Frustration...
Att ha en liten, men bara liten och tillräcklig, infektion i kroppen gör mig ordentligt frustrerad. Att känna att man, så fort en trappa skall passeras, eller ett par tunga saker lyftas, har helt slut på kräm i både muskler och ork gör att den irriterade sidan av mig växer sig stark.
Det normala skulle såklart vara att dra ut och kuta, men det går ju inte, eftersom insatsen för att träna med infekterad hals och febergräns är högt, kanske så mycket att man aldrig reser sig igen.
Därför är det vila som gäller tills tjocknaden i halsen givit med sig och jag kan avslöja att jag kommer njuta gränslöst när jag nästa gång drar på mig löparkittet för att åter beträda grusvägarna runt Hanstareservatet...
End. Out.
Nytt distanspers!
Eller förresten: Siffror är ointressant! Jag har nästan sprungit tre mil och är ganska mallig över det och tänker vara så åtminstone till imorgon bitti.
Löpningen flöt på bra, men vanans makt gjorde att när jag kom in på lilla sträckan så ökade jag takten och pulsen ca tio slag. Försökte verkligen ta ner tempot, men så fort jag tänkte på något annat än takten ökade kroppen. De sista två kilometrarna var inte njutbara, endast pannben och längtan till mat gjorde att jag sprang hela vägen.
Första långpasset förövrigt då jag känt mig som en julgran. Vätskebälte, pulsmätare och Ipod, men utrustningen kändes inte under löpningen. Har haft funderingar på att lämna pulsklockan hemma, men det blir mycket enklare att jämföra sina resultat över tid då pulsen har tagits.
Har, efter den lilla turen ätit mer än jag gjort de senaste tre dagarna känns det som. Kroppen formligen skrek efter energi och vätska så det var bara att ladda och få tyst på mig.
End. Out.
Första Lidingöpasset
Då var första jutsupasset på Lidingö avklarat. Kände ordentlig pepp, precis som igår innan träningen, och jag hade bestämt mig för att hålla ett fruktat tempo passet igenom.
MEN:
Fem tränande dök upp vilket förvisso innebar att jag kunde vara med och leka utan att några fick köra på tre, men jag blir så otagg när det bara är några få som tränar, dessutom på en stor yta.
Lite svett blev det trots allt, mitsar gör svetten brukar jag säga. Dessutom var de som tränade väl på gång, så en trea på ju-jutsupassens richterskala kom vi upp i åtminstone.
Imorgon är det löpning som gäller. Det måste bli så. Har känt hur jag saknat flytet från i tisdags och längtar stenhårt ut i terränglådan för att slita skosulor, grus och asfallt.
End. Out.
Härlig träning
Skönt också att många gamla rävar tagit sig ner för att svettas. på avance-passet var dessutom alla utom två brun- eller svartbälten.
Jag planerar aldrig mina pass i detalj. En av anledningarna är att jag aldrig vet vilka som dyker upp. Det har hänt rätt ofta att jag planerat ett pass riktat till en eller ett par individer och sedan snabbt ändrat upplägg då de inte varit med. Igår var ingen skillnad. Jag hade bestämt redan innan att svetten skulle flöda och att de skulle släpa sig ur dojon efter träningen. Däremot hade jag inte beslutat om hur det skulle gå till.
Är riktigt nöjd, särskilt med cirkelträningen sista kvarten. Idag är det Lidingö som ska få svettas för första gången denna höst.
End. Out.
Rå fisk och skön löpning
Efter att ha fått ett nytt schema är mina rå-fisk-dagar över. Trodde jag.
Idag blev det ändå rå fisk till lunch fast i portionsform istället för buffé och inte alls lika välgjorda.
Åtta bitar kändes väldigt fjuttigt jämfört med de två fat jag brukar sätta i mig i vanliga fall. Efter förrätten, alltså, som brukar bestå av liiite thaimat och en pizzaslice...
Rå-fiskkoman inföll ändå enligt gänse rutin och när jag kom hem fanns bara en sak att göra.
Stora rundan och spåret blir en schysst 16 k´s tur och flytet i steget satt som en smäck.
