Ytterligare en Årstavik runt...
Igår var det dags för den femte årstaviken runt på tre dagar. Benen gjorde inte ont men kändes lite lätt oexplosiva. Fyra unga herrar följde mitt tempo som inte var av skämskarraktär, men inte heller något att skryta över. Jag blir faktiskt lite glad när elever kommer efteråt med trötta ansikten men lysande ögon och konstaterar att de aldrig varit i närheten av att springa så långt de nyss gjort. Trots allt är det ju så, tycker jag, att är det något man alltid ska jaga så är det personliga rekord.
Idag är det vila som gäller. Studier vid köksbordet trots att vädret inbjuder till långlöpning. Känner mig lite tung i bröstet och jag kan konstatera att jag än en gång gjort vad jag skulle rekommendera andra att inte göra - Springa i småförkylt tillstånd. Ursäkten finns såklart redan på plats, Jag måste ju på grund av mitt yrke... Ja, ni fattar logiken i det tänket.
Åter till de vetenskapliga rapporterna och engelska ordboken.
End. Out.
Har blivit kränkt...
Idag var det dags igen. Elevjogg och samma runda som igår. En av mina elever, en f.d. friidrottare för övrigt, tyckte att han minsann skulle lättjogga och ändå slå gympaläraren...
Och som han gjorde det... Åtta k´s, tre-fyra minuter snabbare var han och då kämpade jag verkligen. Kränkningen bestod i att, när jag samlat klassen och berömt honom för hans goda kondition mumlar något om att han var tvungen att stanna på grund av broöppning... Han gör förövrigt fortfarande armhävningar med ansiktet över en vattenpöl...
Nåväl. Lite mer ärligt kan jag säga att elever som han ger mig energi. Någon som vågar vara kaxig och utmanande, samtidigt som han ger allt. Tänk om fler kunde ha samma schyssta inställning till mina lektioner.
Nu: Jutsu på Lidingö. De ska få jobba kravattgrepp.
End. Out.
Och som han gjorde det... Åtta k´s, tre-fyra minuter snabbare var han och då kämpade jag verkligen. Kränkningen bestod i att, när jag samlat klassen och berömt honom för hans goda kondition mumlar något om att han var tvungen att stanna på grund av broöppning... Han gör förövrigt fortfarande armhävningar med ansiktet över en vattenpöl...
Nåväl. Lite mer ärligt kan jag säga att elever som han ger mig energi. Någon som vågar vara kaxig och utmanande, samtidigt som han ger allt. Tänk om fler kunde ha samma schyssta inställning till mina lektioner.
Nu: Jutsu på Lidingö. De ska få jobba kravattgrepp.
End. Out.
Elevjogg...
Regn, lite småkallt och eleverna skulle springa. Alltå lika bra att förvandlas till föregångsman och springa med eleverna för att undvika snacket om att "han sitter ju bara inne medans vi får jobba i blötan".
Tänkte inte riktigt på att tre lektioner gör tre rundor och att jag kände mig lite smådäven. Som tur är hade eleverna inte med sig motivationen som behövs för att hålla ett ordentligt tempo runt Årstaviken. EN elev under dagen lyckades ta sig runt, övriga fick vända och springa tillbaka, då de inte nått halvvägs vid given tidsgräns. Detta gjorde att mina tre rundor blev rätt beskedliga historier och de lär knappast bli ihågkomna på grund av det höga tempot.
Jutsun däremot blev både fartfylld och rolig. Det känns som om klubben fått en nytändning, kanske på grund av att ett gäng gamla medlemmar återkommit och börjat träna igen efter ett par terminers uppehåll. Dessutom, som jag nämnt i tidigare inlägg, har jag ju bestämt mig för att höja tempot på passen. Detta ger, tillsammans med att vi är fler på mattan än på länge, att atmosfären i dojon blir mer livlig och energisk. Precis som jag vill ha det om någon inte listat ut det än.
En tanke jag har med ökat tempo är att de som tränar för mig inte ska behöva träna något annat också, utan jutsun ska vara så jobbig och allsidig så det ska ses som tillräckligt. Nu behövs bara en instruktör som kan köra pass nr 3 i veckan så träningsnarkomanerna kan få sitt...
End. Out.
Tänkte inte riktigt på att tre lektioner gör tre rundor och att jag kände mig lite smådäven. Som tur är hade eleverna inte med sig motivationen som behövs för att hålla ett ordentligt tempo runt Årstaviken. EN elev under dagen lyckades ta sig runt, övriga fick vända och springa tillbaka, då de inte nått halvvägs vid given tidsgräns. Detta gjorde att mina tre rundor blev rätt beskedliga historier och de lär knappast bli ihågkomna på grund av det höga tempot.
