Inbokat simpass
En av mina stora idoler som föreläsare, Michail Tonkonogi, aka "Tonken" var lektor i idrottslära på GIH. Michail var involverad i det Sovjetiska landslaget i judo och föreläste bland annat om återhämtning och uppladdning inför tävling.
En av hans absoluta ståndpunkter (han hade ett gäng) var att även elitidrottare ska variera sin träning. Tanken med det är att inte tröttna och nöta utan att behålla fokus på träningen.
Jag skriver under med mejsel i sten på dessa tankar. Att bara ägna sig åt en typ av träning skulle få mig att sluta på nolltid. Tror att det är därför ju-jutsun passar mig så bra eftersom den är så varierad. Jag har under mina 20 år som aktiv inte ännu tränat två lika pass. Någonsin.
Imorgon får löpningen således vila för ett skönt simpass. Återigen är det min Vansbrosimmande kompis Björn som bär skulden till val av aktivitet. Däremot blir det nog ingen rejäl laktatträning, eftersom benen känns rätt möra efter gårdagens monsterpass kombinerat med morgonens mil.
Läste förövrigt i en löpartidning att man ska vila ibland fast man är pigg och träningssugen. Det är svårt.
/Stefan, träningsnarkoman och endorfinberoende.
En av hans absoluta ståndpunkter (han hade ett gäng) var att även elitidrottare ska variera sin träning. Tanken med det är att inte tröttna och nöta utan att behålla fokus på träningen.
Jag skriver under med mejsel i sten på dessa tankar. Att bara ägna sig åt en typ av träning skulle få mig att sluta på nolltid. Tror att det är därför ju-jutsun passar mig så bra eftersom den är så varierad. Jag har under mina 20 år som aktiv inte ännu tränat två lika pass. Någonsin.
Imorgon får löpningen således vila för ett skönt simpass. Återigen är det min Vansbrosimmande kompis Björn som bär skulden till val av aktivitet. Däremot blir det nog ingen rejäl laktatträning, eftersom benen känns rätt möra efter gårdagens monsterpass kombinerat med morgonens mil.
Läste förövrigt i en löpartidning att man ska vila ibland fast man är pigg och träningssugen. Det är svårt.
/Stefan, träningsnarkoman och endorfinberoende.
Vätska och grejjer
Igår byttes karateträningen mot en middag i Waxholm. Jag har, under årens lopp, varit preusisk med att utföra de träningspass jag lovat mig själv, men ibland får det vara nog. Ankan i Waxholm var förövrigt lite torr, men samantaget var hela tillställningen värd ett hoppat karatepass.
Nästa karatepass kommer förövrigt bli lite kul, då jag får inviga mina nya knogskydd jag köpt. Jag är lite glad över att kampsportare tydligen har fastnat i årsmodellshelvetet, då jag fick 30% rabatt på de skydd jag ville ha eftersom de ju var 2009 års modell...
I morse blev det milen igen, ungefär. Har tagit till mig Andréas tips om att springa en viss tid. Det blev en timme i värmen och denna gång innan frukost. Fyllde dock på innan med två glas grapejuice och ett glas vatten, men jag märker att jag behöver bra mat på morgonen innan jag tränar, annars lider jag bara.
Värmen gör sitt till för prestationen. Redan vid ca 2 procent i vätskeförlust blir kroppen mindre uthållig, svagare, reaktionstider ökar, fokus försvinner och en allmän trötthet uppstår. Bara dåliga saker således, så det gäller att vara noga med vatten.
En liten minnesregel är att var 20:e minut dricka 2 dl vatten. Då slipper man kluckandet i magen och vätskan tar sig snabbt ut i kroppen. Vattnet bör inte vara iskallt, utan sisådär 12-15 grader för att så snabbt som möjligt kunna lämna magsäcken samtidigt som det ska vara hyfsat gott.
Nu gäller framåtstupa komaställ efter en grym thai- och råfiskbuffé, den sista för denna sommar...
End. Out.
Nästa karatepass kommer förövrigt bli lite kul, då jag får inviga mina nya knogskydd jag köpt. Jag är lite glad över att kampsportare tydligen har fastnat i årsmodellshelvetet, då jag fick 30% rabatt på de skydd jag ville ha eftersom de ju var 2009 års modell...
I morse blev det milen igen, ungefär. Har tagit till mig Andréas tips om att springa en viss tid. Det blev en timme i värmen och denna gång innan frukost. Fyllde dock på innan med två glas grapejuice och ett glas vatten, men jag märker att jag behöver bra mat på morgonen innan jag tränar, annars lider jag bara.
Värmen gör sitt till för prestationen. Redan vid ca 2 procent i vätskeförlust blir kroppen mindre uthållig, svagare, reaktionstider ökar, fokus försvinner och en allmän trötthet uppstår. Bara dåliga saker således, så det gäller att vara noga med vatten.