Löpningen flöt på som i trans och helt plötsligt hade halva sträckan avverkats.
Då dyker en gammal ju-jutsukompis upp på cykel från ingenstans. Jag kände ett sting av besvikelse när jag stannade och helt sonika slängde flytet i diket, men jag kan ju inte springa vidare när jag möter någon jag inte sett på över ett år och som jag känt och brottats med sedan 1991... Trevligt snack blev det i ett par minuter och givetvis stannade jag pulsklockan så rätt tid kunde registreras i mål. Hoppas biran smakade gott och fiskelyckan var på er sida...
Efter stoppet försvann flytet som sagt, men då jag äntrade järvaspåret kom det tillbaka. Just att känna flytet och styrkan i benen när fråntrycket kommer är helt underbart, idag lyckades jag öka ordentligt sista kilometern och mer eller mindre spurta i mål. Mycket härlig känsla.
Imorgon får löpningen vila, då är det terminspremiär för ju-jutsun och jag brukar köra rätt tufft de första gångerna.
Däremot kommer nog bålen få jobba mer än benen...
End. Out.
Ha!
Känner mig liiite busig.
End. Out.
27 mil
Sträckan jag löpt från att bloggen startade till dagens datum är ca 27 mil. Dessutom ett antal träningspass utöver, som inte har med löpning att göra, främst ju-jutsu men också simning.
Lite kul att läsa gamla inlägg och räkna kilometrarna, dessutom minns jag sträckorna, hur de kändes och om något särskilt hände. Exempelvis sprang jag en gång utefter en hage och fick sällskap at två joggande hästar som sedan stannade vid hagslutet och tittade lite surt efter mig. Eller den gången jag var centimeter från att trampa på en orm%¤&¤%&, något som skapar ärr i själen...
Imorgon är det jobb igen. Dessutom uppbokad på kvällen, så träningen får vänta tills tisdag.
Hur ska jag klara att knappt träna på två dagar??
End Out.
Lång runda - inte idag, inte...
Tanken var att jag skulle löpa 21:an, men efter bara 4 k´s kände jag att höger skenben trotsade.
Lyssna på kroppen tror jag är en framgångsfaktor, så det var bara att vända och ta en tråkig och dyster promenad hem igen.
Jag har upptäckt att jag lärt mig otroligt mycket om min "nya" idrott. Innan min satsning inför marathon 2012 har jag löptränat i princip varje sommarhalvår sedan högstadietiden. Kommer fortfarande ihåg mina första vit-röda joggingskor från Lejon som jag fick när jag var runt sex år. Minns också de gånger jag kände mig vuxen och fick följa med min far ut i motionsspåret, vi sprang ett varv, han sprang två... Jättesträckan var då 1.3 km.
Vad jag vill med ovanstående är att jag alltid löpt som en glad amatör. Sprungit för springandets skull för att det varit skönt och att få känna urladdningen. Igår, när jag träffade min kusin som tuggat sig igenom sex maror hittills, insåg jag att jag är på väg att hitta en ny idrott med allt kunnande runt omkring.
Det är inte längre bara att springa för springandets skull - Nu måste resultat uppnås och träningen bli så effektiv som möjligt utan att skada sig. Jag måste lära mig om min kropp, inte bara om min fysiska status konditionsmässigt, utan också hur jag återhämtar mig och hur jag svarar på olika typer av träning. Jag bör ta reda på hur jag accepterar olika typer av vätska under loppen och hur mycket jag bör dricka samt hur ofta.
Hur funkar jag när jag löptränar på vintern? Med temperaturer som kan sjunka till under massor med minusgrader? Om det inte går att löpträna i kyla - Hur ska jag då träna istället?
Allt ovanstående och antagligen ännu mer kommer jag ha svar på i februari eller kanske mars. En spännande vinter således.
By the way slog slog han mig med runt en minut på midnattsloppet och jag vart lite småsur på mig över det. Igår satt han och snackade om tider under 3.20 på maran. Jag känner ingen press. Inte alls...
End. Out.
Mysig morgonintervall
Logistik, logistik... Idag står mycket på schemat så träningen fick komma lite i skym undan.
