Utan musik...

Idag blev milen en pina. Jag beslutade mig sent för... Nej, ljug inte. Du sköt på löpningen idag för att du iddes int.

Ok. Jag kom ut sent och upptäckte att Ipoden, min kära musikmaskin, var urladdad. Nåväl, springa utan musik har ju gått förr, men idag kände jag att jag behövde musiken. Det är skönt att fokusera på musik när benen börjar tröttna och många gånger har jag känt att det bara är fråga om några meter tills jag stupar.
Receptet har då varit en lite extra tung låt (olika beroende på humör, men Nighttrain med Axl och grabbarna funkar jämt.) och efter bara en liten stund har kroppen glömt tröttheten.

Idag fanns inte den möjligheten, utan takten i stegen var det jag kunde lägga fokus på. Hur kul är det förövrigt när jag tvingas höra hur mina steg blir tyngre och tyngre för varje kilometer som går? Nej hädanefter är det skärpning som gäller. Ipod på laddning innan löpning blir en ny rutin, dessutom kanske dags att lägga fokus på backen uppför Vita bergsparken. Om två veckor är jag där och det med rappa, pigga och bestämda steg.

End. Out.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0