Fysbloggen

och inatt hade jag svårt att sova. Helt enligt planen och skönt att äntligen känna att skallen faktiskt bryr sig om att kroppen ska prestera snart. Jag fungerar så, det har jag lärt mig efter prov, tentor, graderingar, ja allt som innebär att jag lägger lite extra tryck på mig själv och kräver max av min förmåga.

Svårt att sova dagarna innan är en del av laddningen. Så är det. En annan är rastlösheten som smyger sig på. Det är svårt att sitta still, svårt att fokusera på något under längre tid utan att tankarna far iväg mot Uppgiften. Jag har lärt mig att det är så jag är och trivs rätt bra med att gå in i min lilla bubbla dagarna innan en utmaning, även fast vissa anser att de "dagar" jag syftar på är veckor och kanske månader. Fakta är ju att marathon är något jag bestämde mig att springa för mer än ett år sedan och jag har verkligen satsat.

Förutom de pass jag presenterat på bloggen har jag tränat dels styrketräning, men framförallt ju-jutsu ca 1-3 ggr i veckan. Utöver detta har jag fysat på jobbet i olika former. Regeln har dock (nästan) alltid hållits att jag inte ska bli ordentligt trött av träning mer än en gång om dagen.

 

En del viloperioder har det blivit, mest på grund av jobb, skada eller förkyld. Jag är dock rätt stolt och nöjd över att jag lyckats lyssna på kroppen såpass att skadorna inte varit svåra. En fet lårkaka, en fot som krånglade i höstas och en rygg som väsnades för någon månad sedan, men i övrigt varit oförskämt frisk. Ja, jag är nöjd över den träningsdos jag kunnat lägga på Maran och kunde nog inte gjort det mycket mer effektivt.

 

Det viktiga är dock att jag njutit av varenda träningssekund.

 

End. Out.