Ett litet intervallpass innan frukost hann jag med. 3x400 meter och 5x200 blev det. Nästa gång lovar jag mig själv att äta frukost innan träningspasset, jag fixar helt enkelt inte att köra hårt innan frukost. Skönt nu efteråt att sätta sig med en kaffe, juice och skinkmacka. Känner mig ganska nöjd med att gå upp för att träna innan 8 på morgonen.
Regnet var tydligt närvarande under hela passet, men det var ett behagligt regn, inte ett sånt där kallt och piskande, utan mer som en kompis som försöker skynda på en.
Imorgon blir en bra träningsdag.
End. Out.
Pulsklockan är fostrande.
Nu är det ju förvisso så att jag inte flyr träningen på något sätt, istället känner jag att jag borde vila lite mer, men det är lite kvar av sommaren och jag vill passa på att vara ute när vädret är som det är nu för senare kommer soligt och behagligt väder och framförallt tid att bli bristvara.
Idag blev det milen igen, Lilla rundan och järvaspåret. Idag var temat tempo och jag fokuserade återigen på att trycka ifrån lite extra i varje steg. Jag hade givetvis min leksak pulsklockan med mig och såg till att pulsen inte understeg 155 och låg runt 160 i snitt. Ett ganska bra tempo, sådär så jag fick andas tungt och djupt men heller inte så djupt att jag började aktivera stämbanden och låta som en missnöjd säl, vilket jag gjorde i lördags sista trehundra metrarna.
Nu är det käk som gäller, därefter framåtstupa komaställ i soffan. Avslutningsvis sova.
End. Out.
Ett skönt distanspass
Långrunda således, 21 k´s och pulsklockan kom med, till skillnad från vätskebältet som givetvis hängde kvar och surade i hallen när jag kom hem.
Eftersom jag inte har riktigt koll på pulsen var det meningen att testa mig själv lite idag. Började löjligt lugnt med en puls mellan 140-150, men efter ca en mil blev jag bara irriterad på att det GICK SÅ LÅNGSAMT! Jag ökade då tio slag så pulsen låg mellan 150-160. Den avslutande kilometern maxade jag och kom upp i jag vet faktiskt inte.
Lärdomen av passet var att höga 150 är funkis för en halvmara. Det som kändes var knäna, som fått jobbat hårt i lördags, igår och idag.
Nu lite lärarsnack: Maxpulsen, dvs. det antal slag per minut hjärtat kan slå som mest, har massvis med påverkansfaktorer. En är åldern, VÄLDIGT slarvigt kan man räkna ut sin maxpuls genom att ta nyckeltalet 220 och dra bort åldern. Eftersom det är en osäker siffra behövs ett maxpulstest för att få exakt siffra och då kan man göra på följande sätt:
1. Hitta en backe, ca 300 meter lång, inte så brant så du får springa annorlunda än på plan mark.
2. Värm i ca 10 minuter exempelvis småjogg.
3. Aptera pulsklocka.
4. Spring uppför backen så snabbt du kan. Ta pulsen. Gå till startpunkten.
5. Repetera punkt 4 ca fem ggr. Pulsen skall vara lika inom 3 slag gång 4 och 5 och du ska vara heeelt slut men inte känna att det var benen och mjölksyran som satte gränsen för löpningen, utan hjärtat.
Detta är ett vidrigt test. Istället för pulsklocka kan du ha en kamrat som tar pulsen åt dig direkt efter varje löp. Fördelen med kompis är att den kan peppa dig det lilla extra för att få ett sant resultat.
Imorgon är det vila och Spanska supercupen på tv som gäller. Nu glass, varma bär och chokladsås.
End. Out.
Första pulspasset
Då har jag genomfört mitt första, till marorna, dedikerade pulspasset. Eftersom det var första dagen på jobbet idag så var kroppen full av energi som ville ut när jag kom hem. Givetvis lyssnade jag på kropen och ut för att rusa milen (korta rundan och Järvaspåret) begav jag mig.
