Lång runda - inte idag, inte...
Vaknade, kände motivationen i kroppen och gav mig iväg, fullutrustad med Ipod, vätskebälte och pulsklocka.
Tanken var att jag skulle löpa 21:an, men efter bara 4 k´s kände jag att höger skenben trotsade.
Lyssna på kroppen tror jag är en framgångsfaktor, så det var bara att vända och ta en tråkig och dyster promenad hem igen.
Jag har upptäckt att jag lärt mig otroligt mycket om min "nya" idrott. Innan min satsning inför marathon 2012 har jag löptränat i princip varje sommarhalvår sedan högstadietiden. Kommer fortfarande ihåg mina första vit-röda joggingskor från Lejon som jag fick när jag var runt sex år. Minns också de gånger jag kände mig vuxen och fick följa med min far ut i motionsspåret, vi sprang ett varv, han sprang två... Jättesträckan var då 1.3 km.
Vad jag vill med ovanstående är att jag alltid löpt som en glad amatör. Sprungit för springandets skull för att det varit skönt och att få känna urladdningen. Igår, när jag träffade min kusin som tuggat sig igenom sex maror hittills, insåg jag att jag är på väg att hitta en ny idrott med allt kunnande runt omkring.
Det är inte längre bara att springa för springandets skull - Nu måste resultat uppnås och träningen bli så effektiv som möjligt utan att skada sig. Jag måste lära mig om min kropp, inte bara om min fysiska status konditionsmässigt, utan också hur jag återhämtar mig och hur jag svarar på olika typer av träning. Jag bör ta reda på hur jag accepterar olika typer av vätska under loppen och hur mycket jag bör dricka samt hur ofta.
Hur funkar jag när jag löptränar på vintern? Med temperaturer som kan sjunka till under massor med minusgrader? Om det inte går att löpträna i kyla - Hur ska jag då träna istället?
Allt ovanstående och antagligen ännu mer kommer jag ha svar på i februari eller kanske mars. En spännande vinter således.
By the way slog slog han mig med runt en minut på midnattsloppet och jag vart lite småsur på mig över det. Igår satt han och snackade om tider under 3.20 på maran. Jag känner ingen press. Inte alls...
End. Out.
Tanken var att jag skulle löpa 21:an, men efter bara 4 k´s kände jag att höger skenben trotsade.
Lyssna på kroppen tror jag är en framgångsfaktor, så det var bara att vända och ta en tråkig och dyster promenad hem igen.
Jag har upptäckt att jag lärt mig otroligt mycket om min "nya" idrott. Innan min satsning inför marathon 2012 har jag löptränat i princip varje sommarhalvår sedan högstadietiden. Kommer fortfarande ihåg mina första vit-röda joggingskor från Lejon som jag fick när jag var runt sex år. Minns också de gånger jag kände mig vuxen och fick följa med min far ut i motionsspåret, vi sprang ett varv, han sprang två... Jättesträckan var då 1.3 km.
Vad jag vill med ovanstående är att jag alltid löpt som en glad amatör. Sprungit för springandets skull för att det varit skönt och att få känna urladdningen. Igår, när jag träffade min kusin som tuggat sig igenom sex maror hittills, insåg jag att jag är på väg att hitta en ny idrott med allt kunnande runt omkring.
Det är inte längre bara att springa för springandets skull - Nu måste resultat uppnås och träningen bli så effektiv som möjligt utan att skada sig. Jag måste lära mig om min kropp, inte bara om min fysiska status konditionsmässigt, utan också hur jag återhämtar mig och hur jag svarar på olika typer av träning. Jag bör ta reda på hur jag accepterar olika typer av vätska under loppen och hur mycket jag bör dricka samt hur ofta.
Hur funkar jag när jag löptränar på vintern? Med temperaturer som kan sjunka till under massor med minusgrader? Om det inte går att löpträna i kyla - Hur ska jag då träna istället?
Allt ovanstående och antagligen ännu mer kommer jag ha svar på i februari eller kanske mars. En spännande vinter således.
By the way slog slog han mig med runt en minut på midnattsloppet och jag vart lite småsur på mig över det. Igår satt han och snackade om tider under 3.20 på maran. Jag känner ingen press. Inte alls...
End. Out.
Kommentarer
Trackback