Jutsun däremot blev både fartfylld och rolig. Det känns som om klubben fått en nytändning, kanske på grund av att ett gäng gamla medlemmar återkommit och börjat träna igen efter ett par terminers uppehåll. Dessutom, som jag nämnt i tidigare inlägg, har jag ju bestämt mig för att höja tempot på passen. Detta ger, tillsammans med att vi är fler på mattan än på länge, att atmosfären i dojon blir mer livlig och energisk. Precis som jag vill ha det om någon inte listat ut det än.
En tanke jag har med ökat tempo är att de som tränar för mig inte ska behöva träna något annat också, utan jutsun ska vara så jobbig och allsidig så det ska ses som tillräckligt. Nu behövs bara en instruktör som kan köra pass nr 3 i veckan så träningsnarkomanerna kan få sitt...
End. Out.
Nu var det ett tag sedan.
...och något måste ju skrivas, trots att löpträningen fått legat i träda. Ju-jutsu, jobb och annat bråte har kommit i vägen och jag saknar verkligen att trampa ut i terrängen igen.
Ju-jutsun tar från nu rätt mycket tid framöver, Läger i Alingsås, framtidskonferens (läs kanonträning en helg) och den vanliga rullen i veckorna gör att jag måste skära ner. Dessutom som en liten parentes har vi ju en skola att tänka på. Inte jobbet, utan den utbildning jag påbörjat. Har fått litteraturen till första kursen nu och det kan bli riktigt kul.
Nåväl, idag var det idrottsdag på Hellasgården och ett utbildningsbehov uppenbarade sig. Åtta av tio elever kom i bomullskläder, vilket gjorde att de, efter ca fem minuter, var dyngblöta in på bara huden och ville hem. Joråsåatte... Bra jobbat. Det blir således teori och materielkunskap inriktat på friluftsliv någon gång i höst...
Gällande löpningen kan det kanske bli en tur imorgon. Skulle ju vara toppen om det funkade.
End. Out.
Ju-jutsun tar från nu rätt mycket tid framöver, Läger i Alingsås, framtidskonferens (läs kanonträning en helg) och den vanliga rullen i veckorna gör att jag måste skära ner. Dessutom som en liten parentes har vi ju en skola att tänka på. Inte jobbet, utan den utbildning jag påbörjat. Har fått litteraturen till första kursen nu och det kan bli riktigt kul.
Nåväl, idag var det idrottsdag på Hellasgården och ett utbildningsbehov uppenbarade sig. Åtta av tio elever kom i bomullskläder, vilket gjorde att de, efter ca fem minuter, var dyngblöta in på bara huden och ville hem. Joråsåatte... Bra jobbat. Det blir således teori och materielkunskap inriktat på friluftsliv någon gång i höst...
Gällande löpningen kan det kanske bli en tur imorgon. Skulle ju vara toppen om det funkade.
End. Out.
En dräkt var för lite.
Som budoutövare är jag lite extra noga med att vara ren innan jag äntrar mattan. Många små regler finns, oftast skrivna och uppsatta på ett väl synligt ställe i träningslokalen. Att ha hel och ren gi (karatepyamas) är en självklarhet för den rutinerade utövaren och att ta med sig två dräkter till läger är regel.
Denna helg har löpningen fått vila och istället har jag varit iväg på förbundskonferens. Det blev ingen konferens i ordets betydelse. Jag visste att vi skulle få träna lite, vilket brukar betyda lite teknikpet och mycket instruktion och drivor med utläggningar och diskussioner om det ena och det andra, ibland relevant och ibland rätt ordentligt outside the box.
Efter igår var min dräkt blöt. Inte fuktig, utan blöt. Träningen var det bästa jag upplevt på den nivå och det sammanhang vi spelade på och fullt ös från början till slut. När tempot ökar brukar teknikerna bli sådär, men med en skön stegring som slutade i en rätt vild liggande fight med en bloggande jutsumorsa kunde jag konstatera att tekniken fortfarande existerade i min och andras jutsu. Under alla de tre passen låg tempo och teknik i harmoni vilket är otroligt skickligt av instruktören att lyckas hålla oss "på mattan" samtidigt som tempo och attityd låg på rött...
