Fysbloggen

...precis som jag vill vara efter att ha sprungit Stora sträckan. Idag var det ordentligt tungt första kvarten. Trodde till min fasa att jag skulle få lov att GÅ en bit för att ta ikapp lite syreskuld men pannbenet satt som det skulle och efter ett tag rullade benen på av sig själv. Till min hjälp hade jag minnen från veckoslutet. Gick igenom olika nya fysövningar och grepp jag övat på samt en smått galen instruktör som citerade svenska komedier och dåliga actionfilmer. Tack för den maskirovkan...

Nu till något helt annat:
 
På GIH, eller Idrottshögskolan som det hette då jag gick där, talades det om egen- och investeringsvärde i olika aktiviteter. Ett investeringsvärde kännetecknades av en aktivitet som syftade mot ett visst mål; att vinna en cup, att klara ett lopp, att gå ner i vikt och så vidare.
Egenvärdet menades representera det där oförklarbara, att man sysslade med en aktivitet bara för att det var så kul, lekfullheten och lusten att aktivera sig.

Jag har, på väg till arbetet, lyssnat på radio i bilen. Där ondgör sig radioprofiler i åtminstone tre kanaler över att de måste ha tid att gå till gymmet, det mödosamma med att träna och hur bökigt allt kring fysisk träning är.
Mina tankar är följande: Idioter. Varför gymma när det finns MILJONER med andra träningsformer som är minst lika effektiva? För att bara ta en vanlig sporthall, driven av komunen, kan följande aktivteter väljas: Aerobics, spinning, step-up, core, olika dansgrupper, boxning och simning. Jag har säkert missat hälften... Utöver detta finns lokala idrotts- och motionsklubbar, motionsrum med pingisbord i bostadsrättsföreningar, rackethallar, cykelbanor, kampsportsklubbar.... Listan kan göras hur lång som helst men ändå ska det gymmas på cross-trainer och lyftas i maskiner, för det är ju såååå 2011.

Stefan, trött, svettig och glad.