Nu är det riktigt nära...
Det närmar sig...
Efter Gbgvarvet har jag känt mig sliten. Benen har inte riktigt haft det där klippet jag är lite bortskämd med att kunna plocka fram i backar och på slutet av passen. De har istället varit trötta, lederna lite gnälliga och protesterande under de småpass jag genomfört.
Tisdagen efter loppet var jag inne på att ta en lugn halvmil på bana. Det blev istället två k´s i skämstempo och styrketräning istället. Kroppen kändes matt, benen protesterade hej vilt och någon mental sisu fanns inte att uppbåda.
Så var det även när jag skulle ta mig runt milen några dagar senare. Ja, det gick, men det var ju inte någon strålande insats jag bjöd mig själv på.
På samma sätt har ju-jutsun blivit lite lidande, även fast jag tränat en del pass så har det inte varit i det där frejdiga tempot jag kan plocka fram när jag får chansen.
Kort sagt: Jag har behövt återhämta och vila, och det har jag gjort så gott det har funkat.
Igår satte jag gränsen. Det var dags att producera lite svett och träningsvärk. Det blev milen (min "lilla sträcka" och ett motionsspår som ligger lite lägligt mitt i). Det var ganska kämpigt men så underbart skönt efteråt att känna kroppens belöningssystem skjuta in endorfiner i systemet.
Det resulterade naturligtvis i att det var löpdag idag också. Jag kände innan jag stack iväg att det kunde bli ett långpass. 21 k´s stoppade det på och jag är ganska nöjd med tempot. Lederna ömmade lite under passet, men det kommer finnas ett par dagar då jag kan vila ordentligt.
Jag har intalat mig själv att Marathon gör ont. Jag är övertygad om att jag, dagarna efter loppet kommer ligga som en strandad säl och ynka över trasiga fötter, ömmande knä- och höftleder och vara allmänt svag.
Det möjligtvis lite skumma med det är att jag faktiskt ser fram emot det. Att få känna att jag givit allt jag kan, just där, just då är ju lite själva meningen med hela projektet...
End. Out.
Mera såga...
Mina luftvägar har tydligen kapitulerat för någon sorts invaderande infektion... Inte roligt när kroppen är precis så "nej, ingen träning idag", men fortfarande är sprittig av aktionslust. Känns som om benen vill springa iväg av sig själv, men jag får hålla mig i skinnet och avvakta.
Så länge tänkte jag fortsätta såga. Denna gång är det kosttillskotten som får dyngstryk.
Marknaden för kosttillskott är enorm och omsätter miljarder i valfri valuta varje år. I Sverige är kosttillskott något naturligt för den ivrige styrke- och fitnesstränande, men vet de vad de stoppar i sig?
På Riksidrottsförbundet avråder man från att använda sig av kosttillskott, http://www.rf.se/Vi-arbetar-med/Antidoping2/Kosttillskott/ bland annat med argumentet att individen faktiskt inte vet vad som är i de piller/pulver som den stoppar i sig.
MEN, säger den snabbtänkte, det är väl bara att läsa innehållsförteckningen och jämföra med WADA:s dopinglista?
Joråsåatte, kontrar jag. Bara för att det finns en prydlig innehållsförteckning på burken behöver det inte betyda att den stämmer. Prestationshöjande medel borde ju vara populärt, och det finns en uppsjö märken som konkurerar lite med varandra. Är det inte lite enkelt att stoppa i "bara lite sånt här förbjudet" för att förbättra resultaten av att använda vår produkt?
Det har dessvärre visat sig att även etablerade märken kör ovanstående race för att öka marknadsandelar med följd att individer stängts av från ALL IDROTT I RF:S REGI, ÄVEN TRÄNING.
Dessutom blir de som döms för dopingbrott, med namn och klubbtillhörighet, publicerade i tidningen Svensk idrott.
Jag brukar ta upp exemplet Anna-Carin Olofsson, en av våra främsta skidskyttar genom tiderna. En stenhård idrott där det gäller att åka skidor som ett troll genom skogen för att sedan snabbt komma ner i puls och skjuta på små mål på (tror jag) 50 meter, en gannlaga uppgift.
Maten är utan tvekan jätteviktig - Dels få i sig tillräckligt med energi för att orka, dels få i sig tillräckligt med näring för att kunna återhämta snabbt och för att kroppen i övrigt ska kunna fungera optimalt.
Hon åt vanlig mat och tog en multivitamintablett om dagen, eftersom hon visste att hon slarvade lite med frukt och grönt...
