Frustration...
Jag gör, men det är inte kul och jag lider.
Att ha en liten, men bara liten och tillräcklig, infektion i kroppen gör mig ordentligt frustrerad. Att känna att man, så fort en trappa skall passeras, eller ett par tunga saker lyftas, har helt slut på kräm i både muskler och ork gör att den irriterade sidan av mig växer sig stark.
Det normala skulle såklart vara att dra ut och kuta, men det går ju inte, eftersom insatsen för att träna med infekterad hals och febergräns är högt, kanske så mycket att man aldrig reser sig igen.
Därför är det vila som gäller tills tjocknaden i halsen givit med sig och jag kan avslöja att jag kommer njuta gränslöst när jag nästa gång drar på mig löparkittet för att åter beträda grusvägarna runt Hanstareservatet...
End. Out.
Att ha en liten, men bara liten och tillräcklig, infektion i kroppen gör mig ordentligt frustrerad. Att känna att man, så fort en trappa skall passeras, eller ett par tunga saker lyftas, har helt slut på kräm i både muskler och ork gör att den irriterade sidan av mig växer sig stark.
Det normala skulle såklart vara att dra ut och kuta, men det går ju inte, eftersom insatsen för att träna med infekterad hals och febergräns är högt, kanske så mycket att man aldrig reser sig igen.
Därför är det vila som gäller tills tjocknaden i halsen givit med sig och jag kan avslöja att jag kommer njuta gränslöst när jag nästa gång drar på mig löparkittet för att åter beträda grusvägarna runt Hanstareservatet...
End. Out.
Kommentarer
Trackback