En liten minnesregel är att var 20:e minut dricka 2 dl vatten. Då slipper man kluckandet i magen och vätskan tar sig snabbt ut i kroppen. Vattnet bör inte vara iskallt, utan sisådär 12-15 grader för att så snabbt som möjligt kunna lämna magsäcken samtidigt som det ska vara hyfsat gott.
Nu gäller framåtstupa komaställ efter en grym thai- och råfiskbuffé, den sista för denna sommar...
End. Out.
Rörelse på schemat...
Simning är ofta förknippat med lugn, harmoni och avkoppling. Man kan lägga upp simningen på ett sätt som får dessa beskrivande ord att mentalt förångas.
Dagens pass innehöll ca 300 meter värmning. Därefter slipades crawlteknik och jag fick själv komma på att det blir mindre jobbigt att simma om man slappnar av och låter glidfasen (det heter så) verka ut. Dessutom finns det då plötsligt tid att andas...
Avslutningsvis körde vi växelvis hundringar. Simma som en rädd säl hundra meter, vila ca en och en halv minut och på igen. tre eller fyra varv klarades sen var bubbelpoolen lite för lockande. En analys som Björn (simkompis) gjorde och jag håller med om är att under löpning kommer mjölksyran lite krypande, till skillnad mot simningen, där mjölksyran slår till som en slägga i benen när den sätter in.
Ikväll blir det karate. Laddar för fullt och konstaterar att blåmärkena från förra veckan ännu ej bleknat.
End. Out.
Dagens pass innehöll ca 300 meter värmning. Därefter slipades crawlteknik och jag fick själv komma på att det blir mindre jobbigt att simma om man slappnar av och låter glidfasen (det heter så) verka ut. Dessutom finns det då plötsligt tid att andas...
Avslutningsvis körde vi växelvis hundringar. Simma som en rädd säl hundra meter, vila ca en och en halv minut och på igen. tre eller fyra varv klarades sen var bubbelpoolen lite för lockande. En analys som Björn (simkompis) gjorde och jag håller med om är att under löpning kommer mjölksyran lite krypande, till skillnad mot simningen, där mjölksyran slår till som en slägga i benen när den sätter in.
Ikväll blir det karate. Laddar för fullt och konstaterar att blåmärkena från förra veckan ännu ej bleknat.
End. Out.
Bara jag vet...
...vad jag gjort istället för att vila. Vi får se imorgon hur bra det blev...
Damn you, träningsabstinens i kombination med fint väder.
/Stefan, svag i sinnet.
Ingen simning idag
Vaknade inatt med kallsvettningar. INTE BRA. Upp, få i sig vätska och lite energi och sedan sova som en sten. Kände mig lite däven imorse, men inte värre än så.
Lite tursamt ringde Björn och anmälde förhinder, så simma blev inte av idag, kanske lika bra så jag inte drar på mig en förkylning efter nattens skumma mående. Jag hade garanterat åkt iväg för att simma om Hr Holmgren inte ringt.
Dagen innebär således vila och en längtan till morgondagen då jag förhoppningsvis både kommer löpa och träna lite karate.
Har bestämt mig för att åtminstone försöka lyssna på kroppens signaler och vad den vill. Eftersom den obstruerar får den vila, även fast skallen tycker annat.
/Stefan, lugn på utsidan...
Lite tursamt ringde Björn och anmälde förhinder, så simma blev inte av idag, kanske lika bra så jag inte drar på mig en förkylning efter nattens skumma mående. Jag hade garanterat åkt iväg för att simma om Hr Holmgren inte ringt.
Dagen innebär således vila och en längtan till morgondagen då jag förhoppningsvis både kommer löpa och träna lite karate.
Har bestämt mig för att åtminstone försöka lyssna på kroppens signaler och vad den vill. Eftersom den obstruerar får den vila, även fast skallen tycker annat.
/Stefan, lugn på utsidan...
På löparfronten intet nytt...
Ingen löpning idag eftersom träningsvärken sitter djuuuupt in i låren. Vaderna däremot kändes riktigt pigga tills... kommer längre ner....
Istället blev det ett ju-jutsupass för Stig Morin, en av de där riktigt sega som tränar i Kista. Får ofta höra av bekanta att jag tränar för mycket, men Hr Morin tar mig med hästlängder. Friskis och jutsu som jag förstår fem pass i veckan, året om, typ. Respekt säger jag och lyfter på hatten.
Passet var riktigt intressant, då det var uppbyggt kring knä- och bålträning. Många nya och intressanta (läs jobbiga) övningar som jag stoppar ner i min ryggsäck direkt. Det var här någonstans som jag förstod att vaderna behövde vila lite, de med...
Även imorgon lär löpningen få stå i träda. Detta är Björns fel. Han är en klasskompis från GIH-tiden som ska simma Vansbrosimmet om två veckor.
Han behöver en sparringpartner och ringde mig därför.
Eftersom jag inte är sen att se hur långt jag kan simma ställer jag gärna upp. Antagligen vankas det uppvärmning, intervall och avslutningsvis en lite längre distanssim på Eriksdalsbadet.