Skönt att få jobba igen men lite tungt var det. Kroppen var återhämtad, ingen träningsvärk alls, men under passet fokuserade jag på att lägga energi i varje steg. Sista backen i spåret blev rätt tung, med det gick. Snittpulsen låg på 165, vilket enligt osäkra uträkningar vara ca 90% av max. Kan faktiskt tänka mig att min maxpuls ligger över den uträkningsmodell som finns, 220-ålder...
Ikväll är det ju-jutsu som gäller. Riktigt roligt att en gammal elevjävel har hört av sig och vill börja träna i nån månad innan han drar till Asien ett halvår. Välkommen säger jag, det är ett hyfsat betyg tycker jag han ger mig som lärare och jag slafsar i mig berömmet som en törstig labbe.
End. Out.
Rapport
Jag startade i gruppen som tänkt sig springa på 40-45 minuter och det märktes... Starten gick i ett fruktansvärt tempo och det gick inte att bromsa in, risken för att bli omkullsprungen var stor.
Jag brukar använda de första två k´s som uppvärmning, komma in i en skön rythm, och känna efter hur kroppen svarar, men nu var det full fart från steg 1.
Några lessons learned har jag tagit med mig:
- Asfalt är grymt mycket mer krävande för benen än grus. Måste börja nöta mer asfalt, kanske ett pass i veckan eller så.
- Jag är inte backtränad. Backarna sög verkligen musten ur mig, särskilt den som går upp mot Sofia kyrka. Mer backträning och intervaller måste läggas in.
- Jag har mystränat lite för mycket. Trots bra träningsmängd var jag i sämre form än jag trodde. Fler bit-ihop-pass behövs för att utvecklingen ska ta fart. back- och intervallträning sköter det bra åt mig.
- vid vätskekontroller ska jag inte andas och dricka samtidigt. Jag ska dessutom gärna träffa munnen med muggen.
Idag anmälde jag mig till Test 2, Tjurruset som går 8 oktober. Det blir en utmaning av guds nåde men idag står VILA på schemat och imorgon börjar jobbet igen...
End. Out.
FORS
O - Banan, grupperad Södermalm, är backig. Horder av orangetröjor påskyndade frr första två k´s.
R - Jag har sprungit Midnattsloppet, tillika test 1. Tiden: 46.23. Nu sova. Nytt inlägg imorgon.
S - En missräkning på ca 1.5 minut. Asfalt är mer mödosamt än grus och backarna i kombination med glad-kossa-tempo inledningsvos påverkade resultatet.
End. Out.
Dags att jobba lite.
Jag känner många som ska springa i år. 5-10 stycken av mina kära kamrater ska dela syre med mig under kvällens mörka timmar på söders höjder. Det är riktigt roligt att så många av mina bekanta delar samma intresse för löpning som jag, ju-jutsun hade aldrig samma genomslagskraft, även fast en del av kompisarna är gamla avdankade gul- orange- och grönbälten.
Det har känts lite långt idag. Brukar alltid gradera på dagen eller sen eftermiddag och det känns lite som om dagen blev lite för lång att ägna åt pepp. En siesta (det är viktigt att vila inför lopp) och en promenad till kista gjorde att dagen innehöll lite aktivitet trots allt. Hittade en bok som handlar om löpning i allmänhet på bokhandeln, tyvärr märkte jag när jag kom hem att den till ganska stor del riktade sig mot nybörjare och folk i ett motionsstadie ett par startgrupper bakom mig. En del bra info innehöll den ändå, främst olika träningsmetoder och tänk gällande underlag att springa på. Kommer hålla lite på titel och författare tills jag bestämt mig vad jag tycker, sen blir det bokrecension på bloggen.
Dessutom har jag skrämt liv i min pulsklocka, som haft fräckheten att göra slut på batteriet. Kul att börja använda den till löpningen nu efter Midnattsloppet, det gör att kvällens ansträngning blir ett litet avtramp inför maran.
En av syrrans kompisar bjöd in alla hon känner att springa Hässelbyloppet, men har konstaterat att jag är ju-jutsuupptagen samtliga helger det går lopp fram till maran. Det hade ju varit bra att få dra en halvmara eller Lidingöloppet innan för att känna distansen och pulsen...
Nu är det tid för käk. Äter som vanligt förutom att jag tänker dänga i mig rätt mycket vätska och fylla magen med mer grönt än vanligt.
