i Småland fått problem och avlidit då skärmen inte utlösts. Bra att det inte stod innan mitt hopp, men en liten tankeställare om att det är rätt farliga grejjer även fast dödsolyckor är väldigt sällan förekommande.
Ja, jag somnade gott på kvällen.
I fredags kom jag hem och vände. Värmland och Skärjen, en sjö utanför Munkfors var adressen denna gång och två sköna dagar helt i isolering från övrigt samhälle. Att tända en gigantisk brasa på kvällen och sitta och ljuga på en bänk är något jag rekomenderar till samtliga. Vedbastu, lite vedsågning/huggning och gäddfiske är också aktiviteter som förgyllt dessa dagar i frivillig exil från omvärden. Tack för inbjudan och två härliga dagar meddelas här värdparet.
Lårkakan jag fick i onsdags har ännu inte läkt. Däremot har låret bytt färg till sälliknande nyans. Tänker vänta med hård träning tills det lagt sig lite men knäet är helt. Det är det viktigaste.
End. Out.