Mer om detta kommer naturligtvis imorgon.
Förövrigt är det nu klart att jag om ca två veckor ska hoppa fallskärm.
End. Out.
Istället blev det ett ju-jutsupass för Stig Morin, en av de där riktigt sega som tränar i Kista. Får ofta höra av bekanta att jag tränar för mycket, men Hr Morin tar mig med hästlängder. Friskis och jutsu som jag förstår fem pass i veckan, året om, typ. Respekt säger jag och lyfter på hatten.
Passet var riktigt intressant, då det var uppbyggt kring knä- och bålträning. Många nya och intressanta (läs jobbiga) övningar som jag stoppar ner i min ryggsäck direkt. Det var här någonstans som jag förstod att vaderna behövde vila lite, de med...
Även imorgon lär löpningen få stå i träda. Detta är Björns fel. Han är en klasskompis från GIH-tiden som ska simma Vansbrosimmet om två veckor.
Han behöver en sparringpartner och ringde mig därför.
Eftersom jag inte är sen att se hur långt jag kan simma ställer jag gärna upp. Antagligen vankas det uppvärmning, intervall och avslutningsvis en lite längre distanssim på Eriksdalsbadet.
Mer om detta kommer naturligtvis imorgon.
Förövrigt är det nu klart att jag om ca två veckor ska hoppa fallskärm.
End. Out.
Skönt med sällskap...
Ett av alla mina fans har tjatat på mig att jag måste lägga upp bilder på bloggen.
Jätteintressant, verkligen, att publicera foton på när någon springer... Eller?
Nu har jag trots mina tvivel lyckats producera en bild på en åskådare längs min väg till Matathon-2012.
För att få publicera fotot var jag tvungen att garantera ungtjuren anonymitet, varför namnet förblir en hemlighet. 
Ny runda...
Den lilla sträckan är död. Ja, såvida jag inte tänker mig intervallträning eller liknande, men mina lungor har växt ur den. Nu är Stora sträckan Lilla sträckan och ny king of varv är nu Bögs gård - Översjön - Järvafältet - hem. 16.5 k´s löpning på mest grus med skog och ängar som kantar småvägarna där jag drar fram. Hade sällskap av får, kor och ett par hästar idag. Tyvärr är deras syreupptagningsförmåga begränsad, då de endast orkade till slutet av deras hagar...
Det är kul att se framsteg i sin träning. Från att, för en månad sedan, kämpat rätt hårt med att ta sig runt 7 k´s till att mer än dubbla och dessutom vara mindre trött gör gott för psyket.
Drog kopplingen under löpningen idag att träningen jag genomför nu mer och mer liknar graderingsträning, mest för att löpningen blir en mer och mer central och naturlig del i min vardag. Jag tror att de som inte lyckas hålla sina löften till sig själva om att börja motionera dels inte börjar på tillräckligt låg nivå, de ska från "käka-kakor-på-soffanmotion" direkt på stora hemska motionsspåret, gärna det med tillhörande mördarbacke... En annan anledning är, som jag var inne på i tidigare inlägg, att de helt enkelt inte gör något de tycker är tillräckligt kul. Radioprofilernas ojjanden om hur besvärligt det är att träna kanske borde väcka lite tankar om hur man kan röra på sig och ha kul samtidigt...
/Stefan, ska äta och dricka.
Det är kul att se framsteg i sin träning. Från att, för en månad sedan, kämpat rätt hårt med att ta sig runt 7 k´s till att mer än dubbla och dessutom vara mindre trött gör gott för psyket.
Drog kopplingen under löpningen idag att träningen jag genomför nu mer och mer liknar graderingsträning, mest för att löpningen blir en mer och mer central och naturlig del i min vardag. Jag tror att de som inte lyckas hålla sina löften till sig själva om att börja motionera dels inte börjar på tillräckligt låg nivå, de ska från "käka-kakor-på-soffanmotion" direkt på stora hemska motionsspåret, gärna det med tillhörande mördarbacke... En annan anledning är, som jag var inne på i tidigare inlägg, att de helt enkelt inte gör något de tycker är tillräckligt kul. Radioprofilernas ojjanden om hur besvärligt det är att träna kanske borde väcka lite tankar om hur man kan röra på sig och ha kul samtidigt...
/Stefan, ska äta och dricka.
Tack, Fysbloggen!
Det är bara att erkänna. Utan Fysbloggen hade det inte blivit någon löpning idag. Trött efter en sen, trevlig men inte mödosam midsommarafton och dessutom regn i luften var det bara att ta fram pannben och träningskläder och bege sig. Lilla sträckan och järvaspåret blev det. Naturligtvis började regnet strila när jag kommit halvvägs. Denna gången kändes det dock inte så jobbigt, utan tankarna gick till kommande höstrusk och längre distanser än den futtiga mil jag presterade idag.
