Nu är det riktigt nära...
...och sista mödosamma passet är avklarat. Kanske blir det ett över-milen-pass på torsdag, men det beror på dagsform och känsla i kroppen.
Senaste veckorna har varit dåliga ur löparperspektiv, då jag dels varit lite sådär nysförkyld utan feber men känt att något stör kroppen. Det betyder ingen löpning, då jag är duktig och lyssnar på kroppen. Typ.
Dessutom har jag varit på jutsuläger i Oxelösund av alla ställen. Det är faktiskt MYCKET mysigare och bättre än det låter. Bra folk, bra träning och bra mat. Dessutom uppehåll.
Detta betyder tyvärr också att löpningen fått vänta. Ett pass blev det då tid fanns och en backe hittades...
Senaste dagarna har jag försökt mig på ett återtag. Stegringskurvan har varit 7, 0, 13, 16, vilket gör att jag nu känner mig ganska redo för de 42 monsterkilometrarna på lördag.
vi får se, men som det känns nu är jag ganska oladdad och opepp, Det lär ändra sig fram mot start, då jag vet att jag kommer stå och vibrera i startfållan. Jag har ju då fått en nummerlapp på bröstet...
End. out.
Kommentarer
Trackback