Jag hade således behövt ytterligare in dräkt med mig för att vara någorlunda fräsh imorse då träningen skulle fortsätta. Eftersom jag är övertygad om att fler gjort samma misstag kommer jag dock inte att skämmas alltför mycket, utan lägga till "ta med två dräkter" till min lessons learned"-lista för helgen.
En annan sak som gör helgen minnesvärd är de två tekniker, en handledsbrytning och ett bensvep, som satt som en smäck. Känslan att uke förvandlats till en klick smör på en varm plåt är en av anledningarna till att träningen fortgår efter två decenniers brottande. Jämför gärna golfaren som jagar "ticket" i bollen...
End. Out.
Denna helg har löpningen fått vila och istället har jag varit iväg på förbundskonferens. Det blev ingen konferens i ordets betydelse. Jag visste att vi skulle få träna lite, vilket brukar betyda lite teknikpet och mycket instruktion och drivor med utläggningar och diskussioner om det ena och det andra, ibland relevant och ibland rätt ordentligt outside the box.
Efter igår var min dräkt blöt. Inte fuktig, utan blöt. Träningen var det bästa jag upplevt på den nivå och det sammanhang vi spelade på och fullt ös från början till slut. När tempot ökar brukar teknikerna bli sådär, men med en skön stegring som slutade i en rätt vild liggande fight med en bloggande jutsumorsa kunde jag konstatera att tekniken fortfarande existerade i min och andras jutsu. Under alla de tre passen låg tempo och teknik i harmoni vilket är otroligt skickligt av instruktören att lyckas hålla oss "på mattan" samtidigt som tempo och attityd låg på rött...
Jag hade således behövt ytterligare in dräkt med mig för att vara någorlunda fräsh imorse då träningen skulle fortsätta. Eftersom jag är övertygad om att fler gjort samma misstag kommer jag dock inte att skämmas alltför mycket, utan lägga till "ta med två dräkter" till min lessons learned"-lista för helgen.
En annan sak som gör helgen minnesvärd är de två tekniker, en handledsbrytning och ett bensvep, som satt som en smäck. Känslan att uke förvandlats till en klick smör på en varm plåt är en av anledningarna till att träningen fortgår efter två decenniers brottande. Jämför gärna golfaren som jagar "ticket" i bollen...
End. Out.
Ovan överkropp...
Det är märkligt...
Så fort benen och syreupptaget är i storform upptäcker man att överkroppen inte fått sitt på månader. Fokus har helt legat på löpningen och förutom ett par karate- och ju-jutsupass har överkroppen legat i träda.
Min inställning till att vänja kroppen vid arbete och träning är att börja ganska hårt redan från dag ett. Alternativet är att småöka träningen under kanske en månads tid med lite småstela muskler som följd. Nu börjar kroppen vänja sig redan efter en vecka med böj-sträck, planka och andra fostrande övningar, så då är det bara att fortsätta. Tanken ett tag framöver är att kampsporta måndag och torsdag, löpning tisdag och en dag till samt instruera med lätt belastning på onsdagar.
Vi får se hur länge den planeringen håller. Idag är det vila på schemat för i helgen ska det ju-jutsuas till den milda grad...
End. Out.
Så fort benen och syreupptaget är i storform upptäcker man att överkroppen inte fått sitt på månader. Fokus har helt legat på löpningen och förutom ett par karate- och ju-jutsupass har överkroppen legat i träda.
Min inställning till att vänja kroppen vid arbete och träning är att börja ganska hårt redan från dag ett. Alternativet är att småöka träningen under kanske en månads tid med lite småstela muskler som följd. Nu börjar kroppen vänja sig redan efter en vecka med böj-sträck, planka och andra fostrande övningar, så då är det bara att fortsätta. Tanken ett tag framöver är att kampsporta måndag och torsdag, löpning tisdag och en dag till samt instruera med lätt belastning på onsdagar.
Vi får se hur länge den planeringen håller. Idag är det vila på schemat för i helgen ska det ju-jutsuas till den milda grad...
End. Out.
Bra jutsuvecka...
Igår stod två instruktörspass ju-jutsu på schemat. En gammal bekanting gjorde ett bejublat återtåg till dojon och är nog där för att stanna, skönt ös på båda grupperna och lite fystid för mig som instruktör gjorde kvällen till en riktigt trevlig tillställning.
Idag är det Lidingö som ska få jobba. Hoppas på bra uppslutning så träningen blir sådär dynamisk och energisk som den kan bli när många peppar varandra och kämpar ända in i kaklet.