Inget proteinpulver, inget kreatinfosfat, ingen prestationshöjande syra/olja/tablett/pulver. Bara vanlig varierad kost. Sen att portionerna var imponerande och fyra lagade mål mat om dagen var standard, det är äen annan sak. Tror förövrigt inte att någon jag känner är i behov av den dosen energi om dagen, inte ens jag som under uppladdning kan vara uppe i ca 9 pass i veckan...
Så: Kosttillskott ska man vara försiktig med. Tänk på att kontrollera om produkten är godkänd av läkemedelsverket. Inte ens apotek saluför endast av staten godkända medel. Även de vill ju tjäna dollars...
End. Out.
Lite däven...
Kändes ganska bra, men benen var inte sig själva kände jag, även fast sträckan jag löpte var smått blygsam.
Den allmäna planen var att jag skulle ge mig själv en ordentlig runda idag, en mysrunda på en sisådär 13-16 k´s, men det är lite rossligt i bröstkorgen och då måste kroppen vila.
Jag konstaterar nöjt att jag blivit aktsam och mycket bättre på att lyssna på kroppens signaler när den inte är helt i sin ordning. Mer noggrann att vila från löpning om jag har känningar i benen och mer preussisk när kroppen har nån infektion i sig. Det är jag rätt nöjd med och jag är övertygad att träningsdosen över tid blir större och resultaten bättre om jag vilar de gånger kroppen inte är ok.
Nu blir det att avvakta tills imorgon och ta beslut via stridsledning och uppstuds. Hoppas det känns bra så benen får arbeta lite. De vill nämligen ut och röra på sig, signalerar de till CNS.
Ingen sågning av diet idag, den kommer när jag är på den typen av humör.
End. Out.
Ord och inga visor.
Ni som tittar på bantningsprogram typ "vad har du i kylskåpet, din sopa?" och läser Aftonbladet hälsa utan att vara källkritiska: Snälla, för er egen skull: Läs vad jag tycker.
Vi börjar med min pulshöjare nr 1, LCHF.
Står för Low Carb, High Fat och innebär i stort att allt vad kolhydrater heter skall undvikas. Inte helt, men i stort. Istället skall energiintaget ordnas genom att äta fett och protein.
I västvärlden har vi under under senare år äntligen fått lite bukt med hjärt och kärlsjukdomar, eller åtminstone har kunskapen om hur man undviker kärlkramp etc ökat hos den enskilde individen.
Receptet är enkelt: Ät varierad kost, frukt och grönsaker varje dag och motionera ca 2-3 ggr per vecka så du blir ordentligt svettig. Jag lägger till att man ska kunna skilja på fest och vardag.
Enligt dieten ska kolhydrater intas ytterst sparsamt. Undvik potatis, ris och pasta och ät endast lite frukt och grönt. Träning ska man, enligt en artikel i Metro jag läste nyligen, ta det lite lugnt med. då man kan känna sig trött och sliten efter. (Tror jag det, eftersom kolhydrater inte finns tillgängligt för lite mer hastig och mödosam verksamhet).
Vi börjar argumentera lite då:
Den mänskliga hjärnan använder kolhydrater som energikälla normalt. Det är bara att fundera hur skallen funkar före kontra efter frukost så förstår vem som helst att det nog är bra att få i sig lite kolisar istället för ett gäng baconskivor och stekt ägg.
För de som är hängivna dieten och regelmässigt kör baconfrukost är det istället ketonkroppar, som bildas i levern av fettmolekyler som används som bränsle av hjärnan. Lite som bränsle till en bil som har för lågt oktanvärde, och restprodukten aceton märks tydligt.
Om jag nu vill skaffa en hjärt- eller kärlsjukdom kommer jag börja med LCHF. Det är det absolut bästa sättet att få i sig så dåliga blodfetter som möjligt. Om jag dessutom slutar motionera bör jag ha skaffat någon av sjukdomarna inom tre år.
Ett säljargument som används är att dieten ger en snabb viktnedgång. Det stämmer. Eftersom ingen nämnvärd tillförsel av kolhydrater sker, så har personen gått ned ca 6-800 gram kolhydrater på ca 1-2 dygn.
Dessutom binder varje gram kolhydrat tre gram vatten, vilket gör att viktnedgången blir ca 3-4 kg på en halv vecka. Men det kanske inte var den substansen man ville bli av med, utan överflödigt fett?
Till sist: Jag tjänar inga pengar på att sitta och ogga över olika kurer för att gå ned i vikt. Jag är heller ingen uppmärksamhetspundare som söker rampljus till varje pris.
