Oförskämt lätt...
Kände att milen passade dagen, så det blev Lilla rundan plus elljusspår. De rundor jag brukar är alla väldigt flacka, knappt några backar alls. Därför har jag börjat med att använda järvaspåret för att få lite intervall- och backträning. Det märks att benen inte är riktigt vana att ta mig uppför jobbiga backar, så det är en ordentlig lärdom till nästa år.
Däremot är jag inte ett dugg orolig inför nästa veckas Test 1, vilket är Midnattsloppet. Syreupptagningen är bra, springer nu milen utan att förta mig och även om racet på lördag går på asfallt och innehåller äckliga backar så är jag övertygad om att jag fixar en bra tid.
Det finns nämligen två saker som får mig att kämpa mycket mer än normalt när jag springer lopp: För det första får jag ju en nummerlapp på bröstet. En sådan lapp är för mig rent adrenalin som pumpas in under hela loppet. Tidigare i år gick ljusruset av stapeln och jag hade bestämt mig för att gå rundan tillsammans med en jutsukompis. Två minuer efter att jag fäst nummerlappen meddelade jag att det inte var aktuellt att gå med nummerlapp på bröstet. Det gick helt enkelt inte...
Den andra motorn är mina medlöpare. Jag tycker inte om alls att bli omsprungen. För att inte bli omsprungen på storlopp måste man istället springa om. Dessutom finns publiken och varför visa att man måste gå när man kan springa?
Slutligen: Man orkar alltid 10 meter till...
End. Out.
Däremot är jag inte ett dugg orolig inför nästa veckas Test 1, vilket är Midnattsloppet. Syreupptagningen är bra, springer nu milen utan att förta mig och även om racet på lördag går på asfallt och innehåller äckliga backar så är jag övertygad om att jag fixar en bra tid.
Det finns nämligen två saker som får mig att kämpa mycket mer än normalt när jag springer lopp: För det första får jag ju en nummerlapp på bröstet. En sådan lapp är för mig rent adrenalin som pumpas in under hela loppet. Tidigare i år gick ljusruset av stapeln och jag hade bestämt mig för att gå rundan tillsammans med en jutsukompis. Två minuer efter att jag fäst nummerlappen meddelade jag att det inte var aktuellt att gå med nummerlapp på bröstet. Det gick helt enkelt inte...
Den andra motorn är mina medlöpare. Jag tycker inte om alls att bli omsprungen. För att inte bli omsprungen på storlopp måste man istället springa om. Dessutom finns publiken och varför visa att man måste gå när man kan springa?
Slutligen: Man orkar alltid 10 meter till...
End. Out.
Kommentarer
Postat av: Kusin B
Ryktet har nått mig att du anmäld till Stockholm marathon och nu har jag hittat din fysblogg.
Kul och imponerande att se din offensiva satsning, jag är helt övertygad om att det kommer bli succé.
Vi kommer med största sannolikhet att synas i löparspåret, kanske redan nästa helg...i den äckliga backen...pust!
/Kusin B
Postat av: Lotta
Backar har vi gott om i vårt spår, så när du kommer hit kan du träna på dem!
Postat av: Stefan
Härligt att släkten har hittat hit. Sist jag sprang blev det en promenad sista biten i Backen, det får inte hända i år.
L8: Ser fram emot att nöta Gbg-terräng.
Trackback