Löpningen får vila lite då benen känns riktigt tunga efter bra jutsufys och lite gymövningar igår. Imorgon finns dock risken att jag åter trampar iväg längs grusvägarna på Järvafältet.
Åter efter nästa löptur, kanske redan imorgon?
End. Out.
Idag är det Lidingö som ska få jobba. Hoppas på bra uppslutning så träningen blir sådär dynamisk och energisk som den kan bli när många peppar varandra och kämpar ända in i kaklet.
Löpningen får vila lite då benen känns riktigt tunga efter bra jutsufys och lite gymövningar igår. Imorgon finns dock risken att jag åter trampar iväg längs grusvägarna på Järvafältet.
Åter efter nästa löptur, kanske redan imorgon?
End. Out.
Nästa level...
Idag var det dags igen för 16 sköna k´s.
Ofta, när man springer och det går riktigt bra så har humöret fått sig en liten törn. Jag irriterar mig på något eller någon och får ut energi genom vardagsarg.
Idag var förhållandena omvända. Efter en RIKTIGT bra lektion med en jättegrupp elever satt jag på tunnelbanan på väg hem och kände att löpningen verkligen kommer flyta idag, och det gjorde den.
Det blev bögsrundan och järvaspåret vilket betyder rätt slät löpning med två monsterbackar mitt i med en km emellan. Det som överraskade var att jag sprang i en "ny" takt, en som jag inte använt förut. Benen orkade trycka ifrån på ett sätt jag inte reflekterat över förut och pulsen skötte sig riktigt bra.
Trots en ordentlig ökning sista 1000 kände jag mig hyfsat fräsch efteråt. Ett ord kan sammanfatta löprundan, vädret och carbonaran efteråt: UNDERBART!
End. Out.
Ofta, när man springer och det går riktigt bra så har humöret fått sig en liten törn. Jag irriterar mig på något eller någon och får ut energi genom vardagsarg.
Idag var förhållandena omvända. Efter en RIKTIGT bra lektion med en jättegrupp elever satt jag på tunnelbanan på väg hem och kände att löpningen verkligen kommer flyta idag, och det gjorde den.
Det blev bögsrundan och järvaspåret vilket betyder rätt slät löpning med två monsterbackar mitt i med en km emellan. Det som överraskade var att jag sprang i en "ny" takt, en som jag inte använt förut. Benen orkade trycka ifrån på ett sätt jag inte reflekterat över förut och pulsen skötte sig riktigt bra.
Trots en ordentlig ökning sista 1000 kände jag mig hyfsat fräsch efteråt. Ett ord kan sammanfatta löprundan, vädret och carbonaran efteråt: UNDERBART!
End. Out.
Äntligen slita sulor...
Efter en vecka i idrottsligt vakum var det äntligen dags att öka takten lite. Det är så oerhört surt att vara lite småkrasslig och känna viljan men veta att det inte är ok att springa när infektionen kan ge livslånga konsekvenser åt fel håll.
Årstaviken runt blev det och det kändes riktigt bra. Trycket från vaderna som pressade iväg övriga kroppen kändes nästan upp till axlarna och tempot var hyfsat. Jag hamnade rätt snabbt i det där sköna flytet, när benen arbetar av sig själva och skallen kan gå på högvarv. Det är märkligt hur en löptur kan påverka allmäntillståndet, efteråt känner jag mig nu piggare, gladare och ser mer positivt på den ganska tuffa dagsplaneringen.
Skönt också att jag inte tappat jättemycket av en veckas vila. Förra gången, när jag hade ont i knäet var första löpturen en utmaning, trots den väna distansen om 7 k´s och skämstempo...
Nu ska jag mentalt ladda för imorgon. Hoppas på fiiiint löpväder.
End. Out.
Årstaviken runt blev det och det kändes riktigt bra. Trycket från vaderna som pressade iväg övriga kroppen kändes nästan upp till axlarna och tempot var hyfsat. Jag hamnade rätt snabbt i det där sköna flytet, när benen arbetar av sig själva och skallen kan gå på högvarv. Det är märkligt hur en löptur kan påverka allmäntillståndet, efteråt känner jag mig nu piggare, gladare och ser mer positivt på den ganska tuffa dagsplaneringen.
Skönt också att jag inte tappat jättemycket av en veckas vila. Förra gången, när jag hade ont i knäet var första löpturen en utmaning, trots den väna distansen om 7 k´s och skämstempo...
Nu ska jag mentalt ladda för imorgon. Hoppas på fiiiint löpväder.
End. Out.