Till skillnad från de som står bakom respektive diet, som skriver högvis med böcker om sin fantastiska produkt och som tjänar bra med pengar på tv-program, föreläsningar och annat produktrelaterat.
Övriga dieter sågas efterhand.
End. Out.
Göteborgsvarvet
Uppladdningen har väl inte varit optimal, om det nu i mina ögon är möjligt att optimalt ladda inför en prestation utan att låta träningen helt ta över livet...
Inställningen till loppet var att låta testa distans på asfalt. 21 k´s är en respektabel sträcka och planen låg att jag skulle mysa i 16 k´s för att sedan låta kropp och skalle få som de vill och jaga sekunder och placeringar.
Ja, jag är så. Sekunderna per k är viktiga och placeringarna lika så. När man tävlar så tävlar man. Det gör att jag tar ut all kraft som finns just där och då. Avvägt för att orka nästan i mål men kötta sista biten...
Det gick nästan så. Under större delen av loppet fanns gott om plats för att kunna löpa i en jämn och trygg takt, men här och där blev banan trång och det var omöjligt att hålla en bra och trygg takt. Två val finns då: Sega och bli frustrerad bakom nått segjon eller intervalla i zick-zack för att kunna hålla pulsen.
Rätt. En del intervallande blev det, och vid 14 k´s tröttnade jag på segliret och lade mig i omspringningsfil. Med benen i hänggas de sista 7 kunde jag konstatera att jag sprang loppet i tredjedelar och progressivt, dvs snabbare på slutet än i början.
Klart jag var ganska trött när jag gick i mål, jag hade ju spurtat i 7 k´s, men en mara känns inte alltför omöjlig att genomföra. Apropå det: Det blir bara en mara för mig. Jobb kom i vägen och när Chefen säger att man ska jobba så jobbar man.
Tiden? 1.46 och varje k avverkades på i snitt 5.02.
Tänk om det stått 4.59...
Rätt nöjd.
End. Out.
Uppladdning inför test 1.
Det är dags att nöta lite asfalt på andra sidan riket. Nationens baksida får givetvis inte vara orörd inför den sista tiden inför loppen som går i Den Kungliga Hufvudstaden.
Göteborgsvarvet skall avverkas och Götets asfalt ska slitas till den milda grad. Känns bra inför loppet, det var ett tag sedan jag var uppe och nosade på 20 k´s, men träningen har fungerat bra ändå.
Det har inte blivit löpning som i somras, utan löpningen har ersatts av ju-jutsu och marschträning, vilket, hoppas jag, kan hjälpa mig att klara stigningar lite lättare.
Känslan inför loppet är som vanligt inför en prestation. Lite pirrig och benen vill iväg. NU. Men jag har disciplin. Väntar och laddar inför imorgon. Viktigt att jag har tålamod i början av loppet och inte rusar iväg som en kapplöpningshäst... Tänker inte göra samma miss som på Midnattsloppet, där första två k´s gick på knappa 8.
I övrigt känns det som inför en gradering och ögonen lyser...
End. Out.
I fas.
16 k´s i lördags och ytterligare 13 idag gick bra. Halvmaran om två veckor känns stabilt genomförbar och benen verkar pigga och glada över att få nöta grusväg och asfalt. just det, 13 k´s i onsdags också gör att säsongen verkligen har börjat, en lätt tvåa igår och... ja, ni förstår.
Jag har alltid tyckt att våren är uppiggande och så, men när jag tänker på det gör nog löpningen en större skillnad är själva vädret. Har ju sprungit regelbundet ca 1 gång i veckan i år och känner inte riktigt den där boosten av energi när jag är ute, även fast det känns ordentligt skönt.
Idag blev det för övrigt shortspremiär.
End. Out.
Åter i bruk...
Under tiden bloggen legat i träda har jag arbetat som en liten iller. Långa och många arbetsdagar har gjort att skrivandet helt enkelt har prioriterats ner till förmån för träning och umgås.
Träningen har förövrigt gått sådär. Förvisso mycket fysisk aktivitet, men så många löppass förutom kvalitetsfys på måndagar med inriktning kondition har det inte blivit. Istället har träningen bestått i styrka, ju-jutsu och annan typ av kampträning.
Igår var jag ute och sprang milen. Gick smidigt och löpningen var hyfsat aggressiv. En agromil är bra, det betyder att jag kan öka tre eller kanske möjligtvis sex k´s imorgon, då nästa pass är inplanerat. Göteborgsvarvet närmar sig och om fyra veckor ska 21 k´s genomföras i Den Andra Staden, på Andra Sidan vårt rike.