Vad som gjorde resan än värre var att min musikmaskin tog slut. Ingen musik på fyra k´s är inte roligt, så note to self: Se till att Ipoden är laddad innan turen.
Tar för övrigt tacksamt emot tips på bra löparmusik. Idag var det gangsterrap som gällde fram tills Xibit avbröts av soppatorsk.
/Stefan, pigg trots midsommardag.
Vad som gjorde resan än värre var att min musikmaskin tog slut. Ingen musik på fyra k´s är inte roligt, så note to self: Se till att Ipoden är laddad innan turen.
Tar för övrigt tacksamt emot tips på bra löparmusik. Idag var det gangsterrap som gällde fram tills Xibit avbröts av soppatorsk.
/Stefan, pigg trots midsommardag.
Biopsi och löpning...
Jag har en grundfilosofi när det gäller träning och skada/sjukdom:
1. Gör som läkaren säger.
2. Om du fick frågan från någon annan med samma symptom/bekymmer som du, vad skulle du då svara?
Var just hos läkare för en liten hudbiopsi. Har haft ett fult utslag i flera år på ena benet, och nu har jag bestämt mig för att bli av med det. I samband med detta frågade jag om jag kunde idrotta som vanligt. Jag förklarade att jag slogs, sparkades, kastades och sprang. Helt ok sade den stenhårda, äldre läkaren. Hon lade dock till att det kanske vore bra om jag väntade någon dag eftersom hon tog en bit av mig och skickade till lab.
Jag väntade lydigt två timmar.
Stora rundan i vanligt tempo blev det. Kändes riktigt tungt för benen, som fått ta emot en hel del smalben från igår. Lite intressant att småsmällar inte upptäcks föränn muskeln används. Försökte, medan jag sprang, att räkna punkterna där det tryckte lite extra men gav upp efter en rätt kort stund.
Trots att det var tungt höll jag stenhårt på regel 1 och regel 2:
1. Spring hela vägen. Vägra gå.
2. Håll tempot i uppförsbackar. Öka gärna lite.
Jag vet ju att det mentala spelar sjukt stor roll när jag väl är mitt i något av mina 42 k´s lopp om mindre än ett år...
/Stefan, vilar garanterat imorgon. Det finns gränser.
Morgonpigg av träning....
Efter den totala träningsupplevelsen igår, där jag fick rocka loss maximalt med slag och spark hade jag ganska svårt att somna. Däremot märkte jag nu att det var betydligt lättare att vakna. Dessutom helt utan klocka.
Men det är så. När kroppen fått sin belöning, i mitt fall hårt arbete och rolig träning, blir den mer tagg och pepp. Ser redan fram emot nästa besök i Vreten-dojon, mycket på grund av att jag känner mig som en nybörjare i gruppen, särskilt när jag tampas med de mörka bältesfärgerna.
Som jag skrev igår är de skickliga på att variera tempot efter min förmåga. Detta är något som är självklart inom kampsporten, den med minst erfarenhet styr tempot. Det borgar för att den lägre graderade utvecklas snabbare, vill komma tillbaka för att träna igen och man slipper skrapa vitbälten från mattan.
Invändningen jag hört ett par gånger är lite gnyk över att den högre graderade anser att han/hon inte utvecklas och får "träna ordentligt". Det kan ju inte vara mer fel.
Som lite mer erfaren kan ju den högre graderade slappna av något och fokusera på fotarbete, kanske sätta en viss teknik eller ge sig den på att lära den mindre erfarne något nyttigt.
Idag kommer jag antagligen få lov att springa i regn, men det får vänta till eftermiddagen.
/Stefan, öm och glad.
Dagens träning...
Dagen kröntes av skön karateträning i 90 minuter. Lite bökig teknikträning inledningsvis men sedan satte det fart...
"Har du fightats så här förut?" frågades det, och ärlig som jag är blev jag ihoptussad med tre bastanta herrar; ett svartbälte och två brunbälten varav den ena tog sitt 1 kyu i lördags och ville visa vad han kunde... Joråsåatte...
Det sköna med dessa herrar var att de kunde anpassa nivån på fighten. Ökade jag tempot så ökade de lite, slog jag hårdare så gjorde de lika.
Fantastiskt skönt var det hursomhelst att sitta på tunnelbanan på väg hem och känna ömheten i armar, ben och bål samt alla endorfiner som formligen dansade jenka i kroppen på mig.
Nästa onsdag är det dags igen...
/Stefan, mör men sugen på mer...
"Har du fightats så här förut?" frågades det, och ärlig som jag är blev jag ihoptussad med tre bastanta herrar; ett svartbälte och två brunbälten varav den ena tog sitt 1 kyu i lördags och ville visa vad han kunde... Joråsåatte...
Det sköna med dessa herrar var att de kunde anpassa nivån på fighten. Ökade jag tempot så ökade de lite, slog jag hårdare så gjorde de lika.