Rapport från loppet ikväll. 21.30 går starten.
End. Out.a
Samma känsla...
Även fast jag är hyfsat van vid längre sträckor än milen så är Midnattsloppet lite annorlunda eftersom det innebär 10 k´s på asfalt. Dessutom finns två rejäla stigningar utmed banan, en redan efter 4-5 k´s och en på slutet.
Ser ordentligt fram emot känslan av att, efter Hornsgatan, bli omhändertagen i målfållan och känna det där ruset som uppstår när jag känner att jag har jobbat och gjort det bra...
Jag kommer antagligen inte kunna hålla mig still, så en rask promenad lär det bli idag.
Nu taggar vi till!
End. Out.
Uppladdning...
Det jag är nyfiken på är om uppladdningen inför lopp och gradering kan genomföras på liknande sätt.
Kenneth, en av de två instruktörer som haft mest påverkan på mitt sätt att se på ju-jutsu tvingade mig att inte träna tre dagar innan gradering. Nu vet jag att loppet är två dagar bort, men jag springer sent på kvällen så det är nästan samma. Säger vi...
Tanken med ovanstående är att vänja kroppen vid hårt arbete nästan dagligen för att sedan ta bort arbetet och skapa ett fysiskt sug efter träning. Det har fungerat hittills till samtliga svartgraderingar jag genomfört (sex stycken, varav en fail på grund av skada). Det är oöverträffat skönt att få explodera i aktivitet efter att kroppen nästan skakat av frustration och vilja att vara aktiv. Dessutom tar viljan att röra på sig bort mycket av nervositeten, eftersom skallen fokuserar på lusten att jobba istället på oro över att prestationsförmågan inte ska räcka till...
Nu väntar som sagt drygt två dygns vila och jag vet att jag redan ikväll kommer känna vilja att ge mig ut, mest på grund av att jag förvägrar mig själv träning, men det är tydligen så jag funkar...
Att ta det lugnt efter ett hårt träningspass är mycket skönare än att bara ta det lugnt.
End. Out.
Snivvel...
Just löpträning anser jag vara en av de motionsformer som inte är materielberoende bortsett från skoinköp som kan behöva kännas lite i plånboken om man ska löpa lite frekvent.
Igår var jag dock och hämtade tröja och microchip till Midnattsloppet och såg då detta:
Givetvis bär jag bältet under t-shirten när jag är ute och kutar. Testade att
ha bältet över och tankarna gick då direkt till Luke Skywalker...
Med detta har jag brutit en barriär. Chansen/risken att jag hittar mer shiny-things är tyvärr rätt omfattande, men
samtidigt - Ska man satsa ordentligt är det kanske bra att göra det så bekvämt som möjligt, jag kommer ju med sannolikhet få jobba tillräckligt för att nå mitt mål...
Idag blev det förövrigt Grimstas 5 k´s. Ett elljusspår som inte visar någon som helst barmhärtighet mot de löpare som utmanar det. Backigt och mycket rötter och annat bråte som ligger ivägen, men två varv blev det.
Drickabältet var naturligtvis med på resan...
End. Out.
Oförskämt lätt...
Däremot är jag inte ett dugg orolig inför nästa veckas Test 1, vilket är Midnattsloppet. Syreupptagningen är bra, springer nu milen utan att förta mig och även om racet på lördag går på asfallt och innehåller äckliga backar så är jag övertygad om att jag fixar en bra tid.
Det finns nämligen två saker som får mig att kämpa mycket mer än normalt när jag springer lopp: För det första får jag ju en nummerlapp på bröstet. En sådan lapp är för mig rent adrenalin som pumpas in under hela loppet. Tidigare i år gick ljusruset av stapeln och jag hade bestämt mig för att gå rundan tillsammans med en jutsukompis. Två minuer efter att jag fäst nummerlappen meddelade jag att det inte var aktuellt att gå med nummerlapp på bröstet. Det gick helt enkelt inte...
Den andra motorn är mina medlöpare. Jag tycker inte om alls att bli omsprungen. För att inte bli omsprungen på storlopp måste man istället springa om. Dessutom finns publiken och varför visa att man måste gå när man kan springa?