Ikväll är det jutsu som gäller. Bra pannbensträning gmf.
End. Out.
Sena tankar
Imorgon blir det träning på jobbet. Gym står på schemat och det ska bli kul att byta miljö och kultur ett tag. Träningen kommer bli som den blir, jag vet bara att träningsmängden kommer bli massiv.
Det hela för nu.
End. Out.
Teknikhelg
Detta är förvisso inget konstigt när det gäller ju-jutsukai. Så fort jag ska pröva något nytt sänks tempot ordentligt för att rörelserna skall bli så rätt som möjligt. I takt med att tekniken repeteras fler och fler gånger kan också tempot ökas, och när tekniken sitter ordentligt kan fullt ös hållas.
Med löpningen är det annorlunda.
Då jag känner att jag har motorik nog för att springa håller jag för det mesta det tempo jag behärskar på den sträcka jag ska ta mig runt. Tyvärr är det så att löpteknik är något som behöver övas lite då och då och lite lugnare pass behövs ibland. Dessutom behövs de passen under intensiva träningsperioder. Gör jag så är då frågan och det naturliga svaret för de som känner mig är: Nej.
Lovar här och nu att försöka skärpa till mig och tvinga mig att lugna ner mig några hekto någon gång ibland, våren kommer bli träningstät och underbar som den är.
End. Out.
Skön ju-jutsuträning
Tre ju-jutsupass på fyra dagar är riktigt bra. I lördags blev det 90 minuter med en andradansaspirant, lugn grundträning och skönt att bara röra lite lätt på sig ju-jutsumässigt i början på året.
I går (måndag) blev det lite mer ös på träningen. Mycket av en teknik från olika positioner. Härlig schwung i tekniker och bra fart. Det var skönt att känna att kroppen är automatiserad på iriminage som tekniken heter, fast det är inte så konstigt. Jag bör ha gjort den flera tusen gånger vid det här läget.
Denna afton bjöd på Soke-träning. En sanslöst tempofylld tillställning med grundtekniker i fokus. Många träningssugna gamla rävar var där, och då jag inte är på mattan som tränande så ofta tog jag mig den själviska friheten att omsorgsfullt välja att träna med de som hade mest lödder kring munnen.
Tänk vad skönt det är att vara lite småöm här och där, känna ögonlocken som vill sjunka ner mot nästan hakan och känna att kroppen blivit sådär genomtränad... Ni som inte vet - Testa!
End. Out.
Nya regler
Idag släpper jag bomben.
Jag får nu blogga även fast jag inte varit ute i spåret, utan det räcker att jag varit ordentligt fysiskt aktiv i någon form för att få skriva. Det blir ju lite tätare då, nu när kylan omfamnar vårt kära Rodina (moderland).
Idag, efter möte HELA dagen var det dags att ju-jutsuinstruera lite. Riktigt skönt att komma ner för första gången på terminen och möta ett gäng förväntansfulla ju-jutsuspelare som inte bara väntade på, utan längtade efter, att få kunskap intryckt i ansiktet.
Det blev lite skön grundträning för att sedan på slutet köra försvar med ögonbindel, någonting som uppskattades. Kan ju bli mer sådant under terminens gång, men samtidigt är jag medveten om att en hel drös planerar att gradera i år eller nästa, så teknikträningen får inte lida alltför mycket.
Imorgon är det dags för.... Just det. Möten igen. Eftermiddagen kommer däremot att handla om att förbereda inför terminen.
På onsdag blir det jutsu igen, då bör de tränande förvänta sig ett högre tempo än idag.
End. Out.
Promenad med tung rygga.
Därför får kroppen släpa omkring på en ryggsäck packad med bland annat hantlar för att få lite vikt i den.
14 kg blev det idag och sträckan som avverkades var 16 k´s. En skön promenix och det känns i kroppen efteråt att den fått jobba.
Förra gången jag bar omkring på "trollet" blev mina fötter missnöjda. Huden på hälarna och trampdynorna skavdes av och det sved ordentligt varje steg jag tog.
Resultatet av denna Lesson Learned blev dubbla sockor i kängorna, som idag funkade utmärkt.
En liten bonus när man bär ryggsäck är att axlarna tränas. Det kommer kännas ordentligt imorgon.
End. Out.
En liten mil innan middag...
Återigen upplever jag den där känslan som de som inte motionerar eller idrottar får tillgång till. Utpumpad, slut och lite frusen kravlar man in i den kokheta duschen efteråt och känner värmen komma åter i kroppen. Efter det väntar stadiet där ögonlocken vill stängas och hela kroppen strävar efter total vila.