Fantastiskt skönt var det hursomhelst att sitta på tunnelbanan på väg hem och känna ömheten i armar, ben och bål samt alla endorfiner som formligen dansade jenka i kroppen på mig.
Nästa onsdag är det dags igen...
/Stefan, mör men sugen på mer...
Kyukushindags...
Ikväll bär det iväg till Vreten och Oyama karate kai. Under de år ju-jutsun haft sommarträning har detta skett på onsdagar, men från ett par år tillbaka är sommarträningen förlagd till måndagkvällar. Varför ändra?
Jo: Förra ordföranden och huvudtränaren Kenneth tränade karate i Sundsvall när han bodde där. Han tog med sig det mentala tänket att aldrig ge sig och hellre ta två smällar för att få ge en rejäl tillbaks.
När han, vid ett läger, bjöd in Oyamas huvudtränare Lars fick jag idén om att träna lite på dennes klubb, men det krockade med Kistas träningar.
Helt plötsligt blev jag ordförande för Kista och med det blev jag allsmäktig när det gällde vilken tid sommarträningen skulle hållas. Jag ändrade då tiden så jag kunde träna jutsu på måndagar och karate på onsdagar. Under terminen instruerade jag mest, så för mig är sommaren egentligen den period under året då jag verkligen kan fokusera på min egen träning.
Ett grund för den typ av karate som tränas i Vreten är att alltid ge allt. Mjölksyra och blåmärken är regel, men finns det något bättre än att helt urlakad få sätta sig på tunnelbanan och känna hur kroppen darrar av alla endorfiner som utsöndras?
Sedan, när man är hemma, äts det glass och jordgubbar.
/Stefan, skriver igen efter träningen...
Jo: Förra ordföranden och huvudtränaren Kenneth tränade karate i Sundsvall när han bodde där. Han tog med sig det mentala tänket att aldrig ge sig och hellre ta två smällar för att få ge en rejäl tillbaks.
När han, vid ett läger, bjöd in Oyamas huvudtränare Lars fick jag idén om att träna lite på dennes klubb, men det krockade med Kistas träningar.
Helt plötsligt blev jag ordförande för Kista och med det blev jag allsmäktig när det gällde vilken tid sommarträningen skulle hållas. Jag ändrade då tiden så jag kunde träna jutsu på måndagar och karate på onsdagar. Under terminen instruerade jag mest, så för mig är sommaren egentligen den period under året då jag verkligen kan fokusera på min egen träning.
Ett grund för den typ av karate som tränas i Vreten är att alltid ge allt. Mjölksyra och blåmärken är regel, men finns det något bättre än att helt urlakad få sätta sig på tunnelbanan och känna hur kroppen darrar av alla endorfiner som utsöndras?
Sedan, när man är hemma, äts det glass och jordgubbar.
/Stefan, skriver igen efter träningen...
Längre kortast sträcka...
Idag var det egentligen tänkt att jag skulle ära Grimstaspåret med två varv i dess femkilometersslinga.
Efter att ha konstaterat att valet stod mellan att lämna plånbok, nycklar och själva bilen helt ensam på en i stort öde parkering mitt i hood-skogen och att springa i hemtrakterna blev resultatet Lilla sträckan kompleterat med tre km elljusspår. En riktigt behaglig sträcka där mjölksyran gjorde sig lagom påmind i de branta uppförsbackar som järvaslingan erbjuder. Vädret gick ju inte heller att klaga på, ca 18-20 grader och en lätt vind som svalkade välkommet.
Sammanfattningsvis kan jag summera löpardagen som riktigt, riktigt bra. Imorgon ska jag ägna mig åt en, för året, ny aktivitet. Om de har börjat sin sommarträning vill säga.
Och NEJ. Jag springer inte med plånbok, nycklar och grejjer i midjeväska. Nycklar i höger hand, Ipod i vänster eller i bröstfickan.
Blåmärken och mjölksyra.
Stefan.
Efter att ha konstaterat att valet stod mellan att lämna plånbok, nycklar och själva bilen helt ensam på en i stort öde parkering mitt i hood-skogen och att springa i hemtrakterna blev resultatet Lilla sträckan kompleterat med tre km elljusspår. En riktigt behaglig sträcka där mjölksyran gjorde sig lagom påmind i de branta uppförsbackar som järvaslingan erbjuder. Vädret gick ju inte heller att klaga på, ca 18-20 grader och en lätt vind som svalkade välkommet.
Sammanfattningsvis kan jag summera löpardagen som riktigt, riktigt bra. Imorgon ska jag ägna mig åt en, för året, ny aktivitet. Om de har börjat sin sommarträning vill säga.
Och NEJ. Jag springer inte med plånbok, nycklar och grejjer i midjeväska. Nycklar i höger hand, Ipod i vänster eller i bröstfickan.
Blåmärken och mjölksyra.
Stefan.
Vem tittar in?
