Fysbloggen

Idag var tanken att vila skulle idkas.

 

Det blev inte så.

 

En sväng på gamla jobbet (åh herrejösses vad jag kommer sakna det...) för att lämna tillbaka lite nycklar, leg och annat bråte gjorde att jag bara MÅSTE besöka gymmet för sista gången.

 

Jag var jätteförståndig då jag valde att plåga överkroppen istället för som vanligt ett pass som brukar drabba hela kroppen. Den fantastiska känslan av skakande armar och pirr i fingrarna infann sig som på beställning och dessutom visade det sig att jag fortfarande har tillgång till gymmet även i framtiden. Sweet!

 

Imorgon däremot blir det vila. Kanske förvisso ett lätt teknikpass till kvällen, men inget som jag behöver återhämta mig nämnvärt för. Fredag är vikt åt en lätt och njutbar 7 k´s runda, mest för att hålla igång kroppen. En flack bana är det tänkt att avverka, ska ju inte få någon som helst syra i benen som hämmar laddningen till lördagens kraftprov.

 

Käket är en annan aspekt. Nu gäller det att trycka kolhydrater och mat i största allmänhet in i ansiktet. Både mentalt och fysiskt är det viktigt för mig att veta att jag laddat upp ordentligt med energi och näring till lördag.

Det är en liten "grej" jag haft för mig sedan jag graderade till, tror jag, andra dan. Ordentlig och bra mat dagarna innan för att känna att jag laddat så optimalt det går. Helst skulle jag vilja tagit ledigt från jobb och allt veckorna innan graderingarna, men det kan ju en ostsmörgås räkna ut att det inte är aktuellt.

 

Så bra som möjligt är tillräckligt bra får det bli nu.

 

Har faktiskt börjat känna lite tagg inför lördagen. Löpentusiastiska kompisar, bland annat en gammal jutsukompis som också ska springa, hänger på laddningen på sociala medier och ögonen börjar nog lysa lite extra, precis som det ska vara.

 

End. Out.