Fysbloggen

Jag har längtat efter det här inlägget sen klockan nio imorse. Ibland hamnar man i ett tillstånd där bara 15 sköna k´s i solen kan få tillbaka krafter och glädjen, men vafan... Nu är det klart och det kanske inte är så tokigt ändå, hur höstens schema ser ut...

 

Idag flöt det. Sådär då fötterna lever sitt eget liv och flyter fram längs grusvägarna. Det blev ingen tidtagning, inte heller var pulsklockan påtagen, men det känns att det gick undan längs vägarna idag. Kan ju förvisso bero på att det är helt klart att jag springer Stockholm marathon 2013, eller att halvmaran om fyra veckor hägrar. Spelar roll. Det var hur skönt som helst att forsa fram längs slingan och komma hem och få i sig vatten och en bit lyxchoklad som låg och väntade av en händelse. Endorfiner, förresten, visst känns de underbara när de slår in med full kraft efter ett svettigt och härligt pass?

 

Som sagt: Ett nytt mål och ett nytt delmål som ligger rejält nära i tid. 21 k´s om en månad känns som en promenad i parken.

 

I alla fall just här, just nu...

 

End. Out.