Äntligen!

Igår var det dags att testa knäet lite försiktigt. Fortfarande svullet, men med en preussiskt sträckt daur-binda lagd i vackert fiskbensmönster skulle ju-jutsu utövas med svett och kämpa.

Och det gick bra. Skönt att få växla upp kroppen i tempo, få känna att kroppen fick jobba ordentligt för att orka och ett pass där jag som instruktör totalt bortsåg från de övrigas behov eller vilja. Jag körde ett feel-goodpass för mig själv, det jag kände att jag ville...

En skön pryl var att det smakade gott även för de två svartbältena som också fick vara med på ett hörn.

Har beslutat att lägga in mer jobbig träning i höst så att de som tränar verkligen får jobba varje pass. Det är svårt att instruera och ha en känsla för hur jobbigt passet man håller är, men har upptäckt att jag nog har blivit lite mesig när jag håller jutsupass, antagligen för att de elever jag har på jobbet kräver ett väsentligt lägre tempo än de på jutsun.

Det viktiga är nu att knäet är på väg till storform och 13 augusti går starten i midnattsloppet.... Under 45 är krav, under 43 är målbild.

End. Out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0