Jag kan se att en hel del är inne och läser det jag skriver. Det är givetvis rejält roligt, men jag undrar ju vem du är. Skriv gärna en liten hej-hälsning så kan jag få en aning...
Löpningen gick, som jag skrev tidigare, bra idag. Imorgon är det nya tag och mer pannben som behövs. Då är tanken att jag ska testa osprungen mark för i år. Mer om detta imorgon.
/Stefan, kommer behöva stretcha efter passet imorgon.
Löpningen gick, som jag skrev tidigare, bra idag. Imorgon är det nya tag och mer pannben som behövs. Då är tanken att jag ska testa osprungen mark för i år. Mer om detta imorgon.
/Stefan, kommer behöva stretcha efter passet imorgon.
Svettig och äcklig...
...precis som jag vill vara efter att ha sprungit Stora sträckan. Idag var det ordentligt tungt första kvarten. Trodde till min fasa att jag skulle få lov att GÅ en bit för att ta ikapp lite syreskuld men pannbenet satt som det skulle och efter ett tag rullade benen på av sig själv. Till min hjälp hade jag minnen från veckoslutet. Gick igenom olika nya fysövningar och grepp jag övat på samt en smått galen instruktör som citerade svenska komedier och dåliga actionfilmer. Tack för den maskirovkan...
Nu till något helt annat:
På GIH, eller Idrottshögskolan som det hette då jag gick där, talades det om egen- och investeringsvärde i olika aktiviteter. Ett investeringsvärde kännetecknades av en aktivitet som syftade mot ett visst mål; att vinna en cup, att klara ett lopp, att gå ner i vikt och så vidare.
Egenvärdet menades representera det där oförklarbara, att man sysslade med en aktivitet bara för att det var så kul, lekfullheten och lusten att aktivera sig.
Jag har, på väg till arbetet, lyssnat på radio i bilen. Där ondgör sig radioprofiler i åtminstone tre kanaler över att de måste ha tid att gå till gymmet, det mödosamma med att träna och hur bökigt allt kring fysisk träning är.
Mina tankar är följande: Idioter. Varför gymma när det finns MILJONER med andra träningsformer som är minst lika effektiva? För att bara ta en vanlig sporthall, driven av komunen, kan följande aktivteter väljas: Aerobics, spinning, step-up, core, olika dansgrupper, boxning och simning. Jag har säkert missat hälften... Utöver detta finns lokala idrotts- och motionsklubbar, motionsrum med pingisbord i bostadsrättsföreningar, rackethallar, cykelbanor, kampsportsklubbar.... Listan kan göras hur lång som helst men ändå ska det gymmas på cross-trainer och lyftas i maskiner, för det är ju såååå 2011.
Stefan, trött, svettig och glad.
Nu till något helt annat:
På GIH, eller Idrottshögskolan som det hette då jag gick där, talades det om egen- och investeringsvärde i olika aktiviteter. Ett investeringsvärde kännetecknades av en aktivitet som syftade mot ett visst mål; att vinna en cup, att klara ett lopp, att gå ner i vikt och så vidare.
Egenvärdet menades representera det där oförklarbara, att man sysslade med en aktivitet bara för att det var så kul, lekfullheten och lusten att aktivera sig.
Jag har, på väg till arbetet, lyssnat på radio i bilen. Där ondgör sig radioprofiler i åtminstone tre kanaler över att de måste ha tid att gå till gymmet, det mödosamma med att träna och hur bökigt allt kring fysisk träning är.
Mina tankar är följande: Idioter. Varför gymma när det finns MILJONER med andra träningsformer som är minst lika effektiva? För att bara ta en vanlig sporthall, driven av komunen, kan följande aktivteter väljas: Aerobics, spinning, step-up, core, olika dansgrupper, boxning och simning. Jag har säkert missat hälften... Utöver detta finns lokala idrotts- och motionsklubbar, motionsrum med pingisbord i bostadsrättsföreningar, rackethallar, cykelbanor, kampsportsklubbar.... Listan kan göras hur lång som helst men ändå ska det gymmas på cross-trainer och lyftas i maskiner, för det är ju såååå 2011.
Stefan, trött, svettig och glad.
Laddar inför imorgon
Efter ett veckoslut fyllt med träning och långa dagar blev det vilodag som gällde idag.
Imorgon är det garanterat löpdag och jag känner verkligen abstinensen komma krypande. Det var ju faktiskt fem dagar sedan jag var ute i spåret och trampade.
När jag ibland får lov att hoppa löpningen under säsong på grund av tidsbrist eller annat kan jag verkligen känna att jag saknar den. Även om jag tränar något annat istället så är det inte riktigt samma sak.
Löpningen för mig är mer än bara fysisk träning. När jag är ute och trampar går skallen på högvarv i random-mode. Många bekymmer har lösts, fler lektioner har planerats och funderingar om allt och ingenting har processats under alla de löppass jag genomfört.
Imorgon kommer bli en bra löpdag.
Stefan, lite springsugen.