Dessutom blir middagen så mycket godare efter träning än om man bara ätit middag...
Imorgon är det dags för simning igen...
End. Out.
Skönt att ta ut sig
Så kändes det efter simningen idag. Gediget skönt att känna att kroppen är på banan igen, hel och redo för Utmaningen senare i år. Det kommer bli en tuff vår fysiskt, men ett miljöombyte jobbmässigt kommer göra träningen mer lättillgänglig och trivsam. Inte för att jag skyr träning på något sätt, det vet alla som känner mig, men det är lättare att ta ut sig max om det finns något i närtid att kämpa för eller folk i närheten som har någon sorts förväntning på vad man presterar.
Imorgon lär det bli en löptur om vädret och kroppen vill. Chansen att kroppen vill vila är i och för sig försumbar, men ändå...
Nu en rejäl carbonara, sen blir det engelsk fotboll på tv.
Vila är också viktigt.
End. Out.
Milen i december
Årets sista dag bjöd på så klockrent väder så det var omöjligt att inte ge sig ut på en liten tur. Redan ett par dagar innan var jag förvisso ute på långpromenad med ett litet troll i form av en 13 kg tung ryggsäck för att se hur fötterna och mina kängor fungerar tillsammans. Det gick bra, men jag lärde mig vikten av att ha två par strumpor på mig för att undvika friktioner på trampdynor och hälar.
Löpningen var fantastisk. Strålande sol och någon minusgrad gav ett helhetsintryck utöver det vanliga. Fästet i det hårdpackade, kalla gruset var av världsklass och benen höll sig pigga passet igenom. Jag brukar, som jag nämnt tidigare på bloggen, inte springa på vintrar eftersom mina luftrör inte riktigt lirar jämnt med kylan, men efter ett par tre kilometer var de också med i matchen.
Den underbara känslan av att komma hem lite sådär småkall och kasta in sig i en kokhet dusch var belöning i sig och något att kanske uppleva fler gånger.
Träningsåret 2012 börjar imorgon, då simning står på schemat. Det är min GIH-kompis som ska simma Vansbro och vill ha sparring. Det får han gärna och eventuellt blir det fler simpass under veckan.
Skönt att få skriva av sig lite, regeln är som alla vet: Har jag inte sprungit så får jag inte skriva.
End. Out.
Bra dag.
Efter mina 9 k´s på sub-40 var det dags för lektion. Jag har som filosofi att, om möjlighet ges, vara aktiv tillsammans med mina elever så efter ca 20 minuter fann jag mig spela basket i en knapp timme. Hyfsat slut är en underdrift, men nu återstod 90 minuters ju-jutsuinstruktion. Kände att det var dags för en sån där träning där jag pratar och alla andra tränar, men de verkade trivas och energin i gruppen var ingenting att klaga på.
Imorgon är det åter en del fysisk aktivitet på schemat. Åter på bloggen då.
End. Out.
Vinterträning
För mig är sommaren förknippad med långa löpturer och konditionsträning. Inga gymdagar och begränsat med dojotid. Vintern däremot är det tvärtom som gäller.
Under min tid på GIH hade jag och en kompis, samma förövrigt som jag simmar med, en deal: Styrketräning tre dagar en vecka gav tillåtelse till att äta kebabtallrik på Stockholms bästa kebabställe. Vi lyckades nästan jämnt, vilket slet på kassan men gjorde oss ganska starka...
Nu är det dags att brottas med vikter igen. Mycket bål och armar gäller enligt tradition, men benen kommer inte att få vila mycket trots inriktningen.
Jag har inget speciellt träningsschema med specifika övningar, utan jobbar med det som för dagen känns bra. Ofta kommer jag se till att kombinera styrketräningen med den jag kör i dojon så hela kroppen får jobba under veckan lite så där utsmetat.
Det känns bra nu.
End. Out.
Lite feg idag...
Idag tar vi det lite försiktigt då kroppen känns lite diffus. Det känns lite i låren att det blev sju k´s igår, men inte alls farligt. Det känns härligt att åter vara på banan och dessutom ha ett litet delmål som ligger och trycker någonstans efter nyår.
Simningen, som jag tänkt genomföra som en lugn liten aktivitet blev inställd på grund av halsont i Björn, kompisen jag skulle simma med. Vi får se ikväll om jag ger mig ut på vägarna men just nu känns det minst sagt osäkert.
End. Out.