Slutligen: Man orkar alltid 10 meter till...
End. Out.
Friluftspaus...
Igår kändes det verkligen att jag sprungit långt. Jag är ofta stel i benen morgonen efter en löprunda, men det brukar i regel släppa efter frukost. Igår kändes benen och ryggen av i princip hela dagen, något jag inte hade möjlighet att klaga på...
Dagen och natten tillbringades vid Ugglestugan, Paradiset. Det var dags att låta en kompis dotter uppleva friluftsliv genom att få gå, bära ryggsäck, tälja och äta burkmat. Sova i vindskydd blev tyvärr inte av, men en natt i en liten övernattningsstuga blev det i alla fall. Alla tre var trötta, smutsiga och rejält mätta när vi kom hem vid lunch idag.
Friluftsliv är något jag får för lite av, men några gånger om året försöker vi komma ut och tälta eller i alla fall knalla en sväng i skogen. Några viktiga lessons learned blev det denna gång också; bland annat ska man se till att all vätska kommer med istället för att stå på diskbänken hemma.
En annan upptäckt vi gjort är att skillnaden mellan en vecka och ett dygn i fält är ca 3 kg förutom vatten.
Löpningen fick som sagt vila igår. Idag är också vilodag men imorgon är det dags igen. Om en vecka genomför jag test 1 vilket är midnattsloppet.
End. Out.
Nytt pers gör mig lite mallig.
Jag har ett lite ont minne från en gång för länge sedan, i slutet på förra årtusendet, då jag gav mig iväg i blindo och helt plötsligt var i Ursvik. Inte kul då det var sent och jag skulle börja stampa degar klockan 3 samma natt...
Eftersom jag tänkt springa under lång tid drog jag ner på tempot en hel del. Efteråt kan jag säga att jag känner mig rätt fräsch trots monsterturen, och jag hade nog kunnat fortsätta ett bra tag till, dock inte samma varv ytterligare en gång, vilket kommer att krävas i början på nästa sommar. Däremot kan jag konstatera att midnattsloppet är lugnt. Hoppas bara jag går ut i rätt tempo så jag dels får en bra tid, men också så jag inte kroknar och börjar gå något jag bestämt är totalt oacceptabelt.
Belöningen för perset blev en shake på boysenbär, hallon, blåbär, björnbär och nått annat bär samt glass och mjölk. Kroppen sade tack.
End. Out.
Utan musik...
Ok. Jag kom ut sent och upptäckte att Ipoden, min kära musikmaskin, var urladdad. Nåväl, springa utan musik har ju gått förr, men idag kände jag att jag behövde musiken. Det är skönt att fokusera på musik när benen börjar tröttna och många gånger har jag känt att det bara är fråga om några meter tills jag stupar.
Receptet har då varit en lite extra tung låt (olika beroende på humör, men Nighttrain med Axl och grabbarna funkar jämt.) och efter bara en liten stund har kroppen glömt tröttheten.
Idag fanns inte den möjligheten, utan takten i stegen var det jag kunde lägga fokus på. Hur kul är det förövrigt när jag tvingas höra hur mina steg blir tyngre och tyngre för varje kilometer som går? Nej hädanefter är det skärpning som gäller. Ipod på laddning innan löpning blir en ny rutin, dessutom kanske dags att lägga fokus på backen uppför Vita bergsparken. Om två veckor är jag där och det med rappa, pigga och bestämda steg.
End. Out.
Torson fick jobba...
Måndag är ju-jutsudag under sommaren och återigen stod jag i elevledet för att ledas av Stig, en av våra svartbälten. Mycket styrka i passet, som innehöll en del nya bålövningar jag genast och utan att skämmas stjäl. Alltid något att plocka fram till lektionerna i höst om inte annat.
Avslutningen var intressant. idioten med sammanlagt 90 böj-sträck, rygg-ups, upphopp och sit-ups. Rejält jobbigt och med det också skönt.
Tackar härmed Stig för ett skönt pass med stel bål som följd.
Senare idag blir det springa av, kanske på ny-gamla marker...
End. Out.