Imorgon är det garanterat löpdag och jag känner verkligen abstinensen komma krypande. Det var ju faktiskt fem dagar sedan jag var ute i spåret och trampade.
När jag ibland får lov att hoppa löpningen under säsong på grund av tidsbrist eller annat kan jag verkligen känna att jag saknar den. Även om jag tränar något annat istället så är det inte riktigt samma sak.
Löpningen för mig är mer än bara fysisk träning. När jag är ute och trampar går skallen på högvarv i random-mode. Många bekymmer har lösts, fler lektioner har planerats och funderingar om allt och ingenting har processats under alla de löppass jag genomfört.
Imorgon kommer bli en bra löpdag.
Stefan, lite springsugen.
Planerat avbrott...
Eftersom det där internet behöver täckning kommer bloggen, redan efter mindre än en vecka, ha sitt första dygnslånga avbrott. På lördag är bloggen åter och en liten reflektion över någon form av företeelse utlovas.
Kommer med sannolikhet ha samma mönster som en mjölkko (vit med svarta fläckar) då, men det är det värt!
Stefan, morgonpigg med flit.
Kommer med sannolikhet ha samma mönster som en mjölkko (vit med svarta fläckar) då, men det är det värt!
Stefan, morgonpigg med flit.
Ett hårt dagsverke...
Dagen har tillbringats i en lite modernare dojo i Upplands-bro, greppteknik och tokfys i fyra timmar gjorde gott åt kroppen. Dessutom en hel del kånkande av grejjer.
Nu tar jag kväll och ser fram emot imorgon, som innehåller sex timmars närkamp.
/Stefan, nöjd med livet just här, just nu...
Nu tar jag kväll och ser fram emot imorgon, som innehåller sex timmars närkamp.
/Stefan, nöjd med livet just här, just nu...
Funktionskontroll check!
För en timme sedan vaknade jag med ett ryck och dessutom med tanken: "Morgonträning är aldrig fel på läger. Så då är det inte fel nu heller." Tänkt och gjort. Ett glas juice senare skuttade jag ut för en funktionskontroll av foten från igår. Jag tog lilla rundan, som kändes väldigt för kort, så efter två km utan missöden började jag jobba med fartlek.
Fartlek innebär för mig att man rushar förbi fem lyktstolpar och lunkar förbi tre. När de svarta, vita och röda fläckarna infinner sig efter ett antal rusher återgår man till normalt löptempo.
Löpningen kändes som sagt bra, men den lilla rundan är för liten för mig, ungefär som första cykeln man växte ur.
Själv hade jag en blå skeppshult vill jag minnas...
/Stefan, morgonpigg utan att skämmas.
Inte bra.
Kom hem, laddade under tiden jag satt i kö på Essingeleden och såg fram emot en 12-runda. Ingen löpning igår gjorde naturligtvis att abstinensen kom krypande, svett och blodsmak skulle produceras i sjuka mängder.
Nåväl.
Kom hem, bytte om och såg de gråa molnen på himlen, men filosoferade om mörka oktoberkvällar med störtregn och insåg att det är bäst att vänja sig. Vädret får aldrig vara en faktor, såvida inte kyla gör det onyttigt att springa.
Första kilometern kändes bra. kilometer nr 2 likaså men sedan stack det till i vänsterfoten, sådär lagom, som om kroppen vill skicka ett tydligt jag-budskap. "Spring inte mer, för då går jag sönder" var det tydliga budskapet för dagen, så det var bara att vända om i duggregnet och ta sig hem, besviken men ändå nöjd över att äntligen ha lyssnat på kroppens signaler.
Alltför många gånger har jag sett och själv upplevt en liten struntskada, typ en vrickad fot, en liiiite för hård smäll på en mjukdel eller motsvarande med fem minuters vila, därefter fortsatt träning som behandling. Detta har ofta resulterat i en värre skada med väsentligt längre läktid och fler missade träningspass.
Idag får således löpningen anses klar och ersättas av en ordentlig och klassisk BRAK.
/Stefan, lite sur men ändå nöjd.
Nåväl.
Kom hem, bytte om och såg de gråa molnen på himlen, men filosoferade om mörka oktoberkvällar med störtregn och insåg att det är bäst att vänja sig. Vädret får aldrig vara en faktor, såvida inte kyla gör det onyttigt att springa.
Första kilometern kändes bra. kilometer nr 2 likaså men sedan stack det till i vänsterfoten, sådär lagom, som om kroppen vill skicka ett tydligt jag-budskap. "Spring inte mer, för då går jag sönder" var det tydliga budskapet för dagen, så det var bara att vända om i duggregnet och ta sig hem, besviken men ändå nöjd över att äntligen ha lyssnat på kroppens signaler.
Alltför många gånger har jag sett och själv upplevt en liten struntskada, typ en vrickad fot, en liiiite för hård smäll på en mjukdel eller motsvarande med fem minuters vila, därefter fortsatt träning som behandling. Detta har ofta resulterat i en värre skada med väsentligt längre läktid och fler missade träningspass.
Idag får således löpningen anses klar och ersättas av en ordentlig och klassisk BRAK.
/Stefan, lite sur men ändå nöjd.
Lätt träning i dojon
Som sagt: Ingen löpning idag. Istället ett pass med försvar mot knivattacker och lite box och fys på slutet. Inget allvarligt, utan mer ett 60-procentpass.
Men det är i min smakriktning. Efter ett stenhårt pass, när träningsvärken gör att man ser ut som en anka när man går tycker jag att det är skönt att öppna upp kapillärerna (små, små blodkärl) i musklerna och skölja bort lite slaggprodukter som samlats. Dessutom blir kroppen lite varmare och det är plötsligt möjligt att sträcka ut musklerna ordentligt. Ett intressant sammanträffande är att vetenskapen säger samma sak...
/Stefan, accepterar förändring i plan.
Men det är i min smakriktning. Efter ett stenhårt pass, när träningsvärken gör att man ser ut som en anka när man går tycker jag att det är skönt att öppna upp kapillärerna (små, små blodkärl) i musklerna och skölja bort lite slaggprodukter som samlats. Dessutom blir kroppen lite varmare och det är plötsligt möjligt att sträcka ut musklerna ordentligt. Ett intressant sammanträffande är att vetenskapen säger samma sak...
/Stefan, accepterar förändring i plan.
Ingen löpning idag...
...men ett jutsupass ikväll ska jag definitivt genomlida. Mer om detta senare idag.
/Stefan, cliffhangerns mästare.
Första dedikerade passet...
...och det gick undan. Jag har två favoritsträckor; Lilla sträckan som är ca 7 km och sträcker sig via Akallas och Husbys fotbollsplaner. Den andra, kallad Stora sträckan är ca 13 km och sträcker sig runt Bögs gård via Hägerstalund och fortsätter därefter in på Llilla sträckan. Idag var det Storsträckan som fick besök. Ganska exakt en timme tog det och det fanns rätt mycket krafter kvar trots att helgen inneburit utearbete i stekande sol och kläder som inte på något sätt kunnat anpassas efter rådande väderlek.
För ca två veckor sedan bestämde jag mig för följande upplägg för att knäcka 43 minuter på Midnattsloppet i augusti:
En dag med 13 km löpning, en dag med 7k´s och en dag vila. Verkar funka bra, löpningen går jämnare och framförallt mycket lättare efter bara ca 10 pass. De sträckor jag springer är utbyggbara. Genom att springa runt ett skogsparti eller svänga in på ett elljusspår kan jag anpassa längden på banan. Mycket praktiskt. Nu funderar jag starkt på att öka från 7 och 13 till 10 och 16 genom att lägga på ett varv i järvaspåret, känt från ljusruset.
Imorgon kommer sjuan/tian få påhälsning.
/Stefan, inte Oscar Mike just nu...
För ca två veckor sedan bestämde jag mig för följande upplägg för att knäcka 43 minuter på Midnattsloppet i augusti:
En dag med 13 km löpning, en dag med 7k´s och en dag vila. Verkar funka bra, löpningen går jämnare och framförallt mycket lättare efter bara ca 10 pass. De sträckor jag springer är utbyggbara. Genom att springa runt ett skogsparti eller svänga in på ett elljusspår kan jag anpassa längden på banan. Mycket praktiskt. Nu funderar jag starkt på att öka från 7 och 13 till 10 och 16 genom att lägga på ett varv i järvaspåret, känt från ljusruset.
Imorgon kommer sjuan/tian få påhälsning.
/Stefan, inte Oscar Mike just nu...
Jakten har börjat.
Efter mycket funderande har jag bestämt mig.
Marathon i Stockholm 2012 är målet och eftersom det samma år, men ett par veckor senare erbjuds ett jubileumsmarathon som har samma bansträckning som maran från OS 1912 var det lika bra att anmäla sig till
båda.
Därav denna blogg, som kommer motivera mig att löpträna som aldrig förr. Bloggen är tänkt att fungera som träningsdagbok, men jag kommer helt säkert in på andra aspekter av livet än bara träning.
Kan stoltsera med att den senaste veckan löpt ca 40 km, så nu är det bara lite kvar förutom att allt ska göras
utan vila...
PERGITE!
Stefan.
Marathon i Stockholm 2012 är målet och eftersom det samma år, men ett par veckor senare erbjuds ett jubileumsmarathon som har samma bansträckning som maran från OS 1912 var det lika bra att anmäla sig till
båda.
Därav denna blogg, som kommer motivera mig att löpträna som aldrig förr. Bloggen är tänkt att fungera som träningsdagbok, men jag kommer helt säkert in på andra aspekter av livet än bara träning.
Kan stoltsera med att den senaste veckan löpt ca 40 km, så nu är det bara lite kvar förutom att allt ska göras
utan vila...
PERGITE!
Stefan